Krönika: Pojken med guldbyxorna

Ögonen ljuger inte. I allas de våra ser man den. Man kan välja att blunda, men den finns där hela tiden. Sanningen. Jag väljer att se den. Den må vara subjektiv, då det är sanningen i mina ögon, men den bör vara objektiv. Det finns en man som inte får den uppmärksamhet och uppskattning han förtjänar. Inte på långa vägar. Det här är en hyllning. En hyllning till han den där. Den där Erik. Pojken med guldbyxorna.

Jag har hållit på den här under en längre tid. Bra länge, för att vara ärlig.

Inte för att jag i min egensinnighet självmant valt det, utan för att jag inte ansett mig finna de enskilda ord som tillsammans är värdiga nog att pryda den visuella bild jag försöker skapa.
En visualisation av en storhetsmakt, porträtterad av en enskild individ.

Att välja dessa ord är lika mycket ett rent helvete som det största av privilegium.

Att påstå att de är tillräckliga är bara löjligt, löjeväckande rent ut sagt, men då jag är människa, med begränsningar därefter, är de allt jag lyckas få fram.

Människa ja. Av någon outgrundlig anledning anses även han vara detta, mänsklig, men frågan är om det inte borde appliceras ett "över" framför; övermänsklig.

Kanske är det den värme han i sin personlighet visar upp som gör att han fortfarande likställs med oss andra.

Inte vet jag, och den frågeställningen överlåter jag eventuella högre makter att besvara, men säkert är att han är en gåva.

För oss och för vår förening.

Som ett norrsken som lyser upp den mörka himmel som under natten vakar över staden där Vänern och Klarälven skakar hand.

Pärlan över Svea Rikes städer.

Jag vet inte hur många av er som känner till boken om pojken med de unika byxorna, de som visar sig gömma gåvan en manlig figur i den åldern skulle klassa som enorma rikedomar, men den liknelsen är det närmaste jag i min beskrivning kommer.

I motsats till det original jag här hänvisar till är sedlar av större och större valör inte det som plockas fram i denna saga.

Nej, vår huvudpersons talang är något helt annat.

Vinnare. Han plockar fram vinnare.

Riktiga vinnare.

Hockey är en lagsport, och man vinner och förlorar som ett lag.
Liknelsen vid den kedja som aldrig är starkare än dess svagaste länk är alltid förekommande i dessa sammanhang, men omvänt påstår jag i detta fall att den aldrig är svagare än dess starkaste.
En länk som stärker de andra, får dem att växa i sin kapacitet, och utgör det fäste som får den att hålla ihop.
Han skapar dem som blir den.
Att påstå att det är hans adepter som är den avgörande faktorn vore att skjuta sig själv i foten. Rejält.
De må vara de som syns, som upplevs vara den, men sanningen är även denna gång ofrånkomlig.
Det är han. Han den där.
Han skapar den. Han utgör den. Han är den.
Skillnaden.

Målvakterna anses ha stolparna som sina bästa vänner.

De vänner de match efter match, periodpaus efter periodpaus, vänligast tackar genom den där klassiska kontakten klubblad och stolpar emellan.

En enkel liten ritual som tack för önsesidig kärlek.

I katakomberna i vår egen arena, vår egen skådeplats, vågar jag påstå att så inte är fallet. Här får de nöja sig med en enkel biroll i det drama som utspelar sig på isen.

Huvudrollen, och titeln "min bästa vän", den innehar han.

Han den där.

Storheten hos honom, eller den kanske viktigaste detalj av dem alla den innefattar, är i mina ögon förmågan att forma sina adepter till just de personer de behöver vara.

Både på och utanför isen.

Alla är vi olika, med skiftande karaktärer och egenskaper, men hans mentalitet, och hans inre styrka, överförs till den han har där mellan stolparna.

Därmed inte på något sätt sagt att han gör den till någonting annat än vad den är. Vem den är.

Det handlar om att slipa den. Förädla den.

Diamanten.

Det handlar om att se individen.

Hans paradgren.

Hade det delats ut priser hade han plockat hem både "bästa manus" som "bästa regi", samt, då dessa utmärkelser på skådespelarnivå fortfarande är genusdefinierade, självlart även "bästa manliga huvudroll".

Herregud, han hade gjort rent hus.

År efter år.

Mannen bakom masken.

En trollkarl.

En magiker. En konstnär.

Han skapar storverk, och han gör underverk.

Han identifierar de som gömmer sig. Gömmer sig bakom masken.

Just den masken de våra på sista utposten bär som skydd.

Ett skydd i striden de utkämpar för att försvara den sköld vi alla bär.

Likt den mentala mur vi kring oss själva reser i ren självbevarelsedrift, som ett säkerhetsavstånd mot vår omgivning och den hårda värld vi lever i, fungerar den även som avskärmning. Mot sårbarhet.
Såväl fysisk som känslomässig.

Masken i sig är ofta en avbild av den individ som den bär, en metafor som genom sitt motiv visar vem som bakom den sig gömmer, men i detta fall är denna individ också en avbild av sin mentor.

Den som format den till det den är just där och då.

I allas våra ögon lyser den själ som gömmer sig där bakom igenom.

Oavsett vem av våra hjältar som där än må döljas räcker det att titta in i de där ögonen för att se det som inte går att blunda för. Det som inte går att förneka.

Människan bakom individen.

Han är den människan.

Den själ som låter sig lysa igenom.

Lysa över laget. Lysa över föreningen. Lysa över oss med ett grönvitt hjärta.

Norrskenet personifierat.

Det går inte att sluta imponeras av det han gör, den effekt han har på sin omgivning och det han väljer att dela med sig av till alla som på något sätt har äran att hans vägar få korsade med sina egna.

Han definierar våra ledord.

Han förmedlar att Vi är Färjestad och världens vackraste förening, och han ser till att vi alla går Tillsammans i vår kärlek till laget i våra hjärtan.
Bollklubben från Karlstad.

Stort Hjärta Hårt Arbete.
Varje minut, varje timme, varje dag.

Den riktiga hjälten i sagan. Sagan Färjestad.

Det är vad han är. Han den där.

Den där Erik.
Vi skall alla skatta oss lyckliga.

Så lyckliga.

Tack är inte ens nära.

Ord räcker inte till.

En hyllning till Erik.

Pojken med guldbyxorna.

------------------------------

Mina vänner, tills nästa gång…

“Ser det vackrare ut på andra sidan betyder det oftast bara att du har en finare utsikt från den sida du då befinner dig på.”

Lättare listan:
http://open.spotify.com/user/railyyyy/playlist/67e6yHRiSn0M6z7V1lryQs

Tyngre listan:
http://open.spotify.com/user/railyyyy/playlist/3aFa9hvfUYGT2YAo5zLdYJ

------------------------------

RickardReinli@Twitter