Revansch för Färjestad, seger på hemmais
En mycket svårtippad match i mina ögon. Men segern blev en mycket viktig sådan när Färjestad utnyttjade sina lägen väl och kunde skicka hem Ö-vikarna utan poäng, så pass väl inför novemberuppehållet.
Första perioden
Inledande minut började relativt intensivt med hög forecheckning från Färjestad, MODO vände dock på steken och kunde sätta sin egen press mot hemmalaget. Utvisningar har varit en synonym med Färjestad hitintills under Elitserien anno 2011/2012, Marius Holtet botade för två minuter vilket givetvis bjöd in MODO i FBK:s försvarszon. Men som känt har inte Ö-vikarna varit alls effektiva och något mål fick man i spel 5 mot 4.
En mycket underlig "målchans" dyker upp för Micke Johansson, när han strax efter blå avlossar ett handledsskott som Tellqvist inte alls har kontroll på, det - på snudden - studsar strax över MODO-keepern och precis vid hans vänstra stolprot. Efter detta tar Färjestad ännu en utav de där "mindre nödvändiga" utvisningarna, och MODO:s andra numerära överläget var mycket piggare på fötterna, bättre skott och skarpare målchanser. Däremot kunde man inte få någon utdelning då heller. Man lägger anmärkningsvärt ögat på hur Färjestad förstör för sig själva genom utvisningarna, när man genast försöker ta kommandot. Nerverna sätter sig lite på kant.
Slarv blev sedan ordet när man i en anfallsfas lämnar Per-Åge Skröder får pucken gratis utav återkommande Martin Sevc i egen zon, och kliniskt sätter han 0-1, klockan stod då på 13:51. Omständigheten ändrade sig och man märker snabbt hur MODO var mycket hungrigare än Färjestad. "Bjudningarnas afton" sade kommentatorn, detta var när Christian Berglund (bara några minuter efter Skröders mål) fick en mycket giftig målchans utav MODO-försvaret, men det hindrade inte Tellqvist från att få en plockhandske i vägen, mycket kvalitativ räddning. Fortsättningsvis svajar spelet likt ett palmträd, båda lagen visar stor vilja, men det är Färjestads spel som märks av mer markant. Ströchanser kommer men ingenting som spräcker Tellqvists nolla.
Första perioden i kort sammanfattning har varit som de flesta, mindre intressant och allmänt fram-och-tillbaka. Färjestad lyckas aldrig riktigt åstadkomma med sitt tidigare briljanta spel, samtidigt som MODO fortsätter att vara ineffektiva - bortsett från Skröders ledningsmål.
Andra perioden
-"Vi förlorar för många närkamper och vi måste ta vara på våra chanser" sade Leif Carlsson inför den andra perioden, en mycket bra analys enligt mig. Det kändes som sagt mycket upp och ner med allmänt slarv. Detta var något som man även märkte av under andra periodens början. Ökad aggressivitet från Färjestad visar sig betala av sig när man får med sig en utvisning och spel i numerärt överläge. Allt för svåra passningar och dålig ordning i spelet leder till minsta möjliga utdelning: inget mål.
Två gånger på två minuter slarvar återigen Färjestadsförsvaret när de bjuder motståndet på två stycken öppna lägen, men turen är den att de har en mycket formstarkt målvakt i Christopher Nihlstorp. Vad mer som blir anmärkningvärt är när man i en tilltrasslad situation framför MODO:s mål så obemärkt kröp Martin Sevc upp, och reparerade sitt tidigare misstag. 1-1 var ett klart faktum. Men bättre skulle det bli, för i nästa anfall kom en avvaktande utvisning för MODO vilket lät Färjestad ställa upp och spela runt. I detta lyckas Hannes Hyvönen lirka in en backhand till 2-1 mellan benen på Mikael Tellqvist. På mindre än en minut hade man gjort två stycken mål och - för tillfället - vänt på steken.
Efter smågroll mellan Fredrik Sjöström och Ole-Kristian Tollefsen får Färjestad ytterligare ett powerplay, till en början med mycket självförtroende och likaså avslutningsvis. "Vargarna från Karlstad" hungrade efter mer... mycket mer. Det radades upp chans efter chans när man t.ex. från Färjestads sida (som jag räknade) hade spel i anfallszon under mer än tre minuters tid. Att Tellqvist såg allt mer sliten ut var ingen överraskning. Upprepande gånger såg man "hönsgårdsförsvar" från bortalaget.
Avslutningsvis kom MODO att visa sig lite mer av sitt anfall med kvalitativa chanser från så väl f.d. Färjestadsbekante Janus Hari som Freddy Meyer - dock utan resultat. Färjestad red ut stormen med en utmärkt spelad andra period, frågan man ställer sig givetvis är om man kommer vika ner sig och låta MODO komma tillbaka? Fortsättning är att följa ...
Tredje perioden
Enligt egen spekulation såg man ett MODO som var hetast. Chanserna tillhör motståndarlaget och med öppet mål för Fredric Andersson skulle han bara runda Nihlstorp för att lägga in pucken. Men i absolut sista stund kommer det ett benskydd från Färjestadskeepern som räddar pucken. En otroligt viktig räddning.
Mitt i detta upplägg som var egentligen tillhörde motståndarna kommer Färjestad, i powerplay, med nästa mål. I ett ypperst perfekt läge från ena tekningscirkeln placerar Mikael Johansson sitt skott i - nyligen inkomne - Anton Forsbergs närmsta kryss, till hjälp stod även Rickard Wallin framför målvakten som skymde utmärkt i skottögonblicket. Trots utgångsläget luktade det inte tre poäng på lång väg. Särskilt som utvisningarna nu bytte hand med varandra och MODO fick även de spela i numerärt överläge - och som tidigare, utan resultat.
Hawaiihockey var ordet under mitten av perioden. Bit för bit tar sig Färjestad närmare ytterligare ett ledningsmål, med chans på chans i form av firma: Hyvönen/Lundh/Johansson, som för mitt öga varit den hetare kedjan av de alla. I skott, mål, pass och spelskicklighet. Sista minuten bestod av en kontinuerlig press ifrån MODO som redan plockat sin målvakt. Detta visade precis som MODO:s allmänna spel varit under matchen: ineffektivt. Slutresultat 3-1 Färjestad BK.
Drar man en sammanfattning utav de alla tre perioderna har man sett slarv från båda lagen, med allmän och för stunden ökande press - dock avtagande i momenten senare. Det hetare laget var Färjestad som helt klart visat mer kyla i när det gäller avslut på mål och att framförallt skapa sina chanser. Innan var det omöjligt att tippa en utgång på matchen, vilket man kan gott se på spelet från vardera lag där inte någon av dem visat någon särskild spets - och då är det bortsett från Färjestads målskytte. Tre viktiga poäng bärgades dock utav Karlstadslaget som nu kan se ett vidare avstånd ifrån MODO som förblir på sin elfteplats inför novemberuppehållet.
Färjestads tre stjärnor
Tre Stjärnor: Mikael Johansson. Återigen placeras sig "Micke" i toppen av våra "Tre Stjärnor". Hans spel idag var ytterst bidragande till segern och hans briljans kommer enligt mig att betala sig i forma av en landslagsplats inom kort.
Två Stjärnor: Sanny Lindström. En favorit i mina ögon och hans heta temperament samt vinnarskalle visade hög klass på blålinjen idag. Mycket bra insats.
En Stjärna: Christian Berglund. Hetast på isen under första och andra perioden, är helt klart en av de bästa spelarna på isen denna afton.
Matchfakta
Färjestad BK - MODO Hockey 3-1 (0-1, 2-0, 1-0)
Period 1
1-0 (13:51) Per-Åge Skröder (Utan assist) EQ
Period 2
1-1 (6:26) Martin Sevc (R. Wallin, P. Åslund) EQ
2-1 (7:20) Hannes Hyvönen (M. Johansson, A. Bastiansen) EQ
Period 3
3-1 (6:54) Mikael Johansson (M. Nygren, R. Wallin) PP1
Skott: 30 - 29
Tacklingar: 13 - 13
Utvisningar: 2x4 - 2x4
Domare: David Bergman, Christer Lärking
Publik: 7 889
Källa statistik:
www.swehockey.se
www.hockeyligan.se
