Färjestad-bloggen: Sista natten med gänget?
Det drar ihop sig. Slutet för årets elitserie är högst tre matcher bort, och några av grabbarna i Färjestad gör just några av de sista nätterna med gänget. Men vilka stannar och vilka blir kvar?
En avigsida som brukar drabba lag som vinner (eller för all del går långt i) SM-slutspelet är att man ofta förlorar många spelare. Oavsett hur det går i de avslutande matcherna måste vi vara beredda på viss omsättning i laget.
Salák såg jag exempelvis som förlorad i samma stund som han sattes upp i bytesaffären med ett Chicago i behov av målvakt. Jag har också svårt att tro att vi får njuta av Axelssons trollerikonster nästa år, då vi alla har sett att han tagit flera kliv i sin personliga utveckling under årets säsong och i princip fått hela Detroit att göra en halv pudel. (För att inte tala om Wikegård.)
Dick har mognat, jobbar riktigt bra hemåt och tar ett större ansvar än tidigare, även om jag tror att han behöver jobba på jämnheten för att möta kraven "over there". Om jag fick råda så skulle det inte skada med ytterligare en säsong i elitserien, och då har dessutom kontraktet med Detroit gått ut. Detroit är kanske inte den enklaste klubben att slå sig in i. Å andra sidan förstår jag honom om han känner att det börjar bli dags - det beslutet kan bara han själv ta.
Andra spelare som det surras om i detta sammanhang är Junland och Sjögren. Dessutom har spelare som exempelvis Åslund, Kåberg och Prestberg i pressens spekulationer kopplats ihop med andra svenska klubbar.
Nuförtiden går det inte heller att förlita sig på att spelare har flerårskontrakt. Idag har så gott som alla spelare med några som helst ambitioner olika out-klausuler, och det har blivit mer regel än undantag att spelare från SEL försvinner utomlands under pågående kontraktstid.
Detta är en utveckling som jag tidigare tagit upp i bloggen och mina krönikor, och som på sikt är ett hot mot den svenska elitserien. Det är ju trots allt artisterna som den stora massan betalar för att se, och när lagen och ligan ständigt utarmas på de unga, de hungriga och de där killarna som kan göra det där lilla extra, riskerar man också att kvaliteten sjunker och intresset uteblir.
Alla är vi väl överens om att det är extra kul att följa unga, svenska talanger, men ett problem är att lag som satsar på att ta fram produkter ifrån de egna leden ofta inte får skörda frukten då ungdomarna tidigt (och ibland alltför tidigt) försvinner utomlands.
Vad ska man då göra åt detta? Jag vet ärligt talat inte. Det är klart att jag förstår de unga grabbarna som hela sitt liv drömt om att få chansen att prova på världens bästa liga, och det är klart att de ska ta steget när de känner sig mogna. Men jag önskar att vi fick behålla dem lite längre här hemma.
Sedan är det förstås oerhört kul att en av mina favoritspelare, Marcus Johansson, lyckats slå sig in i Washington. Det ska bli kul att följa honom och resten av laget i slutspelskampen mot Rangers och förhoppningvis ända vägen fram till den hägrande Stanley Cup-bucklan.
Vad gäller Färjestad så tänker jag passa på att njuta av att se dem spela ihop i LLA i morgon. Det kan vara sista natten med gänget för några av dem.
