Benfica - Porto0 - 1
Sviten består - 7:e raka hemmasegern mot SAIK
En fartfylld match med blandade känslor och tryck på läget. Skellefteå kunde inte måla i Karlstad, som såg Färjestad ta sin sjunde raka vinst på hemmaplan mot just Västerbottningarna. En målvaktsduell som vanns av Nihlstorp och där en J-VM-hjälte fick presentera sig, två(!) gånger.
TV-matchen, med de båda SM-finalisterna i fokus. Färjestad med totalt fyra(!) procents effektivitet i powerplay, på de senaste fem matcherna. Horribla siffror. Särskilt som möter ett sådant skridsskoskickligt lag som Skellefteå AIK. Det spåddes bli hett, fartfyllt och något i kategorin slutspelsmatch. Varför inte? Det är slutspelsanda mellan dessa lagen - särskilt som man slogs om SM-guldet förra säsongen.
Inför matchen fanns även det klargjorda att Sanny Lindström inte kom till spel. Hans öroninflammation hindrade den Twitteraktive backen från Huddinge, att deltaga i Löfbergs Lila Arena. I övrigt fanns alla på tidigare publicerad skadelista (se inför) också utanför laguppställning.
Första perioden
Den extrema fartfyllda start som kom till höjde verkligen pulsen hos många - mig bl.a. - samt visade vilken slags kaliber som matchen skulle ta form. Redan innan klockan nått sina första tre minuter fanns det två kanonräddningar på Joacim Erikssons konto. Den sista när Christian Berglund hittades på bortre, lägger ett bra avslut, men som ser ett benskydd sträckas ut för att rädda "trissan".
Vidare fortsatte matchen på samma slags stuk, med fart, farliga chanser och mycket fysiskt spel - från båda sidor. Färjestads intensiva forechecking och krigarinställning såg mycket lovande ut, Skellefteå slarvade ofta med passen, vilket bjöd hemmalaget många fina lägen. Bäst nämnda var friläget Max Görtz hade på sin hand, men hade inte tillräckligt för att spräcka FBK:s nolla mot Joacim Eriksson.
Spel fem-mot-fyra kom till för bortalaget, trycket vände kvickt. Skellefteå fick till ett par bra chanser emot Nihlstorp, som hade det lite jobbigt under flera tillfällen.
Efter vad man kalla väldigt tveksamma beslut utav en av de två huvuddomarna befann sig Färjestad i boxplay för andra gången på raken, det blev riktigt intensivt för "Torpet", som jobbade hårt för att freda sin kasse. Just i det här läget kunde Skellefteå spela på det sätt man ville, man kan säga att 0-1 inte alls var bortom horisonten. Å andra sidan kan samma sak sägas om Färjestads lägen under tidigare skede av perioden.
Oavsett slutade första perioden mållös, med kort och gott ett intenstivt spel, bra checkning från båda lagen och det syntes hur mycket vilja det existerade på isen. Fortsättningen skulle bli väldigt intressant.
Andra perioden
Allt det positiva som sågs i den första perioden hade numera utvecklats till fysisk grishockey, med ströchanser åt båda hållen, där ingen tycktes kunde koppla ett grepp i offensiv zon - något som verkligen kunnat ställa till det, farliga kontringar förekom aktivt av både FBK och Skellefteå.
Det var så tydligt att det första målet skulle spela roll. I alla fall för matchens utgång. Det föll 10:24 in i perioden, när Rickard Wallin - på pass av Mikael Johansson - bjuds på ett friläge av SAIK-försvaret. Detta förvaltades väl genom ett skott i Erikssons högra kryss. Ett psykologiskt viktigt mål, med tanke på det som stått i vägen under tidigare matcher för hemmalaget.
Ja, jämfört med tidigare matcher som denna skribent skådat under veckan var detta, i mina ögon, inte det Färjestad som underpresterat, både mot SAIK (tisdags) och mot Frölunda.
Det som skall nämnas är att under perioden fanns det i största åskådning ingen större charm hos något lags spelsystem eller taktik. Det som så många gånger kan komma till i en sådan här drabbning, gärna likt matcherna i NHL, var "Hawaiihockey". Allmänt tråkigt, men samtidigt väldigt spännande. Slutminuten bl.a. tillhörde Skellefteå generellt. Med bara tre sekunder kvar av perioden får SAIK dock en utvisning, vilket innebar spel i numerärt överläge för Färjestad i den tredje perioden.
En mycket tajt period. Färjestad med ett övertag, både målmässigt och spelmässigt. Men med den farten var 1-0 ett alldeles för blekt resultat, det skulle knappast bli den enda baljan under dessa 60 minuter.
Tredje perioden
Det PP som man hade till sitt förfogande under inledningen av tredje perioden fick se sig gå till intet. Glädjestund för SAIK, fortsatt problem för Färjestad. Man undrade helt enkelt när det skulle släppa för Karlstadsklubben. Men konstateringen av målvaktsmatchens betydelse var nödvändig. Både Christopher Nihlstorp och Joacim Eriksson hade spelat underbar målvaktshockey hitintills.
Färjestad tog en timeout vid 5:35, möjligen för att bibehålla det som spelats under tidigare matchmoment. Press, fart och mycket skott. Det som gjort att man ligger i ledning. Som alltid undrade man just då, skulle det fungera?
I min uppfattning; väldigt bra. Man fortsatte som vanligt, mycket intensiv forechecking, man vann sina dueller och spelade "riktig" ishockey. Detta fick även publiken i Karlstad se betala sig i form av ett mål. Från J-VM-vinnare till målskytt i Elitserien. Det tog sin tid, men Erik Thorells styrning in bakom Eriksson i Skellefteåmålet byggde upp en smärre marginal och var dessutom hans första elitseriemål i karriären, 2-0 efter 08:44.
Ytterligare spel i powerplay bevisade hur ineffektivt FBK:s spel verkligen var, är och ser ut att förbli. Korrekt bedömning är däremot att man spelde mycket mer konsekvent och med effektivare system än under tidigare matcher. Den träning som genomförts under gårdagen verkade ha äntligen satt ett litet avtryck i vad som komma skall. Efter det reste sig aldrig Skellefteå upp till tillfället, utan efter kontant Färjestadintensitet fick man inte ens tillfälle att kunna plocka sin målvakt. Man tog även sin timeout (19:13). Man fick viss låsning i offensiv zon, försökte med sex man mot fem, men lyckas inte. Erik Thorell blev tvåmålsskytt efter att Bastiansen jobbat fram pucken, tagit den till SAIK:s zon och sedan spelat fram 19-åringen till den tomma kassen.
En rättvis vinst för hemmalaget som verkligen visade sitt rätta jag. 3-0 skrivs slutsiffrorna till Färjestad BK, som har fortsatt en fin svit på hemmaplan mot Skellefteå AIK.
Matchsummering
Att sammanfatta den här matchen kan skrivas ungefär; att med intensiv press från båda lagen fanns det större intentioner hos hemmalaget, som i min införrapport var sagda att ha mer att förlora. Vill inte vara för nitisk eller partisk, men det var "Stort Hjärta, Hårt Arbete" som la fram den här vinsten.
Domarnivån, allt jämnt diskutabel och ifrågasatt - åt båda hållen. Men med den tråkigheten åt sidan skrevs det även en nolla till Christopher Nihlstorp som faktiskt var strålande, även om uppmärksamheten riktades åt andra hållet. Dessutom med de två mål som Thorell gjort och förtjänade blir han en värdig matchvinnare. En riktig energikille som saknats i FBK under flera tillfällen.
3 Stjärnor: Christopher Nihlstorp: Hans räddningar i den första perioden höll kvar Färjestad i matchen. Att han håller nollan är ingen slump alls.
2 Stjärnor: Erik Thorell: Hans energi smittar, och att hans närvaro betalade av sig. En snygg styrning och sedan mål i tom bur, imponerande!
1 Stjärna: Christian Berglund: Karlskogapôjken har spelat väldigt fysiskt och aggressivt, vilket kan ta ner motståndarna på jorden. Hans spel har blivit till det bättre jämfört med tidigare skede av säsongen.
Matchstatistik:
Färjestad BK vs. Skellefteå AIK 3-0 (0-0, 1-0, 2-0)
1:a perioden
- Mållös
2:a perioden
1-0 (10:24) Rickard Wallin (M. Johansson, K. Berglund) EQ
3:e perioden
2-0 (08:44) Erik Thorell (J. Larsson, J. Hillding) EQ
3-0 (19:52) Erik Thorell (A. Bastiansen) EQ ENG
Skott: 35 - 28
Utvisningar: 4x2 - 5x2
Tekningar: 18 - 18
Tacklingar: 11 - 11
Publik: 7 355
Domare: Morgan Johansson, Christer Lärking
Källor statistik:
www.hockeyligan.se
www.swehockey.se
