Gästkrönika: ”En speciell match”
Ishockeysäsongen 2013-2014 lurar runt hörnet. 55 omgångar ska spelas. Sedan, i vår, ska en ny svensk mästare koras. Färjestad BK inleder årets SHL-upplaga med en hemmamatch mot nykomlingen Örebro. För mig, uppvuxen i just Örebro med hockeyhjärtat i Karlstad, är detta mycket speciellt.
Det finns ögonblick, även kallade vägskäl, som avgör åt vilket håll livet tar vägen. Beslutet som då tas kan bli mycket avgörande. Att falla pladask för ett ishockeylag är så klart inget jättedramatisk sett till vad andra val kan betyda. Men likväl fångade Färjestad BK mig, på allvar, under våren 2002. De ligagula spelarna presterade fantastisk hockey och som femåring föll jag som en fura. Vad som fick mig att fatta tycke för FBK går inte att säga säkert, men på något sätt var det nog menat att vi skulle korsa våra vägar vid just det tillfället, vid just den tiden, vid just det ögonblicket.
Färjestad kom att bli den krydda jag behövde i mitt, då, ganska uttryckslösa liv som mest innebar att gå till dagis/förskolan- och sen till fotbollsträningen. Det fanns egentligen absolut ingen anledning för mig att börja följa Karlstads stolthet. Jag föddes i Stockholm, förälskade mig tidigt i pappas födelseort, Örebro, som denna text kommer att handla om till viss del, och hade övriga rötter i Norrland och i och omkring Närke. Men klubben hittade mig ändå och öppnade mina ögon. Speciellt när laget var så bra som det var och minnet av glädjen i min kropp när FBK avgjorde SM-finalserien mot MoDo i stor stil, bland de första sporthändelser jag följde, kommer aldrig att tyna bort.
Jag var totalt fast även om det tog ytterligare ett par år innan fascinationen kring hockey växte sig ännu starkare. I samma veva lämnade undertecknad Stockholm, med familj, bakom sig och flyttlasset gick till Örebro. Det var väldigt lätt att smälta in i staden, kommer ihåg stunderna som ytterst liten hos farmor och farfar, och alla ÖSK-matcher på Behrn Arena, och mycket av mina bubblande känslor kom snabbt att tillhöra Närkes huvudsäte. Att heja på Örebro SK, i fotboll, var givet och de och Färjestad slogs, och gör väl kanske än i dag, om uppmärksamheten. Men när det gällde hockey fanns, för mig, ingen kärlek i mitt nya hem. Det var nu närmare till Värmland och i takt med att jag växte till mig, blev lite mognare och klokare blev besöken i (dåvarande) Löfbergs Lila Arena fler och fler.
Samtidigt som Färjestad slogs i den absoluta serietoppen kämpade Örebro Hockey i Division 1 och ofta med dålig utgång. Flera gånger såg jag Karlstad-klubbens dåvarande samarbetsgäng, Skåre BK, utklassa närkingarna i luggslitna- och tomma Vinterstadion nära stadens centrum. Träbänkarna, där jag, och kompisarna, jagade efter uppskjutna puckar på har nu förvandlats till stolar och raderna har fyllts till bristningsgränsen i stället för att vara totalt övergivna. Den utveckling som skett kring hockeyn i Örebro är ofattbar och det går inte att inte vara imponerad av förändringen. Jag trodde aldrig, kan jag verkligen säga, att de skulle vara i närheten av Färjestad – och helt plötsligt ska de båda nu mötas i SHL-premiären inför fullsatta kulisser i Löfbergs Arena. Det kommer ta lika lång tid att vänja sig vid ÖHK:s existens i topphockeyn som det gör att memorera det nya namnet på högsta ligan. För mig, och många andra, kommer det alltid att vara elitserien oavsett vad den heter utåt.
Det har, minst sagt, varit väldigt förmånligt att växa upp med Färjestad BK och toppsäsong på toppsäsong har levererats. Idoler har kommit, lämnat, spelat sig in i hjärtat och vunnit titlar. Våren 2009 rev upp stora sår i FBK-supportrarnas själar. Jörgen Jönsson, Peter Nordström, Thomas Rhodin tog, tillsammans med många andra, farväl och det kändes som att en del av uppväxten, direkt efter det fantastiska SM-guldet mot HV71, gick upp i rök. Den generationen är, och lär länge vara, en av de som bästa som kommit fram i modern tid inom svensk- och europeisk hockey.
Det är inte så konstigt att finalerna inte flutit in på löpande band, vilket de verkligen gjorde förut, men den fantastiska vinnarkulturen lever vidare och reflekterar sig i föreningens handlingar. Erik Granqvists plantskola plockar fram toppmålvakter, i dess olika form, i samma hastighet som Tomteverkstan arbetar på Kalle Ankas julafton och det inger ju förstås även en enorm trygghet i övriga spelartruppen. En bra keeper är A och O för att kunna utmana och det finns även till förfogande i år. Leif Carlsson, Andreas Johansson, Radek Hamr och de övriga i tränarteamet har spännande material att bygga på, forma och jobba med. Pusselbitarna sitter förhoppningsvis precis där de ska och bildar en magnifik enhet efter nyår.
Örebro Hockey, som undertecknad sett på plats två gånger under sensommaren, har inte varit i närheten av att matcha FBK-resultaten på försäsongen. I genrepet, mot Växjö, förra torsdagen visade nykomlingen upp ett skrämmande slött försvarsspel och bjöd motståndarna på jättemöjligheter i uppsjö. Men mot Skellefteå, regerande mästare och en av favoriterna i år, visade Patrik Ross mannar upp kvalitét och att de kan ge ”de stora grabbarna” en ordentlig fight. Någon underskattning har Färjestad inte råd med då gästerna kommer att spela med en ordentlig dos desperation och inspireras av det enorma bortaföljet i Löfbergs Arena.
Lyckas hemmalaget att hålla sig kalla och utnyttja gästernas svagheter kan Örebros ”premiärfest” snabbt skifta över till ett 60 minuters långt helvete. Om detta inträffar kommer en 17-årig kille, med gnällig dialekt - andras ord, inte mina - att jubla högt på läktaren. Hur som helst ska det bli en rolig "happening" att vara med på, även som uppvuxen i Närkes huvudsäte, och jag är ytterst tacksam över att det gick att få tag på biljetter. Den 29 oktober blir ett speciellt datum då FBK för första gången kommer ”hem till mig” och lirar. Det är totalt skilda världar nu gentemot när jag var liten, hallen är ombyggd och fräsch, och motståndarna heter Färjestad, Frölunda och HV71 i stället för IFK Munkfors, Sunne IK och Surahammar.
Färjestad BK har alla möjligheter att göra en ny bra säsong, men det är många som vill åt den åtrovärda Le Mat-bucklan.
Bli dock inte förvånade om scenen på Stora Torget byggs upp, solen skiner och tusentals människor sjunger ”På den sköld du klär” i kör med ett 20-tal spelare i gröna tröjor i mitten på april.
Innan det blir aktuellt vill jag se Karlstad-killarna spinna vidare på sitt fina European Trophy-momentum och ta tre poäng på lördag. Vilken säsongsöppning det vore!
