Gästkrönika: ”Ett intressant vägskäl – vilken riktning tar Färjestad BK?”
Det stannade vid 20 raka slutspel. Färjestad BK:s magiska svit är bruten. Säsongen 2014-2015 blev inte vad föreningen hoppats på. Frågan är hur framtiden kommer att arta sig nu?
Mörkret har sänkt sig över de västra och mellersta delarna av Sverige under en lördagskväll i början av mars. Det är ett par ynka plusgrader ute och vinden blåser kraftigt. Bilen skakar till då och då. E18-sträckan mellan Karlstad-Örebro känns extra lång just i dag. Runt en timme i effektiv åktid, men visst sjutton går tiden saktare än så? Ett upplyst Kristinehamn är mer avlångt än någonsin, och en stund senare tar det mer tid än vanligt att köra igenom redan utbredda Karlskoga. Som passagerare tittar jag ut över de värmländska skogarna genom fönstret, och ser hur träden står lika tätt som alltid och hur topparna vajar i takt med vinden. Den brittiska duon Hurts låt Miracle spelas genom Spotify-appen i förarens mobil. Theo Hutchcrafts röst är kraftig, vacker och sådär härligt brittisk. Refrängen i låten ”I’m looking for a Miracle”, är dock ingen som jag vill koppla samman med Färjestad BK och drömmen om att hålla hoppet om att nå ett slutspel vid liv med.
En dryg timme tidigare har Adam Brodecki avgjort den första av tre Play in-matcher för sitt Brynäs mot Färjestad i Löfbergs Arena. 4-3-målet kom till i förlängningen, i en match som FBK borde ha vunnit enkelt sett till chansfördelning och spelövertag. Det var då det gick upp för mig. På allvar. Inte för att det inte hade gjort tidigare under säsongen, men på något sätt fanns förhoppningarna om den där potentiella utväxlingen ändå kvar. Att Färjestad mycket väl kunde ta sig till sin 21:a kvartsfinal i följd, och sedan även fortsätta att ställa till det och uppröra resten av Hockeysverige under slutspelets fortsatta gång genom att skrälla vidare. Det ville sig inte, och det kändes systematiskt att den andra matchen vanns efter en heroisk insats innan slutspelstrenden bröts samman med dunder och brak efter en tappad 1-0-ledning under de sista tio-elva minuterna inför hemmapubliken.
Inte mycket gick rätt för Färjestad BK under 2014-2015. Framför allt de första omgångarna av grundserien, när laget till och med var toksist i tabellen ett tag, kom att lämna djupa avtryck som aldrig riktigt kunde tvättas bort under säsongen. Trots uppryckningar, flera fantastiska prestationer och vassa tillskott i finska duon Anssi Salmela och Toni Rajala, räckte inte kvaliteterna i spelidén och truppen till. Att komma fel in i grejerna under hösten och tvingas sparka ett par av de förväntade galjonsfigurerna och ledartyperna har blivit en vana på sistone i Karlstad, på samma sätt som att Färjestad alltid vuxit minst ett par storlekar i utrustningskostymerna efter årsskiftet och sedan varit som bäst när allt stått på spel. Nu fanns inte den där styrkan i truppen, utan pressen blev för tung när saker och ting drog ihop sig. ”Bäst när det gäller som mest”, byttes ut till ”sämst när det gäller som verkligen allra mest”, och varje chans att nå en plats bland de sex främsta missades. Då hjälpte det föga att laget stundtals visade vilket kunnande som fanns, vilka individuella kompetenser spelarna besatt och att viljan och engagemanget var stort.
Det håller förstås inte att börja varje säsong genom att tappa poäng i massvis, bränna superfeta lägen och plocka in helt fel spelare. Det är A och O att målvakterna är stabila. Backarna måste stå rätt i positionerna. De ansvariga i offensiven, nämligen samtliga forwards, måste producera i en stor utsträckning. En imponerande historia, SM-guld och finaler i överflöd och mottot ”det sitter i väggarna” är inga parametrar som kan styra bort kriser eller få solen att skina ännu mer till vardags i Karlstad. Ett missat slutspel är något som hängt i luften ett tag, och vi måste tänka på att det var nära redan i fjol. Visst, utvecklingen har kanske inte gått åt rätt håll under de senaste säsongerna, men samtidigt gäller det att ta med i beräkningen att tiderna förändras. Många lag har kommit ikapp Färjestad, och sitter till och med inne på bättre ekonomiska resurser och har ett minst lika stort kunnande i den sportsliga ledningen. Det går inte, hur gärna man än vill, att alltid att vara bäst, dominera och sluta först. Kulturbärare försvinner konstant, och om dessa inte ersätts blir det svårt att hävda sig. Just rekryteringen är något som Färjestad behöver jobba med, att få in rätt folk på rätt plats och få alla att köpa sina roller i laget. Att lagbygget ska stå stadigt, och om en åra går sönder under resans gång ska det ändå gå att ro båten i land med gemensamma krafter.
Ett uteblivet slutspel är ett jättefiasko för en klubb av Färjestad BK:s dignitet. Det är naturligtvis inget som ger ett uppsving intressemässigt, och nu behöver en ny grund cementeras. Ramar som ingen faller ur ska sättas upp. En trygghet från reservmålvakt till ledande poänggörare måste infinna sig. Om motgången hanteras på önskat vis, är Färjestad BK en kandidat till SM-guldet 2016 på fullaste allvar. Men om den negativa spiralen kvarstår kan det snarare bli så att de niofaldiga svenska mästarna tvingas slåss för sin existens framöver, och det i obehagliga och jobbiga Play out-matcher mot allsvenska lag. Obekväma beslut kommer att få tas, och det gäller för styrelsen att verkligen tänka över sina handlingar. Två aktuella namn att diskutera är Rickard Wallin och Per Åslund. Hur mycket man som supporter än gillar deras karaktär, klubbhjärta och personligheter, så är det ytterst oklart om de två är värda att lägga stora pengar ur en betydligt tunnare skattekista än innan på.
Fast allt har ju inte varit negativt den här säsongen, även fast det är lätt att få SHL-upplagan att framstå som sådan sett ur Färjestad-perspektiv. FBK har äntligen börjat att få skörda frukterna av de frön som planterats i ungdomsträdgården, och lovande lokala killar som Joel Eriksson Ek, Rasmus Asplund och Victor Ejdsell inger framtidstro. Som de har tagit för sig, och det bästa är att det finns ännu flera bakom. Personligen tror jag att många som håller till i J18- respektive J20-laget kommer att kämpa för skölden på högsta nivå. Sedan måste även publiken lyftas fram. Det är klart, stundtals har siffrorna varit låga i Löfbergs Arena, men framför allt ståplatssupportrarna har alltid gjort sitt bästa och slutit upp för att stötta. Motgångar och prövningar är inget som en FBK-anhängare i min ålder – roligt nog – är särskilt van vid, och att krossa hinder stärker en – både på kort och lång sikt.
Nu tar vi alla passionerade supportrar en välförtjänt semester, medan Färjestad får jobba på för att bygga ett osänkbart hockeyskepp med snygga utsmyckningar. Vid den här tiden nästa år vill jag sitta i en bil – som chaufför eller vanlig passagerare – och kunna relatera till The Cures låt ”Just like Heaven” på E18. Under tidsperioden när våren närmar sig på allvar, och då grönskan är som vackrast i Värmland. Då kommer inte resan till Örebro att vara lika seg, eller Karlskoga och Kristinehamn att kännas som London och New York i omfång.
Tillsammans mot en bra grönvit framtid!
