Krönika: "Det sitter i väggarna"
Som att flyga på brutna vingar. Likt fågeln Fenix reser vi oss ur askan, om och om igen, men vi lyfter aldrig. Vi står med ena foten kvar och försöker, med desperation i både kropp och blick, att hoppa på ett ben. Vi har kravlat runt i den så länge att vi låtit den föda oss, och nu sätter vi den i halsen. Askan, det vill säga. Med lungorna fyllda av den lever vi på konstgjord andning, och nu börjar luften ta slut. Vi är en slav under vår egen historia. "Det sitter i väggarna".
Rickard Reinlirickard.reinli@gmail.com2015-03-13 12:00:00
