Krönika: ”På något sätt tog vi oss dit igen – del 2”
SHL-säsongen 2013-2014 var inte gammal förrän höstmörkret sänkte sig över de värmländska skogarna och snabbt centrerade sig i Karlstad. Färjestad BK infriade inte omgivningens förväntningar, hamnade snabbt i tabellbotten medan nyförvärven, flera till antalet, inte levererade. Som om det inte vore nog med det avgick även sportchefen innan två fiaskospelare fick lämna. En tränare sparkades också – allt detta innan årsskiftet. Men den anrika föreningen reste sig på nio och gick till SM-final.
November blev en form av vändpunkt för Färjestad BK, där man bröt en lång svit utan vinst i ordinarie tid genom att slå tillbaka Luleå med 3-0 i Löfbergs Arena. Månaden var endast två dagar gammal då – och snart agerade Håkan Loob, som tagit över sportchefspositionen från Jörgen Jönsson, med att göra sin första värvning i samband med denna sejour. Franska talangen, Charles Bertrand, plockades in medan David Liffiton fick lämna. Spelet förbättrades bitvis och en tre matchers lång segersvit byggdes upp. Men oron var alltjämt stor och man lyfte inte tillräckligt för att kunna lämna kvalserie-strecket bakom sig. Det blandades och gavs ute på banan, då FBK stundtals presterade som den förmodade topputmanaren tipsen sade inför säsongen, för att sedan falla igenom fullständigt och se ut som ett lag, vars lägstanivå kunde sluta i en mardrömslik nedflyttning till Allsvenskan.
Att poängsnittet steg var förstås väldigt viktigt och marginalen till antagonisterna i botten, förvånande nog HV71 som en av dem, blev allt större. I takt med att diskussionerna i stället gick över till att handla om huruvida Färjestad skulle nå en kvartsfinalplats eller tvingas till Play In-metoden, presenterades två spelare, varav en gammal bekant, som nya truppmedlemmar. Magnus Nygren återvände från Montreal Canadiens farmarlag, Hamilton Bulldogs, och fick sällskap av en relativt okänd ytterforward i Milan Gulas, som anslöt efter att ha fått lämna KHL-klubben Metallurg Magnitogorsk. Pelle Prestbergs, hans inställning- och klubbhjärta betydde mycket i att få skutan på rätt köl igen, avtal förlängdes inte och en duo rutinerade herrar hade det jobbigt. Rickard Wallin och Christian Berglund kom båda fel in i det under början på hösten och drogs med skadebekymmer. De lämnades även utanför uppställningen ibland, vilket assisterande tränaren, Andreas Johansson, var noga med att påpeka. Den 5 december slog beskedet ned som en bomb i Hockeysverige – Johansson sparkades och anledningen uppgavs vara att tränartröjkans samarbete- och kommunikation helt enkelt inte fungerade, något som påverkade lagets insatser.
Förändringen skapade än mer oro bland supportrarna och skapade nya samtalsämnen. Publiksiffrorna var också omdebatterade eftersom antalet närvarande på matcherna i Karlstad sjunkit markant. Det kändes visserligen lite överdrivet, Färjestad är knappast ensamma runt om i landet att ha svårare att locka åskådare i dag än tidigare, men säsongen 2013-2014 var en het potatis medialt. Vissa saker utvecklade sig till det bättre – powerplay-procenten höjdes i och med Nygrens intåg – samtidigt som FBK i mångt och mycket trampade vatten. Värmlands-föreningen höll till på en åttonde- alternativt niondeplats och fixade inte att klättra.
I den föregående texten nämnde undertecknad 31 oktober som en lågpunkt och en annan sådan känslomässig storm flög över mig drygt en och en halv månad senare. Den sista matchen före landslags- och European Trophy-uppehållet spelades mot Örebro i Behrn Arena. Skeendet stod och vägde i tredje perioden, 2-2 på tavlan, då Per Åslund styrde in ett skott från blå linjen. De grönvita supportrarna, ett par hundra till antalet, jublade högt och sångerna ljöd inne i katakomberna. En vinst, välbehövlig sådan, kändes klar, men vips så föll allt samman och Örebro både kvitterade samt avgjorde i förlängningen. Mycket den lördagskvällen var signifikativt för den inledande SHL-halvan i sig. Sent ledningsmål, glädje och tre poäng byttes på en bråkdelssekund till tapp, sorg och förlorad mark.
I Berlin, där European Trophy-slutspelet gick av stapeln, steg troligtvis moralen hos spelarna. Färjestad tog sig hela vägen till final och ställdes där mot finska JYP. Visserligen slutade fighten, tråkigt nog, med ett 1-2-nederlag, men den sista helgen innan julfirandet väckte hoppet. Gulas visade sina kvaliteter och gjorde mål på löpande band, Fredrik Pettersson-Wentzel, ihop med kollega Danny Taylor, agerade stabilt mellan stolparna och glöden fanns där i ögonen bland samtliga.
Geisten togs med in i SHL-spelet på annandagen och en triumf i bortamötet med Luleå gav ett behagligt momentum. Många namn levererade i en betydligt större utsträckning ute på isen och resultaten pekade klart på att saker flöt på i rätt riktning. Men så gällde det ju att konstant ta poäng, inte minst med tanke på den undermåliga starten, och det fixade inte riktigt Färjestad. Så väl positiva- som negativa trender uppstod om vartannat och tack vare två blytunga förluster mot Linköping och Frölunda precis före det sista breaket innan grundserieavslutningen befann sig FBK utanför topp sex-klungan med sex återstående omgångar.
Färjestad inledde allt annat än lovande efter OS-vilan, i och för sig inte mycket till lugn då Kanada besöktes, – en suddenseger mot jättejumbon, AIK, följdes upp av en klar förlust mot spökmotståndaren, Växjö Lakers, i Löfbergs Arena. Återigen var krisstämpeln hög och det skulle, med all säkerhet, krävas fyra raka vinster för att undvika en bäst av tre-matchserie mot en konkurrent. Det var då, när det behövdes som mest, som den niofaldiga svenska mästaren visade exakt vad som gjort dem så framgångsrika historiskt sett. FBK uppträdde klokt, tog tillvara på sina chanser och vann tuffa drabbningar. Direktplatsen till medverkande i SM-kvartsfinalen säkrades 8 mars i den 55:e, och sista, fighten. Skellefteå besegrades med 3-2 efter straffar i en kokande hemmaborg och Färjestad slutade femma efter den ramstarka avslutningen – endast målskillnad placerade laget bakom Brynäs.
Gävle-klubben skulle man få ta sig an bara veckan senare i det första kvartsfinalmötet…
Fortsättning följer.
Första delen av "På något sätt tog vi oss dit igen" går att läsa här.
