Krönika: "Tungt, svårt, men inte omöjligt"
Färjestad BK sjunker som en sten i tabellen. Laget har nio raka matcher utan vinst i ordinarie tid. Kvalserieplatsen är ett faktum och läget mycket prekärt. Men man ska inte glömma vilken styrka det finns i föreningen och inget är på något sätt över. Något måste dock ske snarast om inte SHL-statusen ska gå förlorad.
Färjestad BK stoltserar med 19 SM-finaler som totalt gett nio guld. Karlstad-klubben har, tillsammans med HV71, dominerat den svenska ishockeyn under flera av 2000-talets säsonger. Nu är allt fullständigt annorlunda för de båda storklubbarna. I Karlstad svär man högt över ojämna prestationer, uteblivna trepoängare och förluster medan supportrarna i Jönköping gnisslar tänder över sistaplatsen i serien. 18 omgångar har spelats och det går inte att blunda för problemen som finns.
Färjestads hemmafacit är under all kritik och Löfbergs Arena, där man överlag trivts väldigt bra sedan den stod färdig hösten 2001, har förvandlats från ett ointagligt fort till en byggnad utan den minsta antydan på lås och säkerhetsanordning. Motståndarna har hämtat poäng- och segrar på löpande band och publikens intresse har i frågasatts, enligt undertecknad lite smått orättvist, stort. Den negativa spiralen är enorm och utvecklas, som situationen ser ut nu, vidare. Det går inte att säga att spelarna inte vill, att de inte har motivationen eller att hjärtat inte finns där. Det går däremot att se att hälsan knappast är på topp just nu.
I dagens match mot AIK, ett annat lag inblandat i bottenstriden, straffades man enormt hårt för sina misstag och det kändes inte helt ologiskt. Ta bara Stockholmarnas 3-1-mål som exempel. Marius Holtet visas ut för en mycket tveksam förseelse. FBK inleder boxplay-spelet bra och håller enkelt undan antagonisterna. Sedan tappar Joakim Nygård enkelt pucken, Teemu Ramstedt fångar den samma och avlossar. Skottet är ganska så dåligt, men Danny Taylor agerar om möjligt ännu sämre
och katastrofen, vi kallar den för det, är ett faktum. En sån lätt sak att undvika egentligen och en trupp med flyt, välmående och självförtroende drabbas troligtvis inte så hårt av en sekunds obetänksamhet. Kvällen i Hovet var tung och vi med stora grönvita hjärtan på plats led av händelseförloppet.
Att läget är prekärt går inte att bortse från. Att förändringarna är ett måste behöver alla inse. Det är dock inte så att samtliga FBK-killar blivit värdelösa hockeyspelare över en natt. Skadeproblemen gör sitt till och stämmer inte den mentala biten, d.v.s att man mår bra i den man är och det man gör, så blir allt betydligt jobbigare oavsett vad det handlar om i livet. Landslagsuppehållet kommer i precis rätt stund och nu gäller det att alla tar en extra lång titt i spegeln och funderar på varför det blivit så här och hur saker kan förbättras.
Individuella prestationer och kritik mot lagmedlemmar går det att diskutera om hur länge som helst. Dyker det upp en möjlighet att plocka in en ny frisk fläkt vill jag se att klubben omedelbart tar den, men det vore allt annat än klokt att göra något förhastat. Det finns stor potential i både tränarteamet- och spelarna. Många viktiga namn ser även att ut att återvända till isen, vilket är glädjande förstås och ibland behövs det inte så mycket för att vågskålen ska tippa över åt det positiva hållet.
I den avslutande matchen innan den tio dagars långa vilan, mot Luleå, hoppas jag att laget kan leverera en fokuserad, passionerad och stark insats i 60 minuter samtidigt som publiken sluter upp i Löfbergs Arena. Då spelar det inte så stor roll om resultatet blir 0-10. Att få tillbaka tron är det viktigaste även om det så klart behövs poäng med. Det är absolut ingen omöjlighet att förändra tabelläget, klättra uppåt och utmana om den ädlaste medaljen. Det här är något vi ska göra tillsammans. Spelarna, styrelsen, ledarna och supportrarna - det är vi alla som ska bidra för att ta Färjestad BK i rätt riktning. Glöm heller inte att det är under de tuffaste tiderna som individer växer mest och kommer samman som grupp.
