Färjestads-bloggen: Luleåmatchen
Situationen där DiDiomete sätter en regelrätt tackling på Linus Persson, en Abbottbroder kommer in och börjar veva vilket slutar med ett powerplay för Luleå. Där är en stor anledning till det stora publiktappet. Inte konsigt att känslor och tacklingar försvinner då få spelare vågar spela den typen av spel när man blir utvisad direkt. Det var inte så farligt så egentligen borde inget ha hänt, men om någon ska ut är det Abbottbrodern som anfaller "Deeds" efter tacklingen.
Jag anser att spelarna inte har någon som helst aning om vad som är okej och vad som inte är det, och vi som sitter och tittar har inte direkt någon aning heller. Nej, här har hockeyligan gjort ett misstag och skjutit av sig hela foten. Publiken gillar tacklingar och känslor så när de försvinner, samtidigt som det görs färre och färre mål, försvinner också publiken. Det behöver man inte vara lika smart som Sheldon Cooper i The Big Bang Theory för att första.
Niklas Wikegård pratade om det i tv-rutan i båda periodpauserna. Det är ett problem när hockeyn börjar likna innebandy med skridskor. Jag förstår att man vill ha bort slashingar, hakningar och andra spelförstörande moment, men känslor i närkamperna är INTE ett spelförstörande moment i hockey. Det är däremot domare som är tillsagda att få dessa kampmoment att försvinna.
Färjestad gör en bra sista period där man verkligen ger allt. I och med att man vinner närkamperna och åker mer skridskor får man fler chanser och får in en reducering, men närmre än så kommer man inte. Tänk om man skulle försöka spela lite mer desperat från start i nästa match?
