Skellefteå - Färjestad6 - 5
Sent avgörande och tung förlust för Färjestad i galen match
Norrlandsturnén nådde sin sista anhalt i Skellefteå för Färjestads del och det visade sig bli en tråkig turné i slutändan. 4-1-förlusten mot Luleå i tisdags följdes upp med galen match som avgjordes i slutminuten till Skellefteås fördel. 6-5 blev slutresultatet och en tråkig hemresa från Norrland är ett faktum.
Den andra och sista anhalten på Norrlandsturnén för Färjestad var Skellefteå i Västerbotten. Efter missräkningen i tisdagens match borta mot Luleå, som slutade 4-1 till norrbottningarna, var budskapet från huvudtränaren Johan Pennerborn att sälja sig dyrare och inte bjuda motståndarna på för enkla mål. Det var just det som var problemet mot Luleå och det kostar för mycket i en tuff bortamatch som mot Luleå.
Två lag på offensiven
Budskapet nådde dock inte fram – inledningsvis. Efter 33 sekunder ringde det bakom Stefan Stéen i Färjestads mål. I ett flygande anfall kom Pär Lindholm och precis innanför offensiv blålinje slog han en lång sidledspassning där Oscar Möller fick stå och ladda fritt för ett direktskott, vilket han mer ofta än sällan utnyttjar och vi hade 1-0 direkt i inledningen av matchen. Att sälja sig dyrt borde särskilt gälla mot Skellefteås förstakedja med Pär Lindholm, Joakim Lindström och Oscar Möller – men de satte tonen direkt i matchen och var konstant ett orosmoln för Karlstadslagets försvar i den första perioden. Matchen skulle urarta vad gäller tempot och föga förvånande är väl det, då vi trots allt fick se SHL:s två målgladaste lag ställas mot varandra. Färjestad skulle dock replikera och det var ett skönt mål på så många sätt. Inte bara kvitterade man till 1-1 utan målskytten råkade vara Christoffer Törngren som har gått mållös ända fram till idag. I ett två mot noll-läge blev han fint serverad av Fabian Zetterlund i sidled precis framför mål och där gjorde han inga misstag. Första målet i den grönvita tröjan för nyförvärvet inför säsongen från mästarna HV71, vilket släppte en och annan sten från hans axlar. Törngren var inte klar där, men jag ber om att få återkomma om det längre ner.
Det var fortsättningsvis högintensiv och tempostark ishockey som de bägge lagen bjöd på. Lagen utbytte långa anfall med varandra och bjöd på underhållande hockey. Efter en period stannade det vid resultatet 1-1.
Fullständig islossning för Törngren
Andra perioden då? Kära nån, vilken urladdning. Värmlänningarna agerade bestämt och resolut i början av andra perioden och tog kontroll. 1-2 skulle komma efter att Christoffer Törngren varit inblandad återigen, men där Oskar Steen stod för en magnifik aktion när han snurrade med en Skellefteåback i sarghörnet innan han serverade Per Åslund som stod parkerad mitt i slottet och piskade upp ledningsmålet i krysset. Knappt en och en halv minut senare hade dock Skellefteå gett svar på tal. Emil Djuse kunde från sin backplats på offensiv blålinje, vandra därifrån och få öppen gata raka vägen in i slottet och där hänga dit kvitteringen till 2-2.
Det där med att få fram budskapet att sälja sig dyrt visade sig mer och mer vara svårt att ta in för Färjestadspelarna, kvitteringsmålet var ett alldeles för enkelt mål. Efter att Djuse hade nätat, var det Skellefteå istället som hade järngrepp om den andra perioden. Stefan Steen fick jobba hårt i målet när västerbottningarna låg på för ett ledningsmål och det krävdes ett antal fina parader för att hålla lika-läget i matchen.
Karlstadlaget redde ut anstormningen och med stort tålamod kunde man sedermera också hitta nätet återigen. Rasmus Asplund avväpnade ett försök till anfall från Skellefteå och var snabb med att friställa Michael Lindqvist. 23-åringen visade prov på fin kyla när han väntade ner Joni Ortio i Skellefteå-målet och skickade inte 3-2-målet för att sätta sitt lag i förarsätet. I ärlighetens namn, ett ganska ologiskt mål efter att hemmalaget haft det spelmässiga övertaget innan dess.
Slarvigt spel i egen zon från de gulsvarta bäddade för att Färjestad kunde dra ifrån till en 4-2-ledning med några minuter kvar av mellanakten. En bedrövlig passning från Mark Katic i egen zon fastnade på Pär Lindholms vad, vilket Christoffer Törngren var snabb med att ta vara på. Efter att ha fiskat upp pucken försökte på backhand från nära håll, men fick först på sin egen retur in pucken i mål som betydde hans andra mål i matchen och för säsongen. En rejäl islossning för Törngrens del som nu alltså hade gjort tre poäng i matchen och bjöd oss på en riktigt fin insats matchen igenom! Christoffer har konstant kämpat i motvind den här säsongen, sedan hans försäsong totalförstördes i och med hans fotskada. Sedan han tillfrisknade så har han haft en motig inledning i Färjestadtröjan men har konstant jobbat envist för att hitta formen. Ikväll levererade han med besked och det blir en fröjd att se vart det landar för den unge smålänningen.
Nu skulle gästerna agera kontrollerat tänkte man, men icke. Med en och en halv minut kvar av andra perioden briserade en bomb från Bud Holloway. På ett direktskott krutade han in reduceringen till 3-4, från sin favoritposition i vänstra tekningscirkeln offensivt sett. Den, under säsongsinledningen, annars kritiserade Holloway visade prov på gamla takter när han med sitt patenterade direktskott stänkte dit den med härlig ackuratess mellan två skymmande försvarare – världsklass! Även om man kan önska mer av Linus Persson och Sebastian Erixon i det läget som helt skymmer sikten för sin egen målvakt i det läget. Har man väl satt sig i det läget, gäller det faktiskt att käka upp pucken och blockera det där skottet även om det som sagt är skickligt av Holloway.
Färjestad var nu i brygga och innan perioden var över så stod det osannolikt nog 4-4 på tavlan. Med fyra sekunder kvar tampades Pär Lindholm framför motståndarmålet och hade uppvaktning från tre försvarare, men kunde ändå ostört kämpa dit kvitteringen med nöd och näppe då pucken precis passerade mållinjen innan den hade hunnit rensas bort.
Nämnde jag att det var två målglada lag som möttes? 4-4 efter två perioder. En mellanperiod som alltså sammanlagt innehöll sex mål.
Good old Bud
Avslutningsperioden var trevande och något avvaktande. Nästa mål kunde vara av stor vikt, och spelarna såg ut att agera utefter de förutsättningarna. Faktum är att matchen på ett sätt dog och planades ut, men med den andra perioden i åtanke är det inte så konstigt att man kunde känna så.
Det skulle dröja tills drygt halva perioden var spelad innan den vaknade till liv. En helt underbar passning av Mikael Wikstrand, som vi numera har blivit bortskämda med, från egen zon letade sig fram genom mittzon till en helt fri Marcus Nilsson som inte gjorde några misstag utan skickade in 5-4-målet distinkt bakom Joni Ortio.
Kort därpå, skulle hemmalaget dra på sig en onödig utvisning i offensiv zon och således ge gästerna ett drömläge för att punktera matchen. Ett totalt blekt powerplay senare, så hade hemmalaget fortfarande sin chans. En chans som skulle bli större när Virtanen olyckligt drog på sig en utvisning med drygt tre minuter kvar.
Skellefteå skulle förvalta spelet i numerärt överläge klart bättre än sina motståndare. Framförallt Holloway, som visar gryende form. Han smällde nämligen dit kvitteringen till 5-5, återigen från sin favoritposition. Återigen också för Sebastian Erixon som iklädde sig rollen som skymning framför egen målvakt för andra gången i matchen vilket knappast hjälpte stackars Stefan Steen i målet som fick se Holloways bomber flyga in i nät.
Bud visar gammal poängkungsform, när han smällde in sina patenterade direktskott i parti och minut. Se upp, övriga lag. Gamla gode Holloway är tillbaka i storform.
Färjestad alltså med fem ledningar i matchen, alla upphämtade av Skellefteå.
Värre skulle bli värst. Med 35 sekunder kvar kunde Jesper Olofsson bli totalt frispelad framför mål och kyligt dra Steen och lägga in segerpucken till 6-5.
Fem mål på bortaplan i Skellefteå är fantastiskt bra. Sex mål i baken är mindre bra. All heder till Skellefteå som konstant jobbade sig tillbaka från underläge och till slut vann. Jag vill absolut inte frånta de den fantastiska insats de står för.
Men herregud, Färjestad! Det blir raka vägen tillbaka till skolbänken och börja plugga grunder i försvarsspel, intensivt. Sänker man sig några enstaka procent som man gör ikväll, så straffar det sig direkt. Särskilt mot ett så vasst och skickligt Skellefteå. Det håller inte! Att inte knyta ihop säcken med alla övertag i matchen är under all kritik.
Noll poäng blev det på turnén i Norrland. Nollställt inför lördagens match hemma mot Rögle i Karlstad. Rättar man till de bedrövliga misstagen man gör bakåt, så har man redan mycket vunnet.
Nya tag.
Matchens tre stjärnor
1. Christoffer Törngren – ÄNTLIGEN! Fullständig islossning, när han står för två mål och en assist. Målen innebär hans första i den grönvita tröjan, skönt för både honom själv och Färjestad att få igång produktionen. Blir spännande att följa honom nu framöver!
2. Oskar Steen – Tillsammans med Törngren i fjärdekedjan var de framstående och visade vägen för hela laget. Steen blir bara bättre och bättre för varje match som går. Visade prov på fin skicklighet när han lade upp för 2-1-målet i matchen som gjordes av Åslund. Visar alltid fin karaktär och jobbar föredömligt över hela banan.
3. Fabian Zetterlund – Inte ett svårt val att välja yttern som kompletterar fjärdekedjan. Visade, som de två tidigare nämnda, vägen och visade fin kemi med sina kedjekamrater.
Matchfakta
Period 1
00:33 1-0 Oscar Möller (Pär Lindholm, Joakim Lindström)
04:28 1-1 Christoffer Törngren (Fabian Zetterlund, Jesse Virtanen)
Period 2
05:57 1-2 Per Åslund (Oskar Steen, Christoffer Törngen)
07:24 2-2 Emil Djuse (Jesper Olofsson, Jonathan Pudas)
13:26 2-3 Michael Lindqvist (Rasmus Asplund)
16:34 2-4 Christoffer Törngren
18:29 3-4 Bud Holloway (Emil Djuse, Adam Pettersson)
19:56 4-4 Pär Lindholm (Joakim Lindström)
Period 3
10:37 4-5 Marcus Nilsson (Mikael Wikstrand)
17:06 5-5 Bud Holloway (Mike Kostka, Jesper Olofsson)
19:25 6-5 Jesper Olofsson (Adam Pettersson, Mike Kostka)
Skellefteå-Färjestad 6-5 (1-1, 3-3, 2-1)
Skott: 35-24 (9-7, 17-9, 9-8)
Utvisningar: SAIK: 1x2 FBK: 3x2
Publik: 4120
