Fem punkter från hårda bakslaget
Efter två starka segrar mot Björklöven och Brynäs kom ett riktigt bakslag mot bottenlaget Tingsryd under söndagen. Efter en katastrofal första period orkade inte Djurgården hämta ikapp och föll med 1–4.
Den branta uppförsbacken
Efter 13 minuters spel var det mer eller mindre över. Yes, så krassa kan vi faktist vara efter den här besvikelsen. Djurgården reste till Tingsryd och kastade bort allting på en enkel kvart. Då stod det nämligen 0–3 på tavlan och uppförsbacken var hiskeligt brant. Första målet kom redan efter fyra minuter, då Djurgården var alldeles för veka kring egen kasse. 0–2 kontrades in snabbt efter en felpassning från Kevin Karlsson, som hade en tung dag på jobbet. Sedan kom 0–3 som ett brev på posten, där samme Karlsson olyckligt nog styrde in pucken i egen kasse via skridskon. Djurgården spelade upp sig efter den svaga första perioden och reducerade rätt omgående i mittperioden, när Linus Eriksson höll sig framme i slottet på pass från Linus Klasen. Men trots det spelmässiga uppsvinget hände inte speciellt mycket. Gästerna brände allt för många heta lägen, saknade kylan i avsluten. Tingsryd stängde istället igen butiken helt med 1–4 i öppen kasse. En deppig söndag i januari.
Nyförvärvets insats i debuten
Det blev ingen debut i fredags mot Brynäs för nyförvärvet John Dahlström, som istället följde matchen från läktaren på Hovet. Till mötet med Tingsryd var han redo för match – och placerades i en kedja med David Blomgren och Olle Liss. I första perioden letade sig Dahlström in i den heta ytan framför Tingsryd kasse och ställde till en del oreda. Men allt eftersom matchen utvecklade sig blev hans avtryck blekare, kanske inte så konstigt med tanke på den tunga start som laget fick. Att kastas in i en debutmatch där ens egna lag hamnar på efterkälken med 0–3 ställer ju om förutsättningarna rätt så dramatiskt. Totalt fick Dahlström en istid på närmare sexton och en halv minut och han noterades för ett skott på mål och två tacklingar. Förhoppningen är självklart att han ska fortsätta bidra fysiskt, men också vara den där spelaren som gärna tar pucken rakt mot kassen utan större omvägar. Nu är debuten gjord. Det kan bara (förhoppningsvis) gå uppåt härifrån.
Juniorernas impact i truppen
Ett positivt inslag som fortfarande trummar på för Djurgården är juniorernas bidrag. Den som stod för lagets enda fullträff var Linus Eriksson, som den senaste tiden hittat fin kemi tillsammans med Linus Klasen. Dessutom stack åter igen Victor Eklund ut med sin frejdiga spelstil – och Arvid Bergström och Elias Degnell fortsätter att ge ett stabilt backintryck med tanke på deras unga ålder. Med allt detta sagt är frågan hur det blir med juniorer kontra seniorer i framtida laguppställningarna. När de skadade lirarna börjar komma tillbaka står Djurgården inför ett delikat dilemma. Känslan är att laget behöver en del ungdomlig entusiasm för att få fart på grejerna. Sedan är slutspel alltid slutspel – och då brukar ofta rutinen spela en än viktigare roll. 6-11 februari försvinner Anton Frondell, Eklund och Eriksson på 5-nationsturnering med Småkronorna och 6-9 februari kör Bergström och Melvin Wersäll med Team 19. Hur kommer gruppen att påverkas då? Juniorerna har verkligen hjälpt till att lyfta DIF. Man ska inte underskatta kraften i det.
Den svajande inställningen
Vad bottnar egentligen den här förlusten i? Tja, om Michael Holmqvist hade suttit på det svaret – eller för den delen spelarna själva – hade Djurgården gått som tåget i tabellen. Lyckligtvis har stockholmarna en förmåga att spela betydligt mer påkopplat mot bättre motstånd, vilket gör hela den här grejen än mer till ett mysterium. Varför har laget så förtvivlat svårt att hitta inspiration mot bottenlagen? Vad är grejen att det efter bara en kvart står 0–3 till Hockeyallsvenskans sämsta hemmalag? Det går att slänga sig med uttryck som pinsamt och bedrövligt – för det var ju faktiskt det – men någonstans behöver Djurgården hitta ett sätt att slipa bort den här bristen. Det är otroligt viktigt att laget sätter sig i en så bra tabellposition som möjligt inför slutspelet, en enklare resa där kan göra enorm skillnad när det drar ihop sig. Titta bara på MoDo förra säsongen, som hade extra krut att sätta in i den sjunde och avgörande matchen mot Djurgården.
Den ansträngda frånvaron
Och skadeläget, då? Tyvärr så fortsätter det att sätta en hel del käppar i hjulen. Sedan tidigare återfinns Marcus Krüger, John Norman, Emil Berglund, Calle Odelius och Adrian Carnebo på listan. Och nu kan vi även addera Alexander Ytterell, som blir borta i några veckor med en underkroppsskada. Ett riktigt tungt slag för Djurgården, speciellt offensivt då Ytterell ofta har en förmåga att hitta nätet när det behövs som mest. Utöver nämnda spelare saknades även Anton Frondell mot Tingsryd, då han lirade tillsammans med J20-laget istället. Även Albin Grewe föll bort på grund av sjukdom. Extra tråkigt med tanke på den fina insats han stod för mot Brynäs. Överlag så har Djurgården gått kort på folk länge nu, men trots det så har laget ändå lyckats bita sig fast i toppen av tabellen. Frågan är hur länge det håller? Självklart vore det önskvärt att få tillbaka några skadade spelare, så även att plocka in ytterligare nyförvärv så snart som möjligt. Kanske Jakob Ragnarsson? En sak är säker: snälla, inga fler skador nu.
