Hammarby missade minst på Hovet
Bamsingarna tog på onsdagskvällen sin tredje raka seger över rivalerna i AIK från Solna. Någon stor ishockey bjöds inte de 3807 åskådarna på. Tvärtom präglades matchen av otaliga individuella misstag, varav solnaiterna svarade för de allra flesta.
Hammarby hängde på Skellefteå AIK i serietoppen genom onsdagskvällens 3-2-seger över Gnaget. Hammarby saknade på grund av sjukdomar och skador bland andra Andreas Paulsson, Jonas Göthberg och Daniel Holmström. Från J20-laget hade därför inkallats backen Robin Söderström och forwarden Freddie Ferm.
Trots att matchen på grund av supportermanifestationen var några minuter försenad föreföll Hammarbyspelarna inte riktigt vakna vid det första nedsläppet. AIK fick däremot en smakstart då man kunde ta ledningen redan efter nio sekunder (!). Johan Forsander åkte runt Bajenförsvaret på högerkanten och passade in pucken till Patrik Wallenberg som obevakad fick stå framför mål och enkelt kunde raka in 1-0 till AIK. De fem Bajenspelarna på isen - Adam Borzecki, Ville Söderlind, Johan Eneqvist, Henrik Nilsson och Jimmie Kraft - får solidariskt dela på ansvaret för ett minst sagt sömnigt agerande i matchens första byte.
Individuella misstag präglade de första tio sekunderna av matchen, och mönstret från matchupptakten skulle åskådarna få se flera gånger.
Stärkta av målet fortsatte AIK att ånga på ganska friskt offensivt. Hammarbylaget föreföll däremot påfallande segt inledningsvis, och de grönvita förmådde inte skapa mycket i anfallsväg. Perioden präglades av lite smågrinigt spel från båda håll, bland annat hade David Printz (AIK) och Johan Hägglund (HIF) en privat uppgörelse som renderade dem två plus två minuter vardera i utvisningsbåset. Efter drygt halva perioden visades Adam Borzecki ut och då hittade Jonas Liwing och Roger Rosén fram till en fristående Mattias Beck som kunde stänka dit 2-0.
Hammarby såg ut att ha påfallande svårt att riktigt komma igång och få upp farten i anfallszonen, även om laget flyttade upp spelet en aning efter 0-2-målet. Efter dryga 14 minuter drabbades AIK av två utvisningar i samma spelsekvens: under en avvaktande utvisning på David Engblom gjorde sig Dmitriy Naumov skyldig till en fasthållning och domaren Peter Eriksson skall ha beröm för att han vågade beivra även den andra förseelsen. Hammarby kunde alltså spela två minuter i spel fem mot tre, men lagets power play-spel lämnade en del i övrigt att önska för att använda dagens understatement. "Pinsamma Bajen" skanderades från AIK-klacken, och för en gångs skull var det svårt att invända mot deras omdöme. Första perioden slutade således med AIK-ledning med 2-0. Resultatet var så långt ganska rättvist, mer beroende på Hammarbys svaghet än på att AIK spelade någon stor ishockey.
I andra perioden uppträdde Hammarby med större skärpa och visade bättre inställning och vilja. Inställning visade också AIK-backen David Printz som efter halva matchen återigen drabbade samman med en bajare (denna gång Niklas Barklund) - också denna gång resulterade det hela i två plus två minuter för båda kombattanterna.
Efter 31.20 missade Elias Abrahamsson en sargstuds med resultatet att en AIK:are kunde fånga upp pucken vid offensiv blålinje. Abrahamsson hade inget annat val än att ta en utvisning för hakning, något som gav AIK chansen att ta ett ännu fastare grepp om matchen. Så blev det emellertid inte. AIK-backen Viktor Wallin gjorde sig tvärtom skyldig till en miss, vilken Johan Eneqvist utnyttjade. I numerärt underläge åkte han sig fri på vänsterkanten och sköt med ett distinkt och välplacerat isskott Hammarby tillbaka in i matchen.
Linus Stensson jublar efter sin kvittering i slutperioden. Patrik Wallenberg är inte lika glad. Foto: Jim Sharp
I tredje perioden försökte AIK spela på resultatet, något som man inledningsvis lyckades ganska bra med. Dock syntes det allt mer att Hammarbys fysiska spel började fira triumfer mot allt tröttare AIK-spelare. Sannolikt får Roger Jönssons indianare efter knappt halva perioden också skrivas på trötthetens konto. Helt oattackerad bakom eget mål lyfte Roger Jönsson pucken rätt på Linus Stensson som tackade, tog emot, och dunkande in kvitteringen.
Efter kvitteringen tog Hammarby över spelet och det skulle bara dröja dryga minuter innan Söderbröderna också kunde ta ledningen. Mads Hansen kunde efter 51.21 peta in pucken efter en tilltrasslad situation framför Ola Nilsson. Även det målet föregicks av ett försvarsarbete som inte höll allra högsta kvalitet.
AIK:arna gjorde ett tappert försök att mobilisera sina sista krafter, men det syntes att de hade bränt sitt bästa krut. Inte ens i spel fem mot tre (i 57 sekunder) lyckades AIK få till något riktigt organiserat anfallsspel, även om Carl-Johan Klint fick göra några svettiga räddningar på slutet. Men inte heller Hammarby hade bjudit färdigt för kvällen. Med några minuter kvar gjorde sig Jimmie Kraft skyldig till en vansinnig "bakom-ryggen-passning" vid egen blållinje som friställde en AIK:are. Dessbättre uppfattade Klint snabbt situationen och kunde avvärja. AIK-spelarna visade allt större frustration mot slutet. Efter 56.34 tappade målvakten Ola Nilsson tålamodet och drog på sig en onödig tvåminutare för roughing. När AIK väl blev fulltaligt försökte de med en sista forcering, som dock blev resultatlös.
Sammantaget var det en tämligen medioker hockeymatch, som främst präglades av misstag. Hammarby har dock ett aningen tyngre och stabilare lag, och man drog trots allt det längsta strået ganska rättvist.
Även om AIK fortfarande har alla chanser att ta sig till superallsvenskan ser laget tunt ut. Det gäller särskilt på backsidan, där det emellanåt brast ganska rejält. Viktor Wallin (som var inne vid samtliga baklängesmål) och hans kompanjon Andreas Jungbeck imponerar inte precis. André Mattsson har inte hittat tillbaka till den nivå han höll i våras, och David Printz är knappast en förstärkning i jämförelse med namnen Bornhammar som AIK skickade i väg i somras. Däremot har AIK flera giftiga forwards som man alltid måste se upp med, till exempel Mattias Beck och Fredrik Hynning. Mot Hammarby tyckte jag även att Roger Rosén svarade för en del förtjänstfulla insatser. Även målvakten Ola Nilsson förtjänar lovord, trots den onödiga utvisningen på slutet.
I Hammarby går Johan Ejdepalm från klarhet till klarhet. Tillsammans med målvakten Klint var han isens gigant under onsdagskvällen. Linus Stensson kämpar alltid på ett föredömligt sätt och det var på något sätt symptomatiskt att han fick stänka in kvitteringen. I övrigt gjorde Hammarby en ganska slätstruken insats, och saknaden efter Andreas Paulsson var märkbar. Ändå är det starkt att med flera nyckelspelare borta - och med den superallsvenska platsen säkrad sedan länge - kunna uppbringa kraft och motivation att besegra ett AIK som verkligen hade allt att spela för.
På presskonferensen efteråt var det en dyster Jim Brithén som konstaterade att laget gav bort matchen via "tre solklara missar". Särskilt kritisk var han mot sina äldre spelare med elitserierutin: "Det är sådana här gånger man förstår varför de inte spelar i elitserien, för där straffar sig misstagen direkt."
