JVM-bloggen: Ivan den förskräcklige
Rädda ryssar blev aggressive ”Ivan”
Ryssarna hade inte mycket att säga till om överhuvudtaget under den första perioden. Ren rädsla verkade ha försatt dem i ett paralyserat tillstånd. Det såg löjligt enkelt ut för Filip Forsberg att – bokstavligen – vandra in 2-0 till Sverige. Innan dess hade Elias Lindholm petat in en ensamliggande retur framför den ryska målvakten Vasiljevski.
När väl perioden hade nått sin slutsekund trodde nog många på en svensk seger.
Inte Ryssland.
Det fanns en förklarande motivering.
Det var över 40 minuters spel kvar.
Som under Andra världskriget låg ryssarna i konstant reträtt under en längre period, innan man kunde omvandla läget till att gå på motoffensiv och sätta in stötarna som krävdes för att till slut segra.
Likt deras motoffensiv på östfronten 1943 – 45’ kom ryssarna i anstormning, och ”Ivan den förskräcklige” träde fram på isen. Sverige blev handlingsförlamat från stund till stund. Frågan om man ens hade vad som krävdes för att vinna över värdnationen?
Det var som att se en scen från ”Undergången”.
Nu segrade aldrig ryssarna över Sverige.
Men man kunde lika gärna ha gjort det, sett till matchbilden.
Ryssland gjorde Sverige dåliga
Låt oss säga och kortfattat sammanfatta faktum:
Det var en för enkel periodseger de första 20 minuterna. Ryssland gjorde faktiskt Sverige till de bättre under den stunden.
Resterande minuter av matchen var det Ryssland som än en gång gjorde något dåligt. Det, mina vänner, var Sverige. Ryssland gjorde Sverige dåliga.
T.o.m. under övertidsperioden, när väl Sverige hade dominansen med sig och i stort sett all puckinnehav, kunde man inte till sin yttersta förmåga förvalta läget till att kunna ge sig själva en seger.
Ryssland spelade smart, medan Sverige mer eller mindre hade väldiga problem att ens kunna ta hand om pucken. Pressen blev ibland så pass påtaglig att man fick paniken att bara ge upp trissam och därmed tvingades att börja om från start.
Från stunden då Ryssland faktiskt stod på tröskeln till en kvittering, märktes det att den ryska tränarstaben hade gjort sin läxa. En läxa vars ankomst redan förväntats från start. Det var då som man verkligen tog tag i saken och informerade sina spelare hur man skulle gå till väga m.m. Spelet blev fortsatt så, med en storspelande Niklas Lundström i det svenska målet som alltjämt ett evigt hinder.
Man kan ju bara ana hur matchbilden sett ut, om Ryssland hade utfört sitt spel hela vägen från början till slut.
Övrig agenda
Emil Molin gjorde hela tre misstag under en samma period som fick städas upp av försvaret. Hans insats var då inte av den godkända sorten enligt mig.
Med ett sådant bra målvaktsspel från Lundström kan vi räkna med en lika jämn match mot USA.
Sverige spelar sin fjärde JVM-final sedan 2008. USA spelar sin fjärde sedan 1997.
Jag har inte gormat så här högt sedan Sverige tog JVM-guld.
Jag tycker det faktiskt var fel att utnämna Tom Nilsson till matchens lirare.
Niklas Lundström var den som räddade Sverige.
_______________________________________
Läs mer om mina tankar på och skrifter via Twitter:
@stefanlofstrand
