”Det börjar glimma lite guld i kronorna”
En krönika om en match med två ansikten, The Greatest Showman,klassiska nyårsmatcher och Sveriges guldchanser.
Ett lurigt motstånd
Schweiz har de senaste åren gjort det bra i JVM sammanhang och växt som hockeynation de senaste åren. Man fick sin första spelare som gått som etta i draften i form av Nico Hischier. Han som var fullständigt briljant under fjolårets JVM. Han som numera har en betydande roll i New Jersey Devils framgångsrika säsong. Schweiz har varit ett outsiderlag som slår i underläge och brukar vara en svår nöt att knäcka för motståndarna. Årets lag har kanske inte samma spets och finess som tidigare år utan ett ungt lag med hela tre spelare födda år 2000. Det är ett lag som kommer att växa de kommande åren.
Sverige valde att vila sin förstamålvakt Filip Gustavsson och istället sätta in Filip Larsson till vardags spelande i Tri-City Storm i Amerikanska USHL. Ett mycket klokt beslut då det alltid är bra att ha två målvakter igång under en intensiv turnering.
Sverige började matchen bäst och fick en tidig ledning efter att Kungälvsfostrade Lias Andersson styrde in William Nylanders avslut i powerplay. Just spelet i powerplay har Sverige inlett stekhett med fem gjorda mål på 16 försök. Riktigt fina siffror där de tre musketörerna Nylander/Andersson/Pettersson kryddat med lite Rasmus Dahlin visar att man alltid är ett stort hot mot motståndarna.
Lite av ryggsäckshockey
I det här läget trodde jag att Sverige hade satt ribban för matchen med sin intensiva skridskoåkning och sin utmärkta förmåga att föra spelet. Men istället började man slarva och tappa initiativet med dåliga uppspel, rörigt spel i egen zon och lägre energi. Schweizarna fick komma in i matchen och lyckades få in en kvitteringspuck. Själva kvitteringen var ett av de mest märkliga målen som kommer att ske under hela turneringen. Nicolas Muller pressade Linus Högberg genom att stöta på hans klubba vilket resulterade att Högberg fick pucken in i egen kasse. Otroligt märkligt men inte oförtjänt. Schweiz pumpade sedan på och tog över spelet medans Sverige visade ängslighet. Nästan som att man spelade med ryggsäckar. 1-1 stod sig i en period där Sverige inte var uppe i koncentration till 100 %.
"Teslan" som är miljövänlig
I den andra akten lyckades man sedan först göra först 2-1 genom ytterligare än gång Lias Andersson och sedan 3-1 genom min nya personliga favorit Axel Jonsson-Fjällby nätat i boxplay. Vissa kallar honom ”Jägaren” med sin aggressiva spelstil och med det långa håret som fladdrar. Jag kallar honom “Teslan” då han är smart, har en otrolig speed och är så miljövänlig för det svenska laget genom sin attityd. Jonsson-Fjällby som draftades först i femterundan av Washington Capitals. Här kan jag tänka mig att Washingtons general manager Brian MacLellan sitter och njuter med sitt Starbucks kaffe utan varken socker eller mjölk. Tro mig i Axel Jonsson Fjällby har Washington ett riktigt fynd och bara att ge honom några år så kommer han vara en fullfjädrad NHL spelare. Han påminner lite om Pittsburg spelande Carl Hagelin med sin kvicka skridskoåkning.
Tillbaka till matchen igen, jag trodde att Sverige hade en stark ledning att tryggt arbeta ifrån men istället kom en rapp Schweizisk replik när Marko Miranda satte 3-2 efter Svenskt slarv i egen zon med endast 45 sekunder kvar av den andra akten. Jag som trodde att Sverige hade stängt igen den butiken men istället blev det lite mer av obeslutsamma ryggsäckshockeyn.
"Gå ut och njut"
Jag hade gärna velat höra vad Montén sade till spelarna under paus men vad jag tror att han sade var något i stil med ”Gå ut och njut därute istället grabbar”. Och precis så gjorde Sverige. Den tredje perioden bestod av svensk hockeypropaganda. Montén ändrade efter halva matchen med att sätta in Lias Andersson som center mellan Nylander och Pettersson vilket skulle visa sig vara ett genidrag. Och jag begär av Montén att trion får fortsätta tillsammans. De tänker, äter och sover hockey på samma sätt,
The Greatest Showman
Elias Pettersson fick först in 4-2 genom en Schweizisk klubba, Tim Söderlund åkte Ferrari genom den Schweiziska zonen och satte elegant 5-2. Och nu kändes totalt avgjort när Sverige skruvade upp tempot precis som jag gör med volymknappen när man hittar en bra låt på Spotify. Schweizarna hängde inte alls med i vare sig tempot eller skicklighetsmässigt. Sverige spelade med en frenesi, energi och finess som kunde vara en reklamfilm för hur bra JVM hockey kan vara. Fabian Zetterlund satte in den fullständiga dödsstöten med sitt 6-2 mål. Och sedan var det dags att för artisten Elias Pettersson att presentera sig i högsta Broadway-klass med ett galet snyggt solonummer.
Genom sin speed och kreativa spel fintade han byxorna av Simon LeCoultre och Novosibriskyligt bröt sig in på kassen och fullbordade mästerverket och placerade pucken i mål. Det går just nu en film på bio som heter The Greatest Showman och jag undrar inte om Pettersson är huvudrollsinnehavare där också. I alla fall med det där mästerverket till mål.Pettersson som under fjolårets JVM var hypad men som inte alls fick igång spelet och endast gjorde 1 poäng under hela turneringen. Nu är karln uppe på delad poängligaledning med 6 poäng på 3 matcher. Det går fort i hockey ibland: Pettersson är som en helt annan spelare i årets turnering.
Vimlar av kvalitet
Och i detta lag vimlar det individuell kvalitet så att det bara visslar om det. Rasmus Dahlin är så galet bra och skulle nog kunna gå in i vilket NHL backpar som helst. Erik Brännström har en spelintelligens och självförtroende som få. Till detta lägger vi till El Capitano Lias Andersson som vaskat fram storformen rejält med sin prickskyttesförmåga likt en jägare. Och såklart Axel Jonsson-Fjällby ”Jägaren” eller ”Teslan” det väljer ni själva.
Reder ut brisvindarna
Tittar man lagmässigt så var det 40 minuters till stor del ryggsäckshockey och sedan 20 minuters ren briljans. Det är också en styrka att kunna hitta tillbaka till en hög nivå efter att ha pendlat och sökt efter en matchidentitet. Det är inte nu som Sverige ska vara bäst och göra sin bästa match. Gruppspelet handlar till stor del att städa undan sämre motstånd, hitta sina roller och bygga för vad som komma skall. Alla lag har dippar i matcherna någon gång allt annat vore omänskligt. Det gäller bara att veta hur man ska reda ut när ett antal brisvindar kommer.
Blev frälst av en nyårsmatch
Nu väntar en glödhet gruppspelsmatch som jag bara myser inför. Jag har alltid gillat JVM och speciellt matcherna på nyårsafton. Jag glömmer aldrig matchen mot Kanada på tolvslaget när Sverige besegrade Kanada med 6-5 efter straffar i en helt galen match. Det var då som jag 13 år gammal blev fullkomligt blev frälst av Junior-VM och är en stor del att jag skriver denna krönika denna natt.
Ryssland, ett osäkert kort
För motståndet under nyårsnatten står Ryssland för. Ett ryskt lag som saknar den där riktiga fixstjärnan för undantag centern Andrei Svechnikov som tippas gå tidigt i sommarens kommande draft. Det ryska motståndets kvalitet är mycket osäkert efter förlust mot Tjeckien som Sverige städade undan relativt enkelt. Vi vet dock att ryssarna har en tuff vinnarmentalitet och kan blixtra till med jämna mellanrum. Om man tittar på de andra lagen så tycker jag att Sverige har haft den bästa starten tillsammans med Finland som också imponerar.
Kanada har en hög högstanivå men saknar den där offensiva riktiga spetsen. USA har varit oerhört ojämna och har burits fram av Casey Middlestadt men stod för en fin upphämtning mot Kanada i snöstormsmatchen. Om Sverige kan behålla sitt spel som i den tredje perioden och bli lite mer jämnare över 60 minuter så kan det bli en riktigt lång och rolig turnering för svensk del.
Nu lägger vi Pommacflaskan på kylning, köper hem de bästa chipsen och dukar fram hummern. "Det har ju ändå börjat glimma lite guld i kronorna".
