Viktigast av allt är lagets Identitet
Juniorkronorna har inlett med två raka vinster i årets JVM. Efter en nervös förstaperiod mot Vitryssland fick Sverige utdelning och vann till slut relativt enkelt. Om man bortser från andra halvan var andra perioden mot Tjeckien imponerade Sverige i vad som kan ha varit en gruppfinal. Det råder inget tvekan om att det finns väldigt mycket skicklighet i årets upplaga av juniorkronorna. Nu ska denna skicklighet formas till ett lag som ska visa att det är bäst i världen. Resan har börjat.
Sverige har i många år varit en av stormakterna vad gäller juniorhockey. Årets lag är inget undantag och det vimlar av talanger i laguppställningen. Allt från spelskickliga backar i Brännström, Dahlin och Liljegren till målskyttar i Pettersson och Nylander. Däremellan har Sverige ledargestalter i Andersson och Moverare samt hårt arbetande forwards i Söderlund och Jonsson Fjällby. Det är ett juniorlandslag som på pappret har det mesta. Ändå saknas identiteten i laget. Vilka vill Sverige vara match efter match? Hårt arbetande? Spelskickligt? Offensivt? Defensivt? Snabba spelvändingar? Rakt på mål? Frågorna är många och dessa behöver besvaras lagom till kvartsfinalen, gärna tidigare.
Lagets kaptener visar ofta vägen. Lagets kaptener är de som skapar identitet. Lias Andersson gör detta bra och är en fantastiskt hockeyspelare. Anledningen att han inte tog plats i Rangers denna säsongen tror jag är att han inte riktigt är färdig som hockeyspelare. Han har ännu inte hittat sitt sätt att få ut max av sin kapacitet match efter match. Han står längst fram i ledet men jag är tveksam till om han visar vägen tillräckligt tydligt.
Alexander Nylander är en av Sveriges assisterande kaptener. Alla som sett honom förstår vilken otrolig kapacitet han har. Tyvärr har vi hittills sett en Nylander som går på halvfart och då är han inte bättre än någon annan. Faran här är att Tomas Montén satt Nylander som assisterande kapten vilket innebär att även Nylander ska vara en vägvisare. Vad är tanken? Att Nylander ska visa att vi ska vinna turnering på mest talang? Det finns en hel del talang i både USA och Kanada också vill jag lova. Med all respekt för att Nylander och övriga kaptener är viktiga ledargestalter i omklädningsrummet men att ha ett "C" eller "A" på bröstet innebär i min värld att man alltid ger allt i varje byte, oavsett om du är stjärna eller inte. Det visar övriga att oavsett vilket namn och nummer som står på ryggen så ger man allt för laget.
Tim Söderlund bidrar med en härlig energi. Har ni sett likheterna med Mattias Tedenby? Jonsson Fjällby och Davidsson bidrar med skridskoåkning och fart. Deras kedja har en tydlig identitet och vet precis vilken roll de har under detta mästerskap. Vet Isac Lundeström det? Han är stundtals bländande i Luleå men har inte fått ut lika mycket i juniorkronorna. Vet Fredrik Karlström det?
JVM är ett kort mästerskap och det finns inte mycket tid att skapa identitet i laget. Man kan tycka att en match mot Vitryssland ska bockas av med en vinst och de viktiga matcherna kommer senare. Jag hävdar att lagets identiet formas från första samlingen och det är farligt att gå in ett slutspel och tro att man kan växla upp mot slutet av matcherna. Det är samma lag som spelade mot Vitryssland och Tjeckien som ska vinna över de stora nationerna. Jag hoppas innerligt att Montén är tydlig med vad som krävs och att samtliga spelare i laget är villiga att offra sin högra arm för detta guld, annars räcker inte all talang i världen. På pappret har våra juniorkronor alla möjligheter att gå hela vägen och ge hela svenska folket den start på 2018 de vill ha.
Rasmus Dahlin och Erik Brännström visar tydligt att detta laget ska ha mod och våga spela sin hockey även om det är scouter på läktaren. Att ha en sådan trygghet i gruppen kommer att vara avgörande. Elias Pettersson visar att han går rakt på mål, detta gör i viss mån även Lias Andersson. Denna egenskap kommer att behövas i slutspelet. Söderlund och Jonsson Fjällby visar att vi kommer att ge allt i varje byte. Något annat är otänkbart om man ska dra på sig någon av våra landslagsdresser. Just dessa egenskaper vill jag att se från samtliga spelare i kommande matcher. Då tror jag faktiskt på att Lias Andersson blir en av de få kaptener för juniorlandslaget som får ta med guldet hem till Sverige.
