Krönika: Hur är Sveriges guldchanser?
Om förutsättningar man ska kunna hantera och en defensiv man ska kunna luta sig mot.
Det är svårt att börja resonera kring JVM och förutsättningarna inför mästerskapet utan att ta hänsyn till Covid-19 och dess effekter.
Även om man bara vill sjunka in i sin JVM-bubbla – no pun intended – och landa i en verklighetsflykt från detta absurda år så har ju Covid-19 redan präglat mästerskapet hårt.
För Sveriges del innebär det ett JVM utan sina två bästa centrar och förbundskapten, för att nämna några bortfall. Ett par positiva tester efter ankomsten till Edmonton gjorde också att laget fick isolera sig på hotellet med konsekvensen att det inte heller blir någon träningsmatch inför mästerskapet.
Uppladdningen har helt klart varit problematisk för ett redan stukat svenskt lag. De usla förutsättningarna under förberedelserna kan givetvis visa sig bli förödande, men Juniorkronorna ska helt klart vara tillräckligt samkörda för att kunna kompensera för en stor del av problemen.
Sex av spelarna var med i Tjeckien för ett år sedan och en del av dem hade framträdande roller redan då. Stommen har huserat tillsammans i några år och var exempelvis drivande i guldet i J18-VM 2019. Spelarna känner varandra väl, kort och gott.
Att man inte har hunnit bli samspelta på grund av den kaosartade uppladdningen ska definitivt inte kunna användas som undanflykt vid ett eventuellt misslyckande.
---
Att Tomas Montén föll bort inför mästerskapet bör man kunna hantera. Hans betydelse under matcherna är nog försumbar och mellan matcherna kommer han ändå vara deltagande via länk. Det ska helt enkelt inte vara någon större skillnad mot att det är Joel Rönnmark och Anders Eriksén som ansvarar på plats.
Intressanta scenarion kan däremot uppstå om en redan sargad ledarstab får ännu fler bortfall. Förr i tiden klarade en ensam head coach sig alldeles galant i båset, men hur skulle det te sig idag? Coachens ansvarsområden och frekvensen på arbetsuppgifterna är rimligtvis betydligt mer omfattande idag.
Och vad händer om samtliga tre målvakter faller bort under mästerskapet? Är det bara att peta in en utespelare i målvaktsutrustning? Även det är något som förekom förr i tiden – men har någon svensk utespelare det i sig nu? Hur dråpligt skulle det se ut?
Om Monténs bortfall är hanterbart så är det desto mer smärtsamt att tappa både William Eklund och Karl Henriksson. Det var – får man anta – Sveriges tilltänkta topp-6-centrar och ersättare av liknande klass har man inte tillgång till.
Henriksson har varit centern mellan Lucas Raymond och Alexander Holtz vid tidigare tillfällen och gav Juniorkronorna en beprövad topptrio. Samtidigt har Eklund och Holtz gjort finfina avtryck i SHL den här säsongen och gav Juniorkronorna en möjlighet att släppa loss två giftiga par i Eklund/Holtz och Henriksson/Raymond.
Nu står istället Sverige med massiva frågetecken över centerpositionen i ett mästerskap där konkurrenterna som sämst har en eller två starka centrar. Att gå in med Theodor Niederbach som förstacenter i ett JVM är inget styrkebesked så här på förhand.
---
Om centerpositionen är en svaghet ser det däremot desto starkare ut på andra håll.
Hugo Alnefelt får – med rätta, ska sägas – stå i skuggan av såväl Yaroslav Askarov som Spencer Knight när mästerskapets målvakter ska hypas upp, men i Alnefelt har Sverige en fin sista utpost.
Han var en av JVM:s bättre målvakter för ett år sedan och når han upp till en liknande nivå den här gången har Juniorkronorna en potentiell matchvinnare av klass. Även bakom Alnefelt finns det kompetens och talang i form av Jesper Wallstedt.
Så länge målvakterna bara håller sig krya ska Sverige stå sig väl där.
Även försvaret håller en hög nivå. Så länge Victor Söderström inte störs allt för mycket av sin tidigare skada har han all möjlighet i världen att vara en av JVM:s toppbackar. Såväl lagkaptenen Philip Broberg som Tobias Björnfot bör göra avtryck och Albert Johansson kan nog överraska många.
Sveriges defensiv ska helt klart kunna ge ett stabilt grundspel att vila sig mot.
---
Framåt lär det mesta handla om Alexander Holtz och Lucas Raymond. Duon har som sagt kamperat ihop tidigare – och det med framgång. J18-guld och JVM-brons är trots allt en fin meritlista vid 18 årsålder.
Kanada, Ryssland och USA har gott om hypade forwards, medan Holtz och Raymond kanske är aningen ensamma i Sverige. Man har ett tungt lass att dra, men lever Alnefelt och defensiven i stort upp till sin potential ska det kunna räcka långt med bara Holtz och Raymond.
För ett år sedan avslutade Sverige ett JVM med att vinna den sista matchen. Äntligen fick man med sig ett positivt avslut från eran där man är gruppspelsvärldsmästare och misslyckade i slutspelet.
Kanske var det ett avstamp inför JVM 2021? Det här kullen har trots allt varit framgångsrika tidigare. Någon förhandsfavorit är man inte – sådana förväntningar får man lägga på Kanada och Ryssland – men om stommen gör sitt ska man definitivt kunna utmana.
Precis allting kan ju trots allt hända i en så här kort turnering – och vem vet hur eller om Covid-19 kommer att fortsätta prägla mästerskapet.
---
Läs även:
Rankning: JVM:s största stjärnor
Lista: Doldisarna att följa i JVM
Krönika inför JVM: Blir det målvakternas mästerskap?
JVM-guide: Vi sätter + på lagen