Krönika: Till varje pris ska ungdomarna över Atlanten
Medan sjukhusen i Sverige fylls på och smittan sprider sig inom ishockeyn skickar vi våra ungdomar till JVM. Hur mycket man än längtar till att turneringen ska starta går det det inte att undgå frågan: – kommer det vara värt det?
Sveriges JVM-trupp är nu spikat och det finns som alla andra år en enorm mängd av olika tyckande och åsikter om den ena spelaren efter den andra. Precis som det ska vara när vi laddar upp inför ett mästerskap i en av Sveriges folkkäraste idrotter.
JVM är kanske bland det bästa under hockeysäsongen. Fartfyllda matcher med unga och hungriga spelare under en häftig inramning i en tid på året då de allra flesta av oss också är lediga under jul- och nyårshelgerna.
Men det är något med årets mästerskap som inte smakar lika gott som det brukar...
Flera av de medverkande nationerna har åkt på Covid-19 och Sverige har inte varit något undantag. Målvaktstränare, förbundskapten och flera spelare har visat positivt på Covid. Personer som inte får åka med.
Det är dock inte bara i JVM-truppen. I våra inhemska ligor har det varit en bred spridning där flera lag fått flyttat fram sina matcher på grund av smittan och Sverige som nation skenar det nu likt aldrig förr.
Dagens krönika av Johan Esk i DN, 2020 – året då svenska idrottsmodellen föll samman, sammanfattar han hela den absurda tillvaron i en ganska så klockren analys:
Medan flera idrotter och ungdomar runt om i Sverige har helt fått ställa in sina träningar, tävlingar och kanske hela säsonger så ska vi, till varje pris, skicka ungdomarna över Atlanten för att delta i JVM.
Lite så har ishockeyn resonerat generellt den här säsongen. Medan ungdomsserier och juniorligorna pausats eller ställts in året ut har elithockeyn fortsatt som om det vore en samhällsbärande produkt. Detta trots att flera inom branschen och supportrar har ropat att man borde pausa verksamheten för att få bukt med smittan i sporten.
Hockeyrörelsen kommer inte få någon stjärna i historieböckerna då kommande generationer ska läsa om pandemin 2020 – tvärtom. För även om hockeyspelare generellt tycks klara sig hyfsat bra i smittan går det alltid att ifrågasätta vad för mörkertal som döljer sig under ytan? När enklare symptom för någon individ kan innebära livsfara för en annan, och hur lätt den här smittan verkar spridas – vilket samvete ska ishockeyn bära på egentligen?
Vi lever i en tid då de kommersiella krafterna styr och då spelar det ingen roll om bredden behöver ställa in sitt så länge spetsen får fortsätta. Precis som Esk skriver har det här året gjort oss mer påminda än någonsin tidigare kring hur rubbat idrottsrörelsen egentligen har blivit. Både svenska ishockeyförbundet och IIHF har visat på en oansvarighet, eller mer korrekt sagt; påvisat hur svaga dem egentligen är när den verkliga kraften inte längre ligger hos dem, utan hos den kommersiella aktören.
Pengar och tävlandet går före folkhälsan i det vi vill kalla för vår största folkrörelse.
Nu är det dock bestämt att JVM ska spelas och de inblandade i Svenska truppen har förstås inget ansvar i detta och ska heller inte belastas av det mer än att de ska göra sitt jobb.
I Kanada kommer också nationerna att befinna sig i en liknande bubbla som användes under Stanley Cup-slutspelet. Det fungerade utmärkt då och NHL kunde därmed slutföra säsongen 19/20. Skillnaden den här gången är att vi har flera nationer som reser från halva Europa och delar av Nordamerika. Även om samtliga har varit i sin egen bubbla i hemnationerna finns ingen garanti på att smittan inte skulle lyckas ta sin i bubblan borta i Nordamerika hur noga man än varit och är framöver.
Hur mycket jag än vill se JVM spelas, och kanske är 2020 ett år vi verkligen behöver JVM mer än någonsin tidigare kan jag inte låta bli att grubbla över om det verkligen kommer att vara värt det?
