Alner: En högklassig uppvisning – Sverige har något på gång
Matchkrönika efter Sveriges seger mot Kanada.
Kanada har historiskt i JVM-sammanhang varit en eländig akilleshäl för våra Juniorkronor. Det går att räkna på fingrarna hur många gånger Sverige har lyckats med bedriften att besegra Kanada.
Med den historiken i bakhuvudet befann jag mig i Scandinavium med en ödmjuk inställning. Satt i beredskap på det allra värsta med tanke på att jag inte tycker att Sverige, med fina resultat till trots, har spelat särskilt övertygande i de tidigare matcherna.
Kanada är det första lag i den här turneringen som på allvar satte det svenska försvaret på prov. Men backar som Elias Pettersson kastade sig uppoffrande framför mål för att förhindra ett två mot en-läge. Tom Willander vågade sig på att dribbla fram i mittzonen och fick kanadensarna att backa.
När Kanada briljerade med sina fruktansvärda snabba spelvändningar stod målvakten Hugo Hävelid lika pall för trycket som betongen i Scandinavium.
Att det stod 0–0 efter första perioden var symboliken över matchen – där två av turneringens starkare lag bataljerade på högsta nivå.
Men så kom det.
Den där passet från Theo Lindstein i offensiv zon –
– till Tom Willander…
… med det där skottet!
– och Kanadas målvakt Mathis Rousseau fick chanslöst se på när svenskarna skanderade 1–0.
Kanada fortsatte med sina vassa spelvändningar. Men för att säga något om Juniorkronornas briljanta spel den här kvällen så var det gulblått som skapade de längre anfallsspelen, som satte hårdare press på det kanadensiska försvaret och stackars Rousseau fick jobba hårt vid buren. De större möjligheterna som Kanada fick, likt Matthew Poitras friläge i den andra perioden, berodde på enskilda misstag av svenskarna och inte på Kanadas egna uppspel.
Noah Östlund visade upp sina tekniska talanger framför motståndarnas mål, en fin passning till Jonathan Lekkerimäki som sköt strax utanför målstolpen. Men det sägs ju att trägen vinner – för strax därefter hittade Lekkerimäki tillbaka till Östlund som i sin tur signerade sitt namn i målprotokollet.
Att leda med 2–0 inför den tredje perioden i världens snabbaste sport – mot just Kanada – är aldrig en säkerhet. Klyschan säger att det går fort i hockey, och visst skakade nerverna lite extra när exempelvis Elias Salomonsson utvisades två minuter för interference.
Kanada förflyttade sig, letade passningsfickor, tog sin innanför boxen, drämde till skott, gick in på mål… men där fanns Hugo Hävelid med murstenar och betongspackel.
2–0 blev resultatet mot ett Kanada som ses som en av de större utmanarna till guldet.
Det må vara i euforin efter en briljant insats av Juniorkronorna, i ett glödhett Scandinavium, som den här krönikan skrivs. Och i efterhand kanske den ses som något överdriven – men den här matchen visar på att Sverige kan ha något riktigt stort på gång i JVM 2024.