Krönika: Frågor finns, men ingen anledning till panik
Det var en bitter stämning i Gävle igår efter 1–3-förlusten hemma mot Djurgården. Var och varannan Gävlebo och brynäsare satt säkerligen i varsitt vrån och funderat, analyserat och rätt så frustrerat tänkt på den situation som råder. Brynäs har gjort en långt ifrån godkänd inledning. Men vi ska inte gå fram med panikstämpeln redan nu.
Många har ringt, eller skrivit till mig och frågat vad sjutton Brynäs ska göra. Mitt enkla svar blir – jag vet inte. För alla analyserande svar är komplexa, svåra och utdragna. Det är frågor som kompetenta mannar som Melin och hans gäng får klura på.
Vi har ett faktum:
Brynäs gör sin näst sämsta inledning i sitt konstanta deltagande av SHL i historien. Hösten 1977 hade Brynäs bara ett poäng på fyra matcher, och låg på -12 i +/-. Vi har samma siffror idag förutom att målskillnaden ser bättre ut.
Det skall dock nämnas att Brynäs kom till semifinal 77/78.
Jag nämnde Brynäs och tålamod i podcasten Situationsrummet senast. Med det manskap man har, och vad för spelare som återvänder (läs Bertilsson och Fälth), har jag inget långsiktigt tvivel över att Brynäs får upp den här knuten. Roger Melin är tillräckligt erfaren.
Men signalerna som har skickats ut på sistone ter sig märkligt – och det är där jag fastnar.
Ta exemplet om Marcus Ersson som blir utlånad till Almtuna, där Almtuna i sin tur säger att det inte finns någon plats för honom. Ersson får ödmjukt åka tillbaka upp till Gävle där Brynäs plötsligt placerar honom som back i förstaformationen.
Vidare väljer Brynäs att ta upp Bjurström, vilket är helt enigt med Melins filosofi om att lyfta fram unga talanger, som får spela med Linus Ölund och Samuel Asklöf. Samtidigt har vi nyförvärvet Christoffer Liljewall, fd lagkapten till en SHL-rival som extraforward, och egentligen aldrig riktigt fått chansen.
Jag har varit kritisk till värvningen av Liljewall redan i somras. Kanske att Melin delar min uppfattning av att Brynäs har tillräckligt med den typen av spelare.
Jesper Boqvist blir skadad och in kommer Mikael Johansson, en etablerad och rutinerad forward där jag ser en spelare som Brynäs kan ha god nytta av. Han placerades i fjärdelinan igår mot Djurgården med spelare som Loui Caporusso och Daniel Paille – den sistnämnde som inte ska stå i en fjärde formation.
En strategi från Melin att markera för spelarna. En påföljd från hur det sett ut på isen.
Men det finns förstås signaler som nämnts ovan som jag inte gillar, eller rättare sagt inte begriper.
Brynäs har en av ligans dyrare extraforward, Ersson kastas om utan en tydlig roll och hur klar strategi fanns det egentligen när man tog in Mikael Johansson?
I ren spekulation (upprepa ordet spekulation) känns det som att Melin hellre hade lyft upp en junior som täcker upp för Boqvist.
Och från den synvinkeln kan man fråga sig sannolikheten i om Johansson får förlängt eller inte.
Jag har fortfarande förtroende för Melin. Det är en kompetent tränare, och även om det inte ser ut så framför C-mores kameror är han en som innanför katakombernas väggar ryter i och ställer höga krav på sina spelare.
Stefan Bengtzén valde inte björnen Baloo, han valde en erfaren och kompetent tränare som varit i branschen länge.
Vi ska inte prata panik, kris eller kaos i Gävle och Brynäs IF.
Jag ser ändå ett lag som kan explodera till ett liknande vinnarkoncept vi såg i fjol. Brynäs måste bara lösa den gåtan – fram till dess får vi ha tålamod.
Brynäs behöver sina fans i både med och motgång.
