Kungar är vi här
Timrå Det är laget Laget vi har kärt Vi är från Västernorrland Och kungar är vi här Vi sjunger våra sånger Om vår kärlek röd och vit Våra färger har vi burit Sedan Strimmas tid
Livet som distanssupporter blir ofta fragmenterat.
I konkurrensen mellan vardagsbestyr och lojalitet frodas en känsla av otillräcklighet. Det är svårt att som ståplatssupporter sitta still i en soffa nästan hundra mil från händelsernas centrum samtidigt som det pågår en match på hemmaplan. Matchen mot det trasiga lysröret, närkampen med den döda krukväxten och maxsprinten till mejerihyllorna i första periodpausen. Två parallella universum i en komplicerad kombination.
Den försenade matchstarten i SCA-cupens sista omgång (tillika finaluppgörelse) var en välkommen skänk från ovan. Det var fler än jag som knappt hann till nedsläpp i rivalmötet. Timrå mot MoDo i Sundsvall och Medelpad. Timrå IK:s supporterterritorium. Den förhöjda decibelnivån på läktarna vittnade om en försäsongsnerv. Den syntes på isen också.
Under SCA-cupen registrerade jag att:
* Timrå vann över MoDo med 4-2 och hela turneringen, men MoDo kommer vara sega att besegra framöver.
* Den störiga övergången av Erik Walli Walterholm från Timrå till MoDo höll tidigt tre gånger om på att försätta Timrå i en helt annan "SCA-final".
* Emil Pettersson (14) och Magnus Pääjärvi (91) har inlett poängproduktionen på ett positivt sätt.
* Emil Petterssons nedtagning på bröstet och halvvolley i samband med 1-0-målet i "finalen" var en riktig delikatess.
* Däremot efterlyser jag fortfarande Emil Petterssons direktskott. Det kommer behövas i SHL.
* Lundin (33) och Hartmann (94) axlade de fysiska rollerna jag saknat i Timrås trupp med ett lovande samspel och bestämdhet framför målburarna.
* Didrik Strömberg (9) var tillbaka i backuppsättningen och den unge försvararen Simon Forsmark (28) avslutade turneringen starkt.
* Timrå steppade upp skridskoåkningen, intensiteten och närkampsspelet ju längre turneringen gick.
* Som en konsekvens av det ökade tröttheten och misstagen i prestationerna. En mild påminnelse om noggrannhetens betydelse framöver.
* Timrå är obesegrade hittills under försäsongen med två turneringssegrar.
* Timrås supportrar bidrog återigen med bas och övertygelse som stärkte laget enligt tränare Ante Karlsson.
Det finns vissa Timråsupportrar som välkomnar MoDo till SHL. Ofta av ekonomiska och kommersiella skäl. Personligen föredrar jag att ha den regionala antagonisten på behörigt avstånd i seriesystemet. Av flera anledningar. Den känslomässiga påfrestningen före, under och efter match. I värsta fall ända till nästa gång lagen möts pånytt. MoDo:s obehagliga kapacitet som förening. Konkurrensen om framtida spelare, större sponsorer och på sikt också potentiella supportrar. I närtid kommer dessa kombattanter duellera flera gånger om med stegrande betydelse. Härnäst på Högslätten i min barndomsstad Härnösand.
En stad som blivit gränsområdet för supportertillhörigheterna i Västernorrland. Härnösand är Västernorrlands residensstad, men tillhör landskapet Ångermanland. Stora delar av Ångermanland är ockuperat av MoDo-supportrar, medan Härnösand som angränsar i söder till Timrås landskap Medelpad utmärker sig. När jag växte upp var jag i princip ensam bland jämnåriga att hålla på Timrå. För de flesta var det MoDo som gällde. Idag är situationen annorlunda. Utan vetenskapliga belägg skulle jag säga att maktförhållandet numera är jämt.
MoDo:s val att arrangera fredagens SHL-genrep i just Härnösand mot Timrå skulle kunna ses som en geografisk markering. Ett symboliskt försök att återta majoritetsstatusen i sitt tidigare supporterterritorium. Härnösand tillhör Ångermanland och MoDo är Ångermanlands lag enligt nykomlingen. Matchen handlar om nästa generations supportrar. Om Timrå från Medelpad, MoDo från Ångermanland och maktkampen om vem som är kung i Västernorrland.
Vi ses på fredag!
// Din storebror från Medelpad