Intervju med Karl Fabricius

Karl Fabricius började spela ishockey som tioåring då han flyttade till Avan utanför Luleå. Inför årets säsong blev han utsedd till assisterande lagkapten och nu drömmer han om ett SM-guld.
- Det känns som att vi har något stort på gång i klubben, säger han.

Du kommer från Kalix som är en bandystad, hur kommer det sig att du valde hockeyn? 
- Jag spelade faktiskt bandy när jag bodde i Kalix, det var först som 10-åring när vi flyttade till Avan utanför Luleå som jag började spela hockey. Jag sökte efter ett bandylag men det närmaste laget fanns i Boden och jag bodde bara hundra meter från hockeyrinken så då blev det hockey istället.

Du fick chansen i A-laget redan som 18-åring men fick lite speltid, var det frustrerande? 
- Första året var jag där för att se och lära och känna på lite vad det handlade om. Däremot andra året var lite jobbigt, då hade jag satt lite högre krav på mig själv och ville verkligen vara med och slåss om en plats. Men det började tungt redan på försäsongen både för mig och för laget, sen när väl serien drog igång fick tränarna aldrig något bra läge att släppa fram juniorna.
Den säsongen fick jag ett epilepsianfall vilket gjorde att jag var borta från hockeyn i en månad. Efter det så blev jag utlånad till Boden och där fick jag chansen att spela många seniormatcher vilket var väldigt utvecklande för mig.

Vi har hört talas om när du och Micke Johansson drabbade samman i samband med det stora slagsmålet mot Djurgården för några år sedan. Kan du berätta om hur det gick till? 
- Mm, det var en av mina första elitseriematcher och jag var på isen när det hände. Då kommer Mikael Johansson fram till mig och säger till mig att vi står här och tar det lugnt. Jag var ju ganska grön så det gjorde ju inte mig någonting. Men då upptäcker jag att Jarmo Myllys får ganska mycket stryk i sarghörnet så jag börjar åka dit för att hjälpa honom, men då tar Micke Johansson tag i mig och han lyckas att dra av mig hjälmen och att brotta ner mig. Så jag kan väl säga att jag har fått stryk av Sveriges nästa sämsta slagskämpe det året, jag får väl anses som den sämsta det året.

Du spelade en säsong i Allsvenskan med Piteå HC och fick mycket ansvar, vad har den säsongen betytt för dig? 
- Den säsongen har betytt otroligt mycket för mig och var ett väldigt viktigt år för mig.
Jag kände att när jag kom till Piteå så fanns chansen att Luleå skulle ta tillbaka mig om jag gjorde en riktigt bra säsong där. Vi hade ju ett ganska ungt lag och spelade ett väldigt intressant och utvecklande spel där jag fick ta mycket ansvar. Det var ett oerhört bra första senior år och jag utvecklades mycket i Piteå och jag tror att det är en väldigt bra väg att ta om man spelar ett år i allsvenskan innan man tar klivet upp i elitserien, för det kan vara oerhört svårt att gå från juniorserien direkt in i elitserien.
Men var som sagt ett viktigt år för mig och så här i efterhand är jag oerhört nöjd över att jag fick möjligheten att spela ett år i Piteå.

När du kom tillbaka till Luleå hade du en lysande försäsong men blev olyckligt skadad i handen efter en kollision med Johan Tellström i en internmatch, kan du berätta lite om det? 
- Det kändes som att det var min sista chans i Luleå och jag var inställd på att ge allt och verkligen visa att jag hörde hemma i elitserien. Så hände det här fem matcher innan serien drog igång, det var som ett slag i ansiktet. Sen när dom första rapporterna sa att jag skulle bli borta till januari så kändes det naturligtvis otroligt tungt. Men jag missade bara femton matcher och var tillbaka efter det första landslagsuppehållet. När jag kom tillbaka fick jag spela tillsammans med Magnus Nilsson och Jonas Rönnqvist som jag spelade tillsammans med på försäsongen och det funkade bra så det blev en bra säsong tillslut.

Kommer du ihåg ditt första elitseriemål? 
- Ja, det gör jag. Det var mot Södertälje, en tilltrasslad situation där jag slår in en retur i öppet mål. Inget speciellt mål men det är naturligtvis något som man aldrig glömmer.

När vi ändå pratar om mål, ifjol så hade du många målchanser, men du hade problem med att ta vara på dem. 
- Precis, det är fortfarande ett stort problem för mig som spelare. Jag skapar ofta många målchanser men jag har svårt att sätta dit pucken, men det är något som jag jobbar mycket med och jag försöker bli en bättre målskytt. Men det kan ta tid ändå, jag försöker inte att tänka så mycket på det, så jag tror inte att det är mentalt. Men förhoppningsvis så kommer målskyttet att lossna snart.

Hur var fjolårssäsongen? 
- Det var ju en lite speciell säsong med lite annorlunda förutsättningar, vi hade ju väldigt bra spelare i laget. Men andra året i elitserien ska ju vara tuffare mentalt och jag kanske fick känna på lite av det. Året innan fick jag spela mycket powerplay och spelade med samma spelare hela året, det där året fick jag spela väldigt lite powerplay och spelade med många olika spelare. Men jag tycker ändå att jag hittade mitt spel efter jul, jag fick spela tillsammans med Thomas Koch och Fredrik Hynning och det funkade bra. Jag är väl inte nöjd med säsongen i sig, men om man tittar på hur elitserien såg ut, vi hade ett väldigt starkt lag men även alla andra hade väldigt starka lag. När man tänker på hur det såg ut så är jag kanske lite nöjd i alla fall.

Inför denna säsong blev du utsedd till assisterande lagkapten, hur kändes det? 
- Jag blev otroligt glad och stolt givetvis. Som hockeyspelare vill man ju vara den som tar ansvar och driver på medspelarna, så det kändes naturligtvis stort. Samtidigt följer det ju med mycket ansvar, man ska vara den som driver på laget både ute på isen och i omklädningsrummet.

Är du en pådrivare i omklädningsrummet? 
- Det tror jag att jag är, det är ju lite svårt för mig att bedöma min ledarstil. Men jag vill vara den som pushar medspelarna och som försöker ge energi åt laget och där tror jag att jag har mycket hjälp av min spelstil. I ett hockeylag så behöver man de där spelarna som går in och ger energi åt laget och jag tror att jag har den typen av spelstil. Men det finns även andra som peppar på laget som inte har någon bokstav på bröstet, så det där är lite olika.

Du inledde säsongen lysande, men i samband med Vladimir Orszaghs ankomst fick du en defensivare roll. Hur tycker du att det har gått hittills? 
- Jag fick ju börja spela tillsammans med Lubos Bartecko som är en otroligt skicklig spelare som jag gillade att spela tillsammans med, jag fick spela mycket i powerplay. Men vi började ojämnt och förlorade ett par matcher, tränarna tyckte att vi var för ojämna och skapade en checkingline som jag ingår numera.

Kan du förklara lite mer hur din roll på isen har förändras? 
- Jag spelar i en checkingline som går ut på att vi ska ta bort motståndarnas bästa kedja, det är lite olika från match till match, ibland möter man lite sämre kedjor och då får man spela ett offensivare spel och ibland spelar man mot väldigt bra kedjor och då blir det mycket tid i försvarszon. Sen spelar jag inte lika mycket i powerplay men får mycket istid i boxplay, så då får man jobba utifrån den rollen. Men som lag tycker jag att vi är väldigt bra komponerade och som det ser ut nu ska vi absolut vara med att kriga om dom platserna där vi ligger nu.

I år fick ni en ny tränare, Slavomir Lener. Du har tidigare jobbat tillsammans med duktiga tränare som Freddy Lindfors och Mikael Andersson, kan du beskriva skillnaderna mellan Lener och de andra tränarna som du har haft? 
- Svårt att säga, Lener har en väldigt auktoritär ledarstil. Allt är väldigt uppstyrt, både träningar och matcher, och han har lyckats att nå ut med sitt budskap till spelarna. Alla tränare har väl sin filosofi om hur hockey ska spelas men ofta är det svårt för tränarna att nå ut till alla spelare, det har Lener lyckats med. Samtidigt så är han väldigt demokratiskt, han lyssnar mycket på oss spelare och tar in vad vi säger, jag gillar verkligen hans ledarstil.

Hur är stämningen i laget? 
- Stämningen är mycket bra, men den har alltid varit bra här i Luleå och jag tror att det beror på att alla bor så nära varandra och vi reser mycket så det blir en ganska tajt grupp. Ifjol var det ju lite annorlunda med alla NHL-spelare men samtidigt så blev dom oerhört imponerad över stämningen i laget och det var något som de aldrig hade upplevt i NHL eller juniorligorna. Ett kvitto på att de trivdes var att Branko Radivojevic sa att han kunde tänka sig att stanna även om NHL drog igång, men nu fick han ett så pass bra kontrakt av Philadelphia Flyers att han hamnade där till slut. Men det är ju en styrka av föreningen att de lyckas att få spelarna att trivas i laget.

Du har snart spelat fem år i klubben och är ju lite av en veteran, känner du att det finns några stora skillnader i klubben nu jämfört med tidigare år? 
- Det gör det, det är svårt att sätta fingret på vad det är men klubben verkar andas ny optimism, det känns inte som att det var när jag kom in i klubben. Det är mycket nytt folk och mer positiva toner, det känns bra.

I år har ni en del riktiga klasslirare i laget, finns det några som du tittar lite extra på och försöker ta efter? 
- Det är klart att jag tittar på många av spelarna och kollar vad dom gör bra. Jag tittar mycket på Micke Renberg, hur han jobbar och ger energi åt laget, sen tittar jag mycket på Vladimir Orszagh som alltid jobbar hårt och är en rivig spelare. Sedan kollar jag givetvis på Lubos Bartecko vad han gör tekniskt och försöker att ta efter en del. Men jag kollar även på vad de andra spelarna gör bra, våra juniorer är otroligt talangfulla och där kan man lära sig mycket.

Ni har överraskat många i år och rankas som en darkhorse inför vårens slutspel. 
- Jag tycker definitivt att vi ska vara med och slåss om platserna där vi ligger, fyra, femma eller sexa. Men om vi sen kollar vidare på det kommande slutspelet så tror jag att många lag däruppe är lite osäkra på oss och gärna vill undvika oss, så om vi ligger på samma plats i tabellen när serien är slut så verkar det som att Färjestad kommer att bli tvungna att välja oss, och då tror jag att vi har en bra chans att gå vidare. Det känns som att vi har ett riktigt bra lag, så vi blir farliga.

Hur stor tycker du att publikens betydelse är för laget under matcherna. 
- Publiken har en stor betydelse, speciellt när det går tungt, då behöver man ibland en liten väckarklocka och det får man väl när det blir helt tyst i hallen vilket ofta är på grund av att vi spelar dåligt. Men klart man skulle önska att det var lite mer liv ibland när det går tungt. Nu är inte jag den som tänker klaga på publiken, våran klack är otroligt bra och skriker sig hesa varje match. Och vi försöker ju göra vårat bästa hela tiden, men ibland så funkar det inte.

Själv då hur ser du på framtiden, ditt kontrakt går ut till våren. Vill du fortsätta i klubben? 
- Ja som det känns nu, jag skulle aldrig kunna tänka mig att spela för någon annan elitserieklubb och det känns som att vi har något stort på gång här i klubben Vi har ett ungt lag med många unga spelare som är på väg upp, vi har en egen modell och det känns spännande. Luleå Hockey har absolut en väldigt stor plats i mitt hjärta.

Har du fått något kontraktserbjudande av klubben ännu? 
- Nej, vi har inte börjat diskutera något kontrakt än.

Finns det några drömmar om NHL och Tre kronor? 
- Det gör det, jag tycker att när man spelar på den här nivån så måste man hela tiden sikta längre, så NHL och landslagsspel finns definitivt kvar i tankarna.

Slutligen vad gör du om fem år?
- Ja du, om fem år har jag förhoppningsvis firat fyra SM-guld med Luleå Hockey och är på väg mot mitt femte.

Tack för pratstunden, då återstår bara för mig att önska dig och laget en god jul och lycka till inför fortsättningen.
- Tack själv!

0 kommentarer