Justin time
Justin Williams gjorde det matchvinnande målet, ett mål till och en assist, då Luleå tog en för sin fortsatta elitserieexistens livsnödvändig seger mot Modo med 5-2, i en match där Modo mest visade upp dåligt humör och agerade allmänt oprofessionellt.
Precis som i matchen för en dryg vecka sedan mellan Luleå och Modo, skulle även detta bli en allmänt stökig tillställning, med sargbök, fasthållningar och fula efterslängar som de dominerade inslagen på kvällens agenda. Då den förra matchen och andra sidan också innehöll bra målvaktsspel från både Tommy Salo och Manny Fernandez, skulle motsatsen gälla den här gången.
Luleå skapar matchens första målchans redan i det andra bytet, då Justin Williams frispelar Jonas Nordquist i slottet, som dock skjuter över både ribban och en simmande Tommy Salo. Ett ledningsmål skulle dock inte dröja länge, så Luleå får ett tidigt powerplay, där Mikael Renberg skjuter ett fladderskott från blålinjen, som ramlar in bakom Salo, som visserligen skymdes något av Tomas Holmström, men inte tillräckligt för att man inte ska kunna lägga ännu ett billigt mål till Salos hockey-CV.
Ungefär lika billigt är Modos kvitteringsmål, även det i powerplay, bara drygt tre minuter senare. Modobacken Tobias Enström skjuter ett direktskott ur dålig vinkel från blålinjen, som en knästående Manny Fernandez till slut lyckas fumla in med hjälp av sin egen klubba. Det skulle dock inte dröja länge innan en ny dålig målvaktsinsats ledde till ytterligare ett mål, då Tuukka Mäntylä kan glida in framför Salo och slå in pucken under en före detta landslagsmålvakt utan någon som helst koll på situationen, och göra ställningen till 2-1 efter bara drygt elva minuters spel.
Dagens Osmo
Modos hittills ende målskytt i matchen, Tobias Enström, tog tidigt i den andra perioden till vara på möjligheten att spela 1-1 med sig själv, genom en klassisk indianpassning som till och med den gamle LHF-backen Osmo Soutukorva hade varit stolt över. Enström står med pucken i lugn och ro som siste man i egen zon och ska bara lägga en rak passning fram till närmaste medspelare, men det går inte alls. Enström halvträffar knappt pucken och den går rakt till Justin Williams som snabbt tar tillvara på situationen och skjuter ett rappt skott i Tommy Salos högra kryss.
Under en lång period är sedan genomtänkt spel förbjudet för båda lagen och allt handlar om att hålla fast i olika sarghörn. Luleå får i alla fall en bra chans att punktera matchen då Jaroslav Obsut med ett smart direktpass på offensiv blålinje frispelar Jonas Rönnqvist, som enkelt rundar Salo, men kan inte alls hantera sin backhand och lägger pucken i utsidan av målburen istället för i tomt mål.
Modo skulle få två frilägen i den andra perioden, det första för den ständige fjärdekedjeinventarien Peter Öberg, som inte är nära att göra mål och skjuter som väntat i pleixit. Värre blir det då Henrik Sedin frispelar Daniel Sedin, efter att Per Ledin slarvat med pucken i mittzon och Johan Tellström stått allmänt fastfrusen kring egen blålinje och beundrade Henrik Sedins passning. Manny Fernandez lämnar sedan en stor lucka vid sin bortre stolpe, vilket förstås utnyttjas med ett snabbt skott där av Daniel Sedin fram till 3-2.
Konsten att sänka sitt eget lag
Peter Forsberg hade under matchens två första perioder spelat än mer småfult än vad han brukar, kanske stärkt av tanken att hans Colorado-sidekick Dan Hinote nu var med för att röja väg för honom. Några minuter in i den tredje perioden skulle det dock slå fullständigt slint för den spelare många anser vara världens bäste. I en sargduell i Luleås zon mot Janne Sandström brister något. Forsberg slår av Sandströms hjälm och delar ut några slag mot Sandströms ansikte, som till sist ger tillbaka och Forsberg sjunker direkt ned på isen.
Resultatet blir fyra minuters utvisning för Forsberg och två för Sandström, helt korrekt av Ulf Rådbjer så långt. Ett beslut som förstås Forsberg inte kan acceptera, vilket han vilt skrikande förklarar för Rådbjer, som belönar uppträdandet med tio extra minuter för misconduct, vilket effektivt dödar stora delar av Modos offensiv för resten av matchen.
Snabba, avgörande mål
Efter säsongens klaraste fasthållning av Henrik Sedin, som under ett halvt byte utan klubba håller fast Thomas Koch i ett livtag, skulle Luleå få spela powerplay i mitten av slutperioden. Sedin hinner i princip bara in på isen då Justin Williams skjuter ett lågt skott i stolpens insida, som ett darrigt Modoförsvar inte för undan returen på och till slut kan Williams få ett läge till att trycka in pucken och då är 4-2 ett faktum.
5-2 kommer bara minuten senare, då Luleå får en tre mot en-situation, där Linus Fagemo missar avslutet, men pucken letar sig snett bakåt till Emil Lundberg som chansar med ett snabbt och högt handledsskott som går in i Tommys Salos bortre kryss, och matchen är förstås därmed avgjord. Matchen avslutas sedan med allt mer grinigt Modo, där bland annat just Dan Hinote sätter sig på Thomas Koch och verkar vilja försöka slåss med isens minste spelare, som dessutom ligger ned. Av någon anledning får Hinote bara två minuter för tilltaget.
Williams, Salo och Forsberg Luleås matchvinnare
Justin Williams tre poäng och fina spel, Tommy Salos usla spel och att Peter Forsberg helt saknar kyla och den proffsighet i uppträdandet man kan förvänta av en av världens bästa spelare, var tre starkaste bidragande orsakerna till Luleås seger idag. I nästa omgång väntar Mora, med en betydligt mer balanserad fixstjärna än Peter Forsberg i form av Marian Hossa, en spelare som knappast bryr sig om Per Ledins dialog ute på isen eller någon som heter Jan Sandström.
Som alltid annars den här säsongen, så spelar Luleå bra i medgång, även om matchen i stort knappast höll någon kvalitet att tala om, framförallt beroende på en för hög domarnivå, som tillät mängder mer interference, fasthållningar och hakningar än vad som är försvarbart. Förutom Williams, var hans center Jonas Nordquist den bäste i LHF idag. Ett LHF där målvakten Manny Fernandez inte alls var i närheten av det spel han visade upp på annandag jul, Johan Tellström halvdan i sin backroll och Jonas Rönnqvist fortfarande är ur slag.
I Modo är det som vanligt då det gäller det laget, svårt att hitta bra individuella insatser över sextio minuter. Andreas Salomonsson såg i alla fall snabbare ut än på ett bra tag, och bröderna Sedin skapade en del offensivt. I övrigt verkar spelarna mest åka omkring och gnälla på domaren, motspelare eller till och med på varandra. Även fjärdekedjespelare som Jan och Peter Öberg, verkade mest åka omkring och vara missnöjda med varandra.
