Ulf Taavola - en pressad man
De negativa resultaten för Luleå har satt hård press på tränare Ulf Taavola. Det vittnar om inte annat hans märkliga uttalanden på sistone om.
Redan säsongen 92/93 fick Luleå publiken höra det första gången. Efter att det favorittippade Luleå inlett säsongen katastrofalt och varit nära att trilla ner i Allsvenskan ledsnade publiken på Luleås tränare Freddy Lindfors. Ramsor om ”Vi älskar Lule – Avgå Freddy!” ekade i Delfinen. Den välutbildade matematikläraren Freddy Lindfors konstaterade att ”på H-läktaren har de inga studieskulder”. Detta synnerligen korkade uttalande blev Freddy Lindfors aldrig riktigt förlåten för, trots att laget tog sig till SM-final till slut. Freddy hade gjort sin sista säsong i Luleå, och det gladde ganska många supportrar.
Nu har publiken fått samma omdöme, denna gång av Ulf Taavola. Jag tycker att det är märkligt att en tränare kan klämma ur sig något så urbota korkat. Någon mer kyla borde Taavola väl kunna visa istället för att gräva sin egen grav.
Kritiken började egentligen redan förra säsongen. Trots spelare som Renberg, Kucera, Hostak och Myllys spelade Luleå mycket blekt. Det gamla goda anfallsglada Luleå var som borttrollat. Publiken i Delfinen fick istället se ett defensivt och gnetande hemmalag, något man skyr mer än pesten. Det är en dödssynd i Luleå att inte spela anfallshockey. Publiken vill ha underhållning, och inte ett lag som inte vågar anfalla.
Kritiken mot Taavola eskalerade ordentligt i och med denna säsongs katastrofinledning. Olyckskorparna kraxade redan innan säsongen om att Luleå skulle få det tungt, vilket nog de flesta, utom kanske Luleå Hockeys styrelse var ganska införstådda med. Tyvärr blev det väl värre än väntat och tyvärr verkar det finnas väldigt litet hopp om ljusning. Match efter match sumpar Luleå målchanser, och defensivt bjuder man motståndarna på enkla mål. Vissa spelare kan vara precis hur dåliga som helst, men de får trots detta obegränsat med speltid.
Det snackas mycket om ”otur” och att ”det lossnar snart”. Nu är det ju så att dryga trettio omgångar är spelade. Bortförklaringarna duger inte - Luleå räcker helt enkelt inte till.
Det märks att Ulf Taavola är en mycket pressad man. Till journalister har han muttrat som svar på deras berättigade frågor om varför det går dåligt. Detta inger inget större förtroende för Taavola.
Jag vet inte om ett tränarbyte är rätt lösning på problemet, men om inte Luleås trend vänder inom en mycket snar framtid MÅSTE styrelsen agera. Att stillasittande se på hur klubben är på väg att ramla ur serien är det värsta som kan hända. Det gäller dock att det finns någon stark hand som kan ta över – vilken dussinlösning som helst som tränare blir knappast någon förbättring.
Önskelösningen på Luleås tränarproblem är att Niklas Wikegård skulle återförenas med Taavola. Ulf Taavola som istränare och Wikegård som matchcoach vore en mycket bra lösning. Denna konstellation fungerade i alla fall bra i Bodens IK en gång i tiden. Tyvärr är det så att Wikegård har kontrakt med Chur i Schweiz, så denna önskelösning lär nog tyvärr aldrig bli ett faktum.
Det blir intressant att följa händelseutvecklingen den kommande tiden. Förhoppningsvis börjar Luleå plocka poäng så att laget får någon slags arbetsro. Riktigt förlåten för sitt uttalande blir dock knappast Ulf Taavola, hur det än går för Luleå.
