Krönika: Den felande detaljen
En del anser att Luleå spelar tråkigt, den åsikten delar inte jag. Inte så att jag påstår att vi är publikfriande men inte är Luleå tråkiga. Men och det är ett stort men, det finns en detalj som gått fel. Jag ska försöka reda ut hur min syn är på problemet, konsten att vara effektiva.
Till att börja med så har jag svårt att förstå att Luleå skulle vara tråkiga och då har jag sett alla matcher med laget och mot alla motståndare. Att vara tråkiga är en förutsättning för att laget ska lyckas på lång sikt. Kan ta ett exempel, Hv71 har under dom år dom varit framgångsrika varit tråkiga i 34 omgångar av 55 och bara gjort det nödvändiga för att klara segern. Det är dit Luleå måste komma men med den bristande effektiviteten som dessutom skulle vara energigivande så kan Luleå ses som det mest defensiva laget någonsin. Tråkiga eller inte så är det fortfarande så att det intressanta är om dom vinner eller förlorar inte rolighetsgraden.
Problemet som Luleå har ligger inte i själva offensiven i sig, utan i defensiven. Varför laget inte lyckas få några längre anfall utmynnar i målchanser beror, tillskillnad vad tränarna säger, på att defensiven inte sitter som den ska. Den checking/press som Jonas Rönnqvist vill ha falerar titt som tätt och det gör att en viss oro infinner sig hos dom enskilda spelarna. Alla vet vad dom ska göra och vad som ska prioriteras men förtroendet för att lagkamraterna gör det som ska göras finns inte. Det fuskas en hel del i matcherna, vissa tar hem tidigare än nödvändigt och vissa trycker på tidigare än dom behöver, lite av alibiarbete.
Den detaljen är något som herrarna i båset inte lyckats lösa än. Jag har sett många fina intentioner på bra spel när allt flytit på och sen kommer dom in i anfallszon och det ser ut som om det är det svåraste som laget ska utföra. Det slängs puckar hit och dit, passningarna flyger mellan spelarna men egentligen händer ingenting och tappas det puckar vänder alla hemåt. Balansen mellan att ligga kvar i press och att ta checking hem finns inte för tillfället, därför så blir Luleås anfallsspel så mycket lidande av det.
Laget är nytt för i år, vi får inte glömma bort det. Trots det så ligger vi på en fin fjärdeplats, vi har vunnit mer än vi förlorat och någonstans så har vi spelat halvbra. Det som jag ser som utmärkande och förvånande är att jag hade förväntat mig mer av utveckling av systemet i och med mer tillskott av kreativaspelare. Jonas Rönnqvist har säkert en tanke med det han gör, men det känns lite som dom resurser som kommit in inte får det utrymme dom behöver för att lyfta det trots allt andå framgångsrika system som Luleå har. Det som saknades ifjol har vi i år, spelare som kan och vill hålla i pucken på ett bra sätt och fördela den vidare. Problemet är att det från ledningshåll inte kommuniceras på ett tillåtande sätt. I och med att defensiven inte sitter, i och med att vi har spelar som fuskar med sin arbetsuppgift så släpper inte Rönnqvist på tyglarna och det fortsätts arbeta med defensiven enbart. Där ligger ett stort problem och för mig rätt obegripligt. Den enda förklaring jag kan komma på är att tränartrion i sin iver att söka perfektion i defensiven missar att se vad spelarna behöver för att lyckas, friheten med puck.
Jag såg igår tendenser till lite nya direktiv från tränarhåll, bland annat att backarna skulle stå upp mer på blå. Så skedde vid ett flertal tillfällen och det hjälpte till att skapa lite skenbart tryck. Jag säger skenbart för även om pucken blev kvar i zon på ett bra sätt så var redan forwards på väg hem. Hem för att göra den där backcheckingen som gjort Luleå så täta. Så trots att backarna i Luleå gick fram så tillkom det inget tryck och nånstans förstår jag att det inte kommunicerats rätt. Hoppas det går fram att jag verkligen gillar att backarna står upp lite mer, det efterlyste jag redan ifjol, men för att det ska funka måste hela laget vara med på det och så var inte fallet igår. Thomas Berglund gick ut innan match med att Luleå skulle vara mer offensiva och redan där blev jag fundersam. Att gå ut med en sådan sak till ett lag som helt uppenbart kämpar med sin defensiv lite så där på en höft gjorde mig orolig och oron besannades. Det jag såg var 13 forwards som for runt som yra höns och inte på nått sätt visste vad dom skulle ta sig till. Detta leder i sin tur att defensiven blev än sämre och för andra matchen i rad släpper vi in mål från slottet. Att sedan Johan Fransson gör en "indian"match må vara hänt även om hans roll på något sätt blivit begränsande för honom.
Det som behövs är att rumstera om i laget och bara bara för att. Nu så finns det en falsk trygghet som gör att många spelare kan fuska med detaljerna och den kommunikation som behövs tas inte. Därför tror jag på en ommöblering då det skulle medföra en riktad kommunikation mellan spelarna. Till detta så anser jag också att dagens kedjesammansättning är felaktigt optimerad, eller inte optimerad alls. Eftersom jag tror mig förstå hur Jonas Rönnqvist vill spela sitt lag så förstår jag inte alls hur kedjorna kan se ut som dom gör. För mig är det obegripligt att Niklas Olausson och Johan Harju spelar i samma kedja då båda söker samma vägar. Båda är sugna på att komma med puck även om Olausson hellre söker pass än skott. Olausson behöver en lekkamrat, nån han kan bolla pucken med och den personen är inte Harju. Det Harju behöver är att få nån som levererar enkla pass till honom så att han får agera, Olausson är inte den personen.
Tittar vi på sammarbetet mellan Olausson/Arlbrandt i fjol så fanns det ett sammarbete där det utbyttes puckar mellan varandra för att sedan, oftast, utmynna i ett avslut från den senare. Men det var en kommunikation. Olausson behöver nån att leka med, nån som han kan passa pucken till och få tillbaka den samma av. Johan Harju besitter inte den förmågan, han ska åka i öppna ytor och få puck och nypa till. Det är vad han kan och är bra på inget annat. Varför jag fokuserar på just dom två är för att just dom två behöver vi få igång och för att just den kedjan med dom tillsammans är så fel. Olausson får mycket kritik, mer eller mindre rätt, men han har inte fått förutsättnignarna att lyckas heller. I två matcher har han haft Sebastian Enterfeldt vid sin sida och det har tydligt kunnat skönjas ett bättre sammarbete och en bättre Olausson. Dom två verkar trivas bra ihop. Under dessa matcher har Harju fortsatt vara med och har faktiskt kommit till några fler avslut, men han har mer eller mindre kännts som en utfyllnad och mer i vägen för Olausson än som hjälp. Jag tror benhårt på att flytta Harju till Chris Abbott och kanske sätta in Joonas Vihko där. Dom två spelarna skulle kunna skapa det utrymmet som Harju behöver för att göra bättre matcher.
Nu är det ingen kris i rutan och jag tror fortfarande på att laget kommer att gå långt i år och jag tror på att det kommer att sätta sig. Men jag tycker inte vi ska vänta något mer med förändringarna, det behöver göras nu och just nu är det väl ypperligt då det är ett långt uppehåll innan nästa match. Vi har tillräckligt med bredd bland forwards för att kunna få ihop fyra bra kedjor trots att vi splittar egentligen tre kedjor efter mitt förslag, men det är nödvändigt och det skulle bli ett lyft för dom enskilda spelarna. Det skulle alltså se ut så här, Harju-Abbott-Vihko, Olausson-Enterfeldt-Hjalmarsson, Sandell-Vita-Persson, Komarek-Berglund-Mannberg/Mejjer. Karlsson är skadad så var han ska in får vi väl se, Fleury däremot är den största besvikelsen hittils. Han har trots allt provat lite här och där men funkar inte och arbetar väldigt sällan klart sina situationer. För mig ligger han just nu på kvalplats gällande speltid.
Nåja, det finns säkert andra lösningar och kanske har jag fel och tränarna rätt, men jag ser inte nån skada i att försöka och att pröva göra förändringar. För även om det är så att, i motsats till vad jag tror, spelidén är insåld hos alla så skulle det väl ändå inte göra något att spelarna fick göra lite rätt där framme också. På torsdag får vi se men jag hoppas att Luleå på nått sätt koncentrerar sig på att få hela laget att fungera samtidigt och vågar släppa lös lite.
Provar i övrigt att ha funktionen att bara medlemmar på Svenskafans får kommentera, mest för att kunna ha en seriös debatt om detta. Funkar det inte och att det slinker igenom några troll så kommer jag att vid nästa krönika som berör LuleåHF till stora delar att bara ha kommentars möjlighet för dom som är medlemmar i Luleå. Konstarerar kort också att debatten om farliga tacklingar verkligen skjutit fart och utan att vara självgod så känns det bra att har varit bland dom första att lyfta problemet. Heads-up nu så kör vi vidare!
