Krönika: Tydlighet, aktion och reaktion
Luleå har börjat lite halvknaggligt inte alls dåligt som många vill göra gällande men det saknas något. Många vill lyfta fram att det är dom där kulturbärarna som fattas och kanske är det så, men det jag finner som en allvarligare brist är att den tydlighet som fanns förra säsongen saknas.
Nu är detta inte tänkt att bli någon panik/kris krönika utan mer ett sätt att belysa att spelet ser segt ut. Mycket av det som satt direkt förra året tar lite längre i år, mot AIK satt mycket av taktiken åtminstone 40 minuter men mot Timrå inte alls. Många vet jag vill göra gällande att det handlar om att laget är sönderläst och om det nu skulle finnas nått sånt ord så skulle jag hålla med. Fast att läsa Luleåstaktik är inte så svårt, jag menar hårt arbete över hela banan med överbelastning bör nog varenda Elitserietränare kunna klura ut. Det handlar mer om att Luleåslag måste utföra det som just ett lag. Den tydligheten tycker jag inte har funnits i dom inledande matcherna och jag är lite oroad över dom alibimarkeringar som görs. Just detta måste tränartrion få till för även om det är långt kvar så är det lätt att hamna i ett mönster för spelarna. Vissa har hamnat i nån form av vinkelvolt, där i bland Niklas Olausson som fortsätter att utmana en hel femma varje match genom att åka rakt mot dom. Niklas måste vägledas till att hitta andra vägar än att bara mala på och tappa puck, jag räknade till tio (10) spelvändningar som Olausson orsakade bakåt. Det är inte bra, inte alls, det är direkt uselt.
Nu är det inte såklart Niklas som ska bära Luleå, det är inte hans uppgift. Men detta fuskande med detaljer som Luleå inte gjorde förra året gör att laget hamnar i bryderier. Samtidigt med att det känns som om det inte finns en plan b om det går i baklås gör att jag nog vill ha lite förändringar som väcker laget. I mina ögon så är det felkomponerade kedjor utan tydlighet som gör att vi inte når dit vi ska. Nu har även Rönnqvist ändrat lite på taktiken och det mycket för att få ut mer kreativitet ur just dom poänglevererande spelarna, men det kommer inte att gå så länge det felkomponeras. För att uppnå max av den tänkta taktiken sår bör det finnas minst två som orkar och kan vinna närkamper i offensivzon i varje kedja, det gör det inte nu. Johan Harju är trots sin storväxthet en rätt usel närkampsspelare vilket vi i och för sig visste innan. Ska Luleå spela med den tänkta taktiken som ändå finns måste Harju få andra kompanioner som tar det tunga jobbet och låter Johan söka ytor. Just nu famlar han omkring och är varken rätt eller fel utan i nått ingemansland. Att en spelare som Harju bara har ungefär två avslut mot mål visar på att inte ligger rätt alternativt inte har förstått sin uppgift. Visserligen har karln gjort poäng, men inte tillräckligt.
Var är reaktionen på aktionen? Jag blir förundrad över den passivitet som råder i Luleåsbås när det rinner iväg och inget funkar. Även om jag vet att tränartrion tror på kontinuitet och att dom tror på sitt spelsystem, fasen vore väl annars, men nånstans måste det finnas en plan B. Det kan inte vara så att denna plan B kommer fram efter femtiofem minuter, speciellt inte i en match som mot Timrå där det var tydligt redan efter förstaperioden vad som höll på att hända. Självklart handlar det om fingertoppskänsla men jag vill se mer reaktion på aktionen.
Det finns fortfarande ljusglimtar att lyfta fram, jag väljer att lyfta fram en av mina absoluta favoriter och det är Sebastian Enterfeldt. Han ligger ofta så rätt och är en riktig tuffing som faktiskt är en av dom spelare i Luleå som tacklar mest och bäst trots sin litenhet. Men han har också ett härligt hockeyöga och en teknik som gör att han alltid är ett hot mot motståndarna även i egenzon. Han förtjänar att få ta ansvar inte bara över en snurrande Karlsson utan för en högreprioriterad kedja, han ska up i rotationen. Nu har han rätt mycket förtroende ändå, Enterfeldt spelar ju varje boxplay och lite i powerplay då och då. Men jag vill se honom styra upp andra, gärna Olausson som jag tror skulle växa med att få en sådan karaktär vid sin sida. Reaktion och aktion.
Vad som jag frapperas mycket av är det dåliga passningsspel Luleå har och att vi är rätt dåliga på att göra nerlägg rätt. Ofta slår vi pucken i fel hörn vilket gör i bästa fall att en spelare är där och försöker ta pucken alternativt checka fast motståndarna, det är inte rönkenhockey. I rönkenhockey är vi alla mot alla, det ska alltid finnas backup men just nu fungerar det inte. Det är otroligt många enmans aktioner vilket gör det rätt lätt för motståndarna att ta sig ur greppet. Timrå i lördagensmatch visade prov på just det med att snabbt ta tag i pucken och vända spelet eller hålla i pucken och lura ner hela Luleå. Det fanns där redan i fjol detta tomarbete då spelarna åker och åker och åker men är inte i närheten av pucken, vilket gör att när Luleå väl erövrar pucken så finns ingen kraft till att anfalla. Och med tanke på den potentiella poängtrupp vi ändå har så gör det att det tappas fokus och det börjas fuskas med jobbet. För att det ska bli en utveckling från förra året så måste det arbetas mer gemensamt, mer harmonifierat. Det funkar inte att åka en och en, det funkar inte att en jobbar fast sin kille medan dom andra tittar på. Återigen behövs en reaktion på aktionen, när spelaren får fast sin kille måste nästa kille vara där. Som det ser just nu så får den enda killen arbeta mot minst två spelare vilket gör uppgiften helt omöjlig. Och jag tror mycket handlar om felkomponering.
Jag bland annat har riktat kritik mot Johan Fransson för att han är så obenägen att släppa pucken. Till viss del anser jag ändå att kritiken är befogad. Jag valde att följa honom igår mot Timrå och ibland gör han helt rätt när han tar upp pucken då forwards inte är intresserade av att välja rätt åkvägar för ett pass. Men lika många gånger åker han upp med pucken, har spelare med fart på kanterna men väljer att släppa pucken just innan offensivablå vilket gör att forwards tappar fart. Det händer för ofta för att det ska vara godkännt. Ett lätt sätt att komma undan detta är att Fransson lär sig att hellre göra nerlägg än dessa sidledspass till stillastående spelare, då skulle även han själv kunna hamna i position för att finnas med i ett eventuellt avslut. Många menar på att man får ta det onda med det goda och visst är han fantastiskt att titta på. Men nu handlar det om en spelare som är närmare trettio än arton, det måste gå att ställa rent spelmässiga krav på en spelare av Fransson kaliber. Att han sedan är dålig i egenzon är väl knappast en nyhet och att den stackare som får spela med honom bör var en ickepuckkär variant på back är ju nästan självklart. Fransson är bra men behöver växa upp och bli stor.
Mycket gnäll nu jag förstår att det kan irritera många, men samtidigt så ser alla att det inte funkar och vi börjar närma oss tionde matchen. Laget presterar för ojämnt just nu för att det ska gå att hålla tyst. Förtillfället verkar vi heller inte ha nytta av att ha mött rätt kvalificerat motstånd på försäsongen och det är också det väldigt förvånande. Men jag ser trots allt en utveckling från förra året, en positiv sådan, och det är att jag sett fler kombinationer mellan spelarna under dessa matcher än vad jag såg på hela förra säsongen. Det gör mig glad och förhoppningsfull inför framtiden. Får bara laget till sitt grundspel och kan fortsätta med att såga sig fram med fina passningar mer frekvent samt blir aningens mer effektiva så kommer detta bli en rolig säsong. Men, det är dags att agera nu, laget behöver en reaktion på det faktum att dom fuskar i grundarbetet och den reaktionen är att byta kedjor och faktiskt kanske även bänka vissa. Dom spelare jag tycker ligger sämst till är Olausson och Fleury som enligt mig inte presterar tillräckligt.
Ny match på tisdag mot Linköping, då förväntar jag mig ett annat Luleå än sist oavsett byte i kedjorna eller ej. Jag vill se att det på allvar tas lite blod för att vinna, jag vill se att Luleå verkligen är björnar och inte den blöta jycke som finns på dom nya tröjorna. För oavsett om det pratas om att serien är ett maraton så vore det bra om man inte hamnade bland Europeerna i sista klungan utan kunde hålla hyfsat jämna steg med dom ledande. Det är vad jag förväntar mig, en reaktion på aktionen och jag förväntar mig mer tydlighet från hela Luleå, spelare och ledare. Ny vecka, nya matcher, mer poäng.
