Olausson - en man som spelar hockey med trollspö
Uppladdningen och sedan inledningen av Fotbolls-EM har tagit allt mitt sportsliga fokus under den senaste tiden. Den gångna veckan påbörjades mitt sommarjobb. Då kollegorna talar varmt om Björklöven respektive MODO har hockeyn åter fått en större plats i min tankevärld. Här kommer således en, något sen, text om en av alla hjältar i Luleå – Niklas Olausson.
Hur blir man trollbunden? Svaret ser olika ut beroende på klubbtillhörighet. I Skellefteå är det när en stockholmare flyttar till orten och man börjar kalla honom ”egen produkt”. Leksingar menar nog att det är när skattepengar renderar i mediokra spelare. Jag har ett simplare svar. Man ger en trollkarl ett trollspö sedan låter man karln skapa magi.
Trollkarlen är givetvis Niklas Olausson och trollspöt är valfri hockeyklubba. När han var på humör kunde han trollbinda en hel ishall med sina passningar. När han nu åker vidare till den schweiziska andraligan blir han återigen lagkamrat med Linus Klasen, och jag kan konstatera att jag numera har ett favoritlag i Schweiz! Heja EHC Visp!
Niklas Olausson anlände till Luleå som ena halvan i en duo. Han och Pär Arlbrandt hade blivit inhämtade till Luleå efter oerhört poängstarka insatser i Västerås. Under samma sommar hade ytterligare en duo kommit till laget – bröderna Abbott. Jag minns än idag hur jag inför hemmapremiären mot Södertälje funderade på vilka spelare i laget som skulle bli mina nya favoriter efter Omarks och Harjus uttåg till Ryssland. Väl i arenan behövde jag inte fundera länge. Både Olausson och Arlbrandt gjorde mål i den inledande perioden. Luleå vann matchen med 8-2, samtidigt som båda de nyinköpta radarparen hade sprutat in poäng. Varför blev då ”Olle” och ”Arla” mina personliga favoriter?
Medan bröderna från Kanada uppvisade fart och tuffhet uppvisade Västerås-duon något, för mig, ännu vackrare – spelbegåvning. Det gick nästan smärtsamt långsamt när dessa herrar åkte skridskor, ändå var de spelförande på isen. För mig fanns det bara ett sätt att få ihop den ekvationen. Herrarna från Västerås var så mycket intelligentare än alla andra på isen att farten inte spelade någon roll.
Arlbrandt försvann efter blott två säsonger, men Olausson blev kvar och fick snart ett nytt spelgeni vid sin sida – Linus Klasen. Efter många vackra mål och ännu fler vackra framspelningar drog båda herrarna vidare till Schweiz. Det var efter sejouren i Schweiz han blev hjälte på riktigt. Hur blir man då ”hjälte på riktigt”? Steg ett – återvänd till Luleå när flyttlasset går till Sverige. Steg två – fortsätt vara ett spelgeni.
Sedan återkomsten har Olausson varit sig lik. Många gånger skadad, andra gånger osynlig men allt som oftast inblandad i målen efter en magisk passning. Även när han spelat med skador och skavanker har poängen fortsatt ramla in. Troligtvis hade det blivit många fler om han inte hade spelat med alla möjliga ineffektiva skyttar genom åren.
Under den gångna säsongen var han osynlig under långa stunder. Efter att ha blivit inkastad i samma kedja som Brännström och Tyrväinen var han dock en av Luleås bästa forwards. Det var i mina ögon den bästa kedjan Luleå hade under kvartsfinalserien. Till stor del på grund av Olaussons spelförståelse och öppnande passningar.
Totalt blev det nio säsonger i världens bästa hockeylag. Hur kan man summera dessa? För mig var han alltid smått underskattad men ändå en av de viktigaste spelarna under samtliga säsonger. Det fanns alltid någon som gick före på min personliga ”favoritlista” och även på många andras. Sett till antalet år i klubben samt den kvalité han besitter vill jag dock påstå att han troligen är Luleå Hockeys bästa spelare under 10-talet om det årtiondet ska summeras som helhet. Andra har varit bättre under kortare sejourer, men ingen har varit lika bra under lika många säsonger.
När nästa säsong dragit igång får jag söka djupt i nätets alla hörn för att finna ”ful-streams” från den schweiziska andraligan. Medan jag än en gång ondgör mig över Luleås avsaknad av målskytte eller liknande kanske det är just i den ligan jag finner ro och kan drömma tillbaka till tider då Olausson och Klasen var en del av mitt lag. Om inte annat kommer jag att avundas hockeypubliken i Schweiz som kommer trollbindas av enastående passningar av geniala hockeyspelare. Jag vet att det kommer ske, för en gång hände det mig och många andra som håller på Luleå.
