Krönika: Vi är inte lillebror för några
Vi må ligga sist i tabellen och en tabell ljuger aldrig. Närmast i tabellen ligger bland annat Mora, med hela elva poäng mer. Men bara för att de lyckats skrapa ihop elva poäng mer än oss på de 17 matcher som spelats så är vi inte någon lillebror för det. Vi är och kommer alltid vara störst i Dalarna, i Sverige!
I morgon, lördag, tar vi an våra rivaler från Gävle, nämligen Brynäs som befinner sig precis i mitten av tabellen. 17 poäng före oss. Det låter som om Leksand inte har något att göra i elitserien, men vi kan lira hockey.
Jag lovar, på isen i morgon kommer ni inte att se att det skiljer 17 poäng. Vi har stått upp så som masar gör en del matcher nu på senare tid och krigat till sista sekunden! Men ofta utan resultat. Ingen effektivitet helt enkelt.
Målvakterna börjar rycka upp sig, även om man alltid kan förbättras.
Sakta men säkert spelar vi upp oss. I början var vi rent ut sagt totalt kassa, jag kunde inte se en del perioder för att jag skämdes.
Men nu kan jag se en hel match, utan att skämmas! När vi väl fått lite flyt i spelet och får in puckarna i rätt kasse så kommer vi börja producera poäng och knappa in på Mora, våran lillebror.
Jarrod Skalde som många var oroliga över att bli en floppvärvning måste dock hålla med om att han skött sig bra med de förutsättningar han har i detta läge. En utmärkt tekare och bra lirare överhuvudtaget. Och sedan när Benysek och Nemecek efterlängtat kom så
har vi fått stabilitet i försvaret.
Men jag är inte så jätteimponerad av våran veteran Örjan Lindmark, han blandar bra matcher till dåliga matcher. Men jag tror tyvärr åldern har sagt sitt för våran "Limpan". Jag hoppas det räcker med hans rutin för att hjälpa de yngre lovande spelarna. Så nytta gör han dock minsann ändå.
Vi kan tacka våra yngre mycket som visat stort hjärta för Leksands IF, precis det vi saknat! Jag syftar till största delen på spelare som Ritola, Bröms och Ullman. Måste bara säga att Ullman är en personlig favorit, vilken glöd det är i den killen!
Golubovsky och Hucko är inga nyförvärv vi jublat över precis. Äntligen fick en annan kille chansen att visa upp sig på den platsen.
Och visst, en junior med hjärtat på rätt sida blev det som klev fram i rampljuset när det som bäst behövdes. En 17-åring vid namn Niclas Andersén som gjorde sin första elitseriematch senast mot Linköping och kommer även göra hemmadebut mot Brynäs på lördag.
Vi kallades för utlänningarnas lag, men Leksand har nu fyra juniorer med i a-truppen som mer eller mindre får ganska mycket speltid. Och svenskar är dom också...
Jag har nu en känsla och det var ett tag sedan man kände den, känslan att det en seger är på gång. Om vi vinner derbymatchen och tar tre poäng är det bara 14 poäng till mitten av tabellen. Och det är inte bara tre poäng vi får med en vinst, utan också ett betydligt bättre självförtroende.
För visst är det underbart att spöa Brynäs på hemmaplan inför ett fullsatt Ejendals Arena med tokiga masar? Speciellt i detta skede när vinst är det enda som gäller. Och nu när en vinst är som mest efterlängtad.
Allt snack som man kan läsa och höra överallt om att vi kommer ta tåget tillbaka till allsvenskan är bara skitsnack. Dom vill bara ta vara på den tid dom har nu på att hacka på oss.
För snart ska ni se, att vi inte förtjänar den skit man kastar på oss! Som sagt, vänta och se...
Vi är stolta och Tokiga Masar, även när botten is nådd. Och tåget? Det hoppar vi över, vi stannar kvar här nu!