Krönika: Hockeysäsongen tar aldrig slut
Även om Sverige har tackat för sig i VM är det fortfarande många som följer turneringen för att skåda vacker fotboll och kamp på allvar så väljer jag att skriva ytterligare en krönika. För att påminna er om att hockeysäsongen aldrig är över.
Jag är en av dem som är fullständigt inne i VM och följer mer eller mindre varje steg som spelarna tar på planen.
Men det var inte därför jag valde att skriva. Jag vill bara påminna alla om att en hockeysäsong aldrig är över. Alla vägar leder hem, vägen tar inte slut, det gör inte heller hockeysäsongen.
Hettan är enorm ute och ingen tänker på den kalla isen. Gräset måste klippas, myggen finns överallt, fotbollen dominerar. Inget talar för hockey längre. Men det är som en låga som aldrig slocknar, elden hos oss leksingar brinner alltid. Brinner lika starkt som våra hjärtan för Leksands IF. Glöden tänder oss bara ytterligare, om och om igen. Aldrig slut, hockeyn finns där - alltid. Solens hetta jämfört med våra hjärtan är inget, vi brinner som aldrig för.
Är mitt hem Dalarna?
Första veckan på lovet åkte jag med min familj bort från Smålands skogar för att ta semester på annat ställe. Det blev i Laknäs, nära Leksand, där vi hyrde en stuga en vecka. Det är inte första gången vi åker dit. Att åka till Dalarna är numera som en tradition i vår familj.
Trots att jag levt hela mitt 18-åriga liv i Småland så känns det som att komma hem när man åker genom ”Dalporten” och befinner sig i Dalarna. Lite märkligt egentligen, men ändå kanske inte?
Man säger ”lyssna till ditt hjärta”. Mitt hjärta säger Leksand, det är mitt lag, min passion, mitt hem.
Att få skåda folk på gatorna med tröjan ”Bara leksingar, överallt leksingar”. Det gör en till världens lyckligaste. Då tänker man:
”Jag är inte ensam, jag kommer aldrig vara ensam”.
Hem ljuva hem. Men vi finns i Småland också. Precis, vi finns överallt.
Är vi bönder?
Folk kallar oss bönder och kommer alltid att göra. Det är då vi lyser upp av viss stolthet, vi lyser som stjärnor. Precis som vår symbol, som Stars.
Så länge jag blir kallad bonde för att jag är Leksing accepterar jag det. Så länge jag är Leksing kan inget snack få mig att sluta le, sluta känna min stolthet.
Jag föddes som leksing, och kommer dö som stolt Leksing.
Sveriges VM-drömmar är dessvärre över, det är inte hockeysäsongen.
Ha en bra sommar!