Krönika: Vad är väl ett namn?
Snart drar Det igång. Och det en forntidsromantiker slash språknörd som undertecknad går runt och funderar på är: Var är alla smeknamn? De är ju en del av själva grunden Leksand vilar på.
Slajdarn, Lill-Affa, Sigge, Pajen, Pastorn, Lill-Tuppen, Masken, Loppan, Lillen, Preben… Listan goes on and on, men de här namnen är de som betytt något i min bok. Nu kan jag tänka mig att vissa reagerar och irriterat mumlar nåt i stil med ”Vafan, nu har den där spolingen glömt hela sextiotalet, sjuttiotalet och till och med åttiotalet”. Visst, men jag är just en spoling i det sammanhanget, jag har ingen direkt koppling till Dubbel-Nisse, Lollo, Totte eller Abris, tyvärr.
Men jag tröstar mig med att många får lika skön gåshud som jag när man läser namnen ovan. Åtminstone av de flesta av dem.
Hur som helst känner jag alltså lite oro inför kommande säsong. Jag vet att Challe är tillbaka, och det är gott och väl. Men resten då? Janne och Gabbe klingar inte på samma härliga sätt som ovan nämnda, även om de är bättre än ingenting. Är något känt smeknamn på någon i årets lag glömt mottas de med öppna armar.
Jag satt iallafall på kammaren igår och funderade (ja, jag har alldeles för mycket fritid). En ”Lill-” någonting är alltid bra, tänkte jag först, med Lill-Affa, Lill-Tuppen och Lillen i färskt minne. Och nu finns ju en övertydlig ”Lill-” att tillgå, mellan hägg och ene. Preben må vara borta, men en dansk hittar vi ju ändå. Så Morten; Obi-Jens has taught you well (hoppas vi), så Lill-Preben skall bli ditt namn.
Apropå filmer, en Herminator har vi ju också. Jag har nämligen aldrig hört talas om att en utförsåkare från Österrike ska ha haft det smeknamnet, och förresten har väl han gått i pension. Dessutom passar smeknamnet bättre på Hultgren än före detta Leksandsspelaren Göran Hermansson.
Går man från film till musik känns Bellemares smeknamn gjutet när man lyssnar på Paul McCartneys Michelle (my belle). För er som inte riktigt fastnat för Beatles eller dess överlevare kan jag meddela att Wyclef Jean gjort en cover på den. Pierre, our Belle. Det låter det.
Så har vi kommit en liten bit på vägen, vi har nu några nödfallssmeknamn. Och efter ännu en text om absolut ingenting finns bara en sak kvar att säga:
Låt för guds skull spelen börja.
