Krönika: Känslor på en och samma gång
Om bara några dagar är drar allsvenskan igång igen och med seriestarten kommer dem, just det, alla känslorna på en och samma gång.
Nu pratar jag inte bara om de ständiga kastas mellan hopp och förtvivlankänslorna. Nej utan även de som är på isen. De som spelarna står för, de som offrar allt i varje byte.
Sådant har saknats i allsvenskan, spelare som går in i bräshen för sitt lag, beredda att offra både ben och kött för sitt lag.
Den här säsongen kommer bli annorlunda. Konkurrensen har ökat, fler och fler lag satsar mot kvalserien och väl där kan som bekant allting hända. Den här säsongen kommer vi även att få bekanta oss med ännu hårdare bedömning av tjuvnyp i olika former. Interference och hakning kommer direkt att belönas med en liten tur till utvisningsbåset.
Det kommer ge mer utrymme för hårdare spel med kroppen. Vem vill se en spelare åka runt med en klubba högt uppe i skyn och vifta med den likt en flagga som om det vore nationaldag?
Nej, alla vill väl se hårt arbetande spelare som går in i varenda närkamp med huvudet före utan att tveka en sekund. Det ska göra ont att spela hockey, det är ingen sport avsedd för myspys. Det är en mental sport, en fysisk sport, en sport där känslorna styr.
I vinter hoppas jag också att läktarkulturen runt om i arenorna höjs. Hockeyn ligger långt efter fotbollen när det gäller läktararrangemang eller så kallade Tifon. Det är dyrt att anordna, det tar tid, men det är alltid lika underbart att skörda frukten av sitt hårda arbete på matchdagen. Vill du vara med om en emotionell resa i vinter är det bara att masa sig
till närmaste ishall och stötta ditt lag fullt ut.
Det är få sporter man kastas mellan hopp och förtvivlan, euforisk lycka och total sorg. I år hoppas jag att även publiken tar hockeyn ett steg längre. En bra stämning lockar mer publik. Vi ses i vinter.
