Tankar kring matchen mot Frölunda
En bortamatch mot Frölunda låter inte enkel, men denna gång var den enkel i femtiofem minuter och sju sekunder. Men Frölunda lyckades med det omöjliga, och kunde slå in 4-4 pucken, efter 19:59:(99?), mycket snöpligt för LIF-spelare och supportrar.
Leksand gjorde en mycket bra match i Scandinavium, det ska vi inte glömma. Efter femtiofem minuter och sex sekunder hade man ledningen med 4-0 och matchen var i princip avgjord. Men sedan hände något, Leksand började stirra alldeles för mycket och helt plötsligt började pucken studsa Frölundas väg - som den inte alls gjort tidigare i matchen.
Efter 55:07 bryter Loui Eriksson sig fram och får in pucken som studsar på en liggande Mike Bales och i mål. Men vad hände med Leksandsspelarna efter det? Jag har faktiskt inte något bra svar på den frågan, men det kan ha med självförtroendet att göra, man har haft en tuff inledning av säsongen med uddamålsförluster och puckar som inte studsat sin egen väg. Man spelade ängsligt efter 4-1 målet och stirrade alldeles för mycket på pucken, vilket Lars Jonsson fick smaka på när han fick en rejäl och schysst tackling bakom det egna målet, som han inte alls var beredd på, och i samma situation kunde Jonas Johnson bryta in framför mål och göra 2-4, vilket är det enda målet man kan kritisera Leksands målvakten Mike Bales för, även om man kunde önska mer hjälp från backarna i det läget.
Frölunda kunde senare göra 4-3, och det var rejäl nerv i matchen.
Jens Nielsen hade ett gyllene läge att avgöra matchen i tom bur, men han skulle göra det onödigt snyggt, från blålinjen skjuter han ett slagskott som träffar burgaveln, 5-3 och matchen hade varit avgjord. Nu ska vi inte skylla någonting på Jens Nielsen, han stod för det mesta och det bästa framåt för Leksand idag, han var nämligen inblandad i 3 av Leksands fyra mål. Men det avslutet hade kunnat vara bättre, men som sagt, skyll inte denna förlust på Jens Nielsen.
Klockan stod på 19:57, och tekning i Leksands zon. Det skulle inte kunna hända, hur ofta lyckas det att man gör mål på tre sekunder? Jag har inte upplevt något så snöpligt tidigare.
Jag kan också tänka mig att olyckskorparna kommer vara framme och gnälla på Mike Bales efter den här matchen, vilket inte är berättigat. Han gjorde en kanonmatch - om man bortser från 2-4 målet som Frölunda fick göra.
Vi ska också tillägga att vi hade en hel del tur i den första perioden, där ska vi tacka Bales för mycket, även om han hade god hjälp av sina stolpar ett par tre gånger.
Vill också påminna om en annan sak, en poäng borta mot Frölunda är inte ett dåligt resultat, inte på långa vägar. Det är faktiskt så att vi är det första laget som tar poäng där så här långt av säsongen, Frölunda hade sju raka vinster i Scandinavium inför denna match, om vi räknar med fjolårets slutspel.
Spelar Leksand som man gjorde i femtiofem minuter och sex sekunder i nästa match hemma mot MIF Redhawks, så har man stora chanser att vinna.
Det är också tre spelare jag vill lyfta fram efter matchen;
Jens Nielsen - trots att han tog ett dåligt avslut mot öppet mål i slutskedet av matchen, så briljerade med många fina passningar och var en stark bidragande orsak varför Leksand hade en ledning med 4-0 bara fem minuter från slutet.
Johan Witehall - två mål och han la ner ett stort jobb i alla närkamper - han har börjat komma igång, var även duktig senast mot Brynäs.
Mike Bales - ett av målen får han ta på sig. Men utan hans mycket fina spel i första perioden kunde det varit annorlunda.
En annan sak jag vill påminna om - vi har en poäng mer nu - än vid samma tidpunkt förra säsongen.