Nielsen straffade Södertälje
Leksands IF borde vunnit matchen mot Södertälje helt utan problem...men så blev inte fallet.
Sju första minuterna - det bästa i år?
Leksands inledning på matchen var minst sagt imponerande. Man startade i ett högt tempo och Södertälje visade snart att man inte hade för avsikt att stressa särskilt högt upp. Man backade hem med fem man i egen zon och försökte vinna pucken långt bak i banan. Det lyckades inte särskilt bra.
Ledningsmålet kom dock på en kontring. Micke Pettersson och Niklas Persson ryckte sig förbi försvaret och förstnämnde Pettersson smekte fram pucken till Niklas "Pajen" Persson som med en snygg dragning satte pucken i nät. Detta redan efter 3.41 på klockan.
Rivstarten fortsatte, och kedjan med Tommy Westlund och Jens Nielsen ackompanjerad av Henrik Nordfeldt blev nästa att måla. Jens Nielsen höll inne med skotten, spelade pucken diagonalt till Tommy Westlund som satte den...tyckte alla utom domare Sjöberg, som vinkade att spelet skulle fortsätta. Vilket det också gjorde. Tills nästa avblåsning då Patrik Sjöberg valde att titta på videoupptagningen. Beslutet kom en halv minut senare.
2-0 till Leksand.
Leksand fick efter sex minuter chansen att spela powerplay för första gången. Man gjorde det inte helt briljant. Pucken gick mellan spelarna, men en rädsla för att ta avslut spred sig och man lyckades aldrig komma till.
Just den rädslan färgade leksingarna under hela matchen. Många gånger slog man hellre en svår tredje passning än att skyffla in pucken på mål. Det kan tyckas märkligt eftersom Leksand har ett ganska storväxt lag som borde kunna hävda sig med bravur framför motståndarkassarna.
Södertälje fick också sin chans att spela powerplay. Om man nu får kalla det för powerplay. Efter alla konstens regler för hur ett powerplay skall se ut så tror jag inte Södertälje var i närheten av att visa några sådana tendenser. Ingenting.
Det kan man summera powerplayet med. Knappt ens en pass till rätt adress.
Lite gruffigt framför Mike Bales blev det när Juha Lind och Göran Hermansson fick sätta sig två minuter vardera, helt korrekt. Den enda gången det hettade till lite i matchen, som var av det snällare slaget. Patrik Sjöberg hade ganska lite att blåsa för.
Första perioden gick till hundra procent till Leksand. Man kontrollerade ut SSK över hela banan, vilket inte minst skottstatistiken 14-3 visar. Bergsäker kändes 2-0-ledningen.
Södertälje bjöd Leksand på chanser i början av andra.
Försvarsinsatsen från SSK i inledningen av andra var under all kritik. Vimsigt, studsigt och okontrollerat. Leksand försökte men var precis som under hela matchen lite för uddlöst i de avgörande lägena. Richard Pavlikovsky och matchens gigant, Niklas Persson visade framfötterna och var de som försökte mest och bäst.
Niklas Persson går mot sin starkaste säsong hittils i leksandsdressen. Persson är inte bara mycket giftig från sin centerplats i anfallen, utan bjuder också på en gedigen arbetsinsats i försvaret.
Södertälje spelade upp sig en aning när Richard Pavlikovsky åkte ut efter fem minuter. Man lyckades inte bara ställa upp i powerplayet.Man skapade också en mycket fin möjlighet som dock Mike Bales, hittils mycket säker, plockade vackert! För första gången blev också hemmalaget något pressat och stressades till misstag.
Mike Bales fortsatte spela vackert. Både Stefan Bemström, som blev fri, och Janne Huokko som frestade på från backplats blev överlistade av Bales, som visade upp stabilt målvaktsspel.
Bortsett från Niklas Persson var backlöftet Lars Jonsson mycket bra. Härliga glidande uppåkningar - en nära att resultera!
Också i den andra perioden fick Leksand dåndimpen när det vankades enkla avslut.
Bjudningar á la Mike Bales
Ja, Södertälje fick sannerligen en drömstart. Precis vad de behövde för att komma in i matchen. Mike Bales gjorde bort sig rejält och Jörgen Bemström kunde peta in 2-1 redan efter tolv sekunder av sista akten.
Mike Bales som tappade mycket av det han byggt upp under matchen. Att han inte är lika spelglad med klubban som föregångaren Sean Gauthier behöver inte betyda någonting dåligt. Men den rent av usla klubbföring Bales bjöd på fick nog många av besökarna att börja undra. I övrigt bjöd Bales på fina plockräddningar och väl lästa räddningar på några av Södertäljes bästa möjligheter.
Vid flera tillfällen bjöds SSK på fina möjligheter, som dock inte resulterade i någon för protokollet.
Niklas Persson var dock mycket nära att skjuta 3-1 omgående efter reduceringen. Ett fint genombrott resulterade i en rungande ribbträff bakom Wanhainen som bara kunde pusta ut.
Spelet fick sedan allt mer av hawaii-tendenser. Böljande, helt utan den disciplin det talades stort om inför matchen. Man kan med andra ord säga att Södertälje fick matchen precis dit de ville. Och då... kom målen också.
2-2 kom efter att Stefan Bemström lyft in pucken från blå och Gabriel Karlsson, ex-leksingen, styrt framför mål. Det såg billigt ut från läktaren, men förmodligen var skottet mer otagbart för Bales än vad det verkade.
Målet blev något av en väckarklocka, som tur var, för hemmalaget. Jens Nielsen, usel under hela tillställningen, vaknade till liv och med en snygg dragning och ett väl placerat skott satte han 3-2, 14.27 in i sista perioden.
Svaret kom en och en halv minut senare. Antti Törmänen jobbade in pucken i mål från sisådär 10-15 cm. Bales återigen ganska hjälplös när markeringen brast. Sista perioden blev sedan inte mycket mer än en väntan på förlängningen.
Svajig förlängning utan struktur
Men mycket mer ska man kanske inte begära?
Spel fyra-mot-fyra skulle kunna gynna Leksand trodde jag, som gillar att jobba med lite mer yta. Men förlängningen bjöd inte på mycket gott. Både LIF och SSK verkade vara smårädda att avgöra. Till straffar gick matchen.
Straffläggningen som bjöd på tre mål. Tommy Westlund och Jocke Eriksson satte Leksands första resp. SSK:s andra straff vilket gav Jens Nielsen ett bra läge att hemmalaget ledning. Det gjorde han också. Med sin numera patenterade slagskottsfint drog han ner Wanhainen och gled retfullt ut mot kanten och lyfte in pucken i krysset.
Lillebror Jörgen Bemström missade sedan tredje straffen och Jens Nielsen blev matchvinnare för Leksand!
Tankar om matchen
Man kan se det både som en styrka och som en rejäl svaghet.
Ja, det faktum att Södertälje gör tre mål trots en total avsaknad av eget spel. Man verkade knappt gått igenom en enda uppspelsövning på försäsongen, men som sagt, det gav ändå resultat i tre mål. Leksand å andra sidan, måste börja ta fler avslut. Stundtals hade man retfullt enkla möjlighet att bara lägga in pucken på mål, men istället
valde man vända eller försöka sig på något svårt.
Jens Nielsen var långa stunder mycket dålig. Men sedan visar han ju hur mycket lir det finns i den lilla kroppen. Jens, som är en av de äldre i laget, tog sitt ansvar och hjälpte Leksand till två poäng. Spelare jag definitivt vill se mer av är:
Johan Witehall
Joonas Jääskeläinen
Båda var helt osynliga under matchen och måste visa sig på ett bättre spelhumör framöver!
Nu går vi för första trean på lördag!