Krönika: Man känner sig stolt
Efter en säsong med blandade känslor, men till slut kan man sätta sig ner och vara riktigt, riktigt stolt.
Jag är en supporter som vilken annan som helst, som då råkar skriva för Sveriges största sportsajt.
Leksand ramlade ur elitserien inför säsongen 2001/2002, det mesta såg riktigt mörkt ut. Men när väl säsongen startade hade man ett lag, nästan lika bra som årets upplaga - i allsvenskan. Det fick man se ganska omgående, när man bara förlorade två matcher under hela säsongen efter tre perioder.
Inför den här säsongen så kunde man inte ha så höga krav, man visste inte riktigt hur bra laget egentligen var. Kunde Jens Nielsen och Mikael Karlberg fortsätta göra poäng? Man visste att de var bra, men inte så bra som det senare skulle visa sig. Karlberg vinner poängligan, medans Nielsen hamnar på en tolfteplats. Det är mycket mer än vad man hade hoppats på.
Men de andra då? Niklas Persson som experterna inte tyckte höll elitseriemått de året Leksand föll ur elitserien har visat en bländande teknik och varit bra rakt igenom hela säsongen. Jag trodde han skulle bli Leksands skyttekung det här året, riktigt så bra gick det inte. Men man kan inte kräva det heller, när en som Karlberg kliver fram så rejält.
Leksand värvade ett antal spelare inför säsongen, som Christer Olsson, Mike Stapleton, Johan Rosén, Tobias Holm Hans Lodin samt slitvargarna Göran Hermansson och Mikael Pettersson. De allra flesta har varit bättre än vad man kunde ana. Förutom Mike Stapleton som inte alls gjorde vad man hade väntat sig. Han gjorde 10 poäng på sina 19 matcher och ansågs inte göra tillräkligt med poäng. Han återvände till finska ligan där han nu gjort 27 poäng på 32 matcher, vad var det egentligen som blev fel? Kanske passade inte den svenska typen av ishockey honom.
Leksand var uträknade av de flesta, det var vi och Timrå som inte alls hade gjort någon bra "silly season" och därmed skulle vi få spela kvalserien framåt vårkanten. Ack så fel de fick. Linköping och Södertälje som nu skulle vara givna slutspelslag hamnade båda utanför. Vad beror det på? Det beror på att man bygger inte ett lag över en natt. Det måste hela tiden finnas en stark kärna i truppen, både Linköping och Södertälje anser sig själva inte vara "köpelag", för alla andra har ju köpt ihop sina lag också. Men så enkelt är det inte, Färjestad köpte inte ihop sitt lag över en natt som dessa två lag gjorde, utan det har tagit ett antal säsonger för dem att bli så starka som de är idag. Dessutom, när spelare går till en klubb för att de får en hög lön blir det så ofta fel. Men jag är säker på att både Södertälje och Linköping kommer gå stärkta ur det här. Man har nu lärt sig och kommer inte göra om samma sak igen.
Timrå och Leksand till slutspel, mot alla odds. Timrå glänste säsongen igenom och slutade till sist på en tredjeplats och nu väntar en välförtjänt semifinalplats för dem. Leksand krigade på ett storstilat sätt till sig en slutspelsplats i direkt avgörande match mot Södertälje, den glädje som fanns efter den matchen kan jag bara mäta vid den dag vi tog klivet upp i elitserien. Man var otroligt glad och fruktansvärt stolt. Vilket jag fortfarande är.
Sean Gauthier var under inledningen av säsongen hårt kritiserad av både media och Leksands egna supportrar. Men jag har haft honom som en favorit ända sedan Leksand värvade honom inför superallsvenskan ifjol. Så för mig har det varit svårt att tycka illa om honom även om han gjort ett par tavlor. Men någonting hände efter att han kom tillbaka från sin ljumskskada. Han har sedan dess varit otroligt bra och ofta varit den som avgjort matcherna till Leksands fördel. I slutspelet har han varit ruggigt bra, även att det inte räckt till mer än en seger mot ett starkt Färjestad.
Inför kvartsfinalen hade jag, om jag får vara ärlig inte speciellt stora förhoppningar om en semifinalplats. Det var ändå regerande mästarna som stod för motståndet och deras form har varit uppåt den senaste tiden. Men det är ändå ganska märkligt hur ett lag som ifjol spelade allsvenskan kan vara med och fajtas på ett sånt sätt man gjorde mot ett lag som nästan inte förlorade en enda match i fjolårets elitserie. Jag tycker det är starkt gjort av vårt kära LIF.
Nu är säsongen över och det enda jag känner är stolthet. Att man får hålla på ett sådant gäng som aldrig ger upp utan jobbar och sliter för varandra i alla lägen, man kan inte vara annat än stolt. Tack för en otrolig säsong Leksand.
Avslutningsvis vill jag tacka alla läsare som följt Leksand via Svenska Fans den här säsongen. Jag hoppas ni följer oss även under lågsäsongen, vi kommer självklart ha koll på vad som händer även i sommar. Jag hoppas kunna göra någon intervju den närmsta tiden också.