Storhjärtad kämpainsats av Leksand
Leksand slog serieledande Frölunda efter förlängnig. Detta gjorde man i en match som präglades av mycket utvisningar och Frölundadominans.
Minnet från sist piggade upp.
Minnet från den senaste matchen mot seriens ledarlag drog mina mungipor uppåt inför kvällens drabbning. Leksand besegrade då Frölunda med 3-1, skulle detta upprepas igen?
Om jag skriver att tillställningen var en ganska normal match i serielunken, inte mycket fulare än någon annan.
Då skulle ni undra va? För en match som bjöd de 4752 i publiken på 143 utvisningsminuter, måste väl ha varit otroligt ful?
Svaret blir: Nej, det var den inte.
Domare Marcus Vinnerborg såg troligen en annan match än publiken
och hittade utvisningar lite var stans.
Fem stycken matchstraff bjöds vi också på, detta återkommer jag till senare.
Matchens inledning var inte särskilt mycket att hänga i den snart färdigpyntade julgranen. Ganska händelsefattigt, bortsett från att Leksands stundtals stabbige Daniel Jardemyr hann bjuda göteborgarna på två fina möjligheter, tack vare tafatt spel i egen zon. Frölunda, emellertid, var något mer organiserade i början och ställde upp i LIF-zonen. Detta straffade sig dock.
Niklas Persson snappade blixtsnabbt upp pucken efter kontring, spelade fri Göran Hermansson som kallt fintade vänster, gick höger och puttade in pucken bakom Fredrik Norrena, i Frölundakassen.
Frölunda fick senare chansen att spela i powerplay, något man gjorde mycket bra hela matchen idag.
Niklas Andersson fick helt öppet mål. Då menar jag helt öppet. Fransson, förövrigt briljant i LIF-målet idag, låg 2-3 meter från sitt målområde. Backarna, var inte närvarande. Men vad hjälpte det. Niklas Andersson missade målet med marginal.
Ful checking-from-behind.
Efter 11.01 bjöd den så haussade Joel Lundqvist på en mycket ful tackling bakifrån på Micke Pettersson.
Domare Vinnerborg gjorde det enda rätta och plockade av unge Lundqvist från banan.
Leksand tog vara på det femminuters numerära överläge man fick. Näst intill i alla fall. Inte förrän Jan-Axel Alavaara drog på sig en 2:a, och
Leksand fick spela 5 mot 3 satt pucken.
Micke Karlberg spelade fram Niklas Eriksson. 2-0, för ett
mycket hårt kämpande Leksand.
Frölunda stack upp stundtals under perioden, och visade på
sin farlighet när man ges lite yta.
Tung start av den andra perioden.
Alexander Steen reducerade direkt i andra perioden, en period som inte alls skulle vara Leksands.
Nej, slarv och dåliga långpass var något som präglade mellanakten. Två utvisningar från vardera lag i en tråkig del av matchen, som bara bjöd två riktiga ljusglimtar. Jag tänker naturligtvis på Jens Nielsens gudomliga tunnlar. Två stycken bjöd han på. Det syntes att Frölundabackarna inte direkt njöt av Nielsens mjuka handleder.
Oscar Ackeström sköt ett fint skott högt bakom duktige Fransson som gav 2-2 för Frölunda som var det bättre laget i den här perioden. Att Leksands ens hade lett matchen kändes konstigt med tanke på det spel man visade upp i andra perioden.
Jens Nielsen rappade.
Fult var det. Nielsens rapp på träffade mitt på Magnus Johanssons hälsena. Det såg ut att ta rätt illa på landslagsbacken. Tredje periodens inledning präglades annars av mycket bra Frölundaspel. Det fanns tillfällen då leksingarna gled runt och knappt visste vad det skulle göra på isen. Frölunda spelade ut hela sitt spel stundtals, och då hängde inte LIF-backarna med. Jonas Fransson, däremot, hängde med och räddade masarna vid flera tillfället.
Ensam, är tyvärr inte tillräcklig stark, när man möter fem heltaggade indianer. Backen Erik Kakko pricksköt 2-3. Ett rättvist mål, som hängt i luften en längre tid.
Nu kändes det ganska nattsvart. Klackledare Nilsén gormade: ”Vi ger oss aldrig!”. Det fick han rätt i, den gode Emil. Mitt i den värsta Frölundapressen vinner Micke Karlberg pucken i sarghörnet. Spelar en fin crosspass upp till blålinjen där kapten Christer Olsson tar emot. Olsson skottpassar snabbt till Jens ”Preben” Nielsen som i näst intill nollvinkel styr in 3-3 bakom Norrena.
Riktigt rallarslagsmål!
Efter 12.57 i tredje perioden får en grovt tilltagen repris på Joel Lundqvist attack i första perioden.
Niklas Persson trycks in med huvudet före i sargen av en frölundaspelare. Ett stort rallarslagsmål bryter sedan ut, där säkert en 7-8 spelare från varje lag deltog. När drabbningen var klar, hade domare Vinnerborg sett till att hemmalagets Johan Rosén och Niklas Persson fått åka av isen tillsammans med bortalagets Patrik Carnbäck och Jan-Axel Alavaara. Dessutom fick Jonas Johnsson i Frölunda en tvåa, vilket var vitkigt för Leksand.
LIF kunde nu ta det lugnt och ställa upp i ett bra powerplay. Men mot slutet av matchen hade nog de flesta i hallen (bortsett från de tre frölundasupportarna) hjärtat någonstans i svalget. Frölunda spelade ut Leksand efter noter, och slutsignalen kom som en befrielse för rejält tröttkörda leksingar.
Hans Lodin pricksköt 4-3!
Övertiden var inte många minuter gammal när Ronnie Sundin fällde Per Löfström och blev utvisad. Det efterföljande numerära överläget utnyttjades omgående.
Göran Hermansson, som gjorde sin bästa match i leksandsdressen, spelade pucken till Micke Petterson som flippade pucken till Hans Lodin. Den rutinerade backen fick några sekunder på sig att ladda innan han skicka en projektil mellan benen på Fredrik Norrena.
Leksand vann matchen tack vare uppoffrande spel och dålig disciplin i avsluten hos bortalaget.
En poäng åt Frölunda, var i underkant rättvist. De spelade bra i stort sett hela matchen, och var värda en pinne.
Jonas Fransson, var den andra stora bidragande orsaken. Hans storspel ikväll borde ha tystat många kritiker, däribland mig själv.
En kort notis:
Leksands try-out kanadensare Ryan Foster var inte ens ombytt ikväll. Har Anders Carlsson och Co. redan bestämt sig månne? Foster har i alla fall en match till på sig, att visa att han är värd ett kontrakt.
