Att stå på "Norra Stå"
Under de sista matcherna av förra säsongen så tog jag ett beslut. Beslutet var att förflytta mig från handikappläktaren till att ställa mig bland mina vänner på ståplats. Då jag inte kan vara tyst under en match, så kändes det riktigt bra och helt naturligt att se matcherna från "Norra Stå".
När jag tänker på ordet ishockey och namnet Leksands IF så dyker oftast samma ord upp i mitt huvud. Orden är givetvis gemenskap och kärlek. Två viktiga saker här i livet tycker jag, och ja, jag tycker att det är väldigt häftigt att det kan skapas sådana känslor inom idrotten. Det är en sådan otrolig känsla att stå där och sjunga (skrika) för Leksands IF. Det går knappt att beskriva känslan utan att framstå som lite väl "muppig". Jag har dock inget emot att bli kallad för mupp - så jag kommer att beskriva den ändå, i alla fall försöka så gott som det går.
När jag började att gå på hockey vid ungefär sju-åtta års ålder så insåg jag ganska fort att detta skulle bli något jag älskar. Att se de blåvita, och även lite gula färgen som då fanns på tröjorna, gjorde mig glad. Klacken höll alltid igång och det skapade en underbar stämning under matcherna, precis som de gör i dag. Förutom laget på isen och den övriga publiken, så bidrog klacken till att jag nu älskar att se Leksands IF spela ishockey.
"Norra Stå" bidrar alltså till en särskild gemenskap som kan vara knepig att beskriva. Jag beundrar de människor som jag får stå med under matcherna. Det är alltid liv på de, ibland mer och ibland mindre. Men just att de alltid håller igång - det är stort.
Jag vill avslutningsvis tacka er på Norra för det jobbet ni gör match efter match. Det är otroligt, och man känner sig lite som "en i familjen" när man står där under matcherna. Sträck på er och känn er stolta. Tillsammans kommer vi att nå framgång - det är jag säker på!
