En skön summering och krossa Örebro
Efter en smått osannolik avslutning på säsongen slutade Leksand trea i grundserien, vilket är det bästa vi varit på 23 år! Detta ger givetvis ett härligt självförtroende när vi nu går in i säsongens viktigaste skede och äntligen ska få spela om något jag inte ens vågade drömma om inför säsongen – ett SM-guld – där vi direkt får möta vårt största bogeyteam på senare år, Örebro.
Avslutningen på grundserien blev som bekant närmast overklig där det helt plötsligt kändes som att vi inte kan förlora. En minst sagt ovan känsla som leksing…
Vi går in i slutspelet med åtta segrar i rad som tillsammans med Färjestads övertidsseger mot Skellefteå i sista omgången ledde till att Leksands IF knep tredjeplatsen. Denna placering innebär också att vi ska spela Champions Hockey League till hösten istället för ett gäng meningslösa träningsmatcher.
Jag hade inte ens tänkt tanken för CHL är ingen turnering jag lagt någon större vikt vid tidigare, men när jag tänker på det är det såklart betydligt roligare för både spelare och fans att spela tävlingsmatcher och få resa till exempelvis Prag eller München och spela matcher som betyder något än en träningsmatch i låt säga Hedemora (no offense alla leksingar i Hedemora, men ni fattar).
Efter min senaste krönika avslutade Leksand med att besegra Oskarshamn med 3-2 (grattis ändå till nya SHL-kontraktet!), Luleå med 2-1 (där LIF-spelarna verkligen fick träna på försvarsspel i matchen men där Juvonen tillsammans med ett starkt försvar redde ut det på ett bra sätt), HV71 (onekligen nya tider när vi åker till Jönköping och vinner med 0-6 utan att ens spela speciellt bra), Rögle med 1-3 (oerhört stark trepoängare mot serietvåan där vår nye back Mirco Müller hade lilla julafton med ett hattrick) och avslutningsvis Malmö (stabil 4-1 viktoria där Marek Hriviks soloåkning till 2-1 är det mest minnesvärda. Roligt att den poäng det målet innebar också ledde fram till att Hrivik välförtjänt vann poängligan).
Leksand bästa bortalaget
Jag är lite av en statistiknörd och har kikat lite på Leksands statistik den här säsongen.
Till att börja med är det roligt att konstatera att vi har tagit lika många poäng på bortaplan som hemma (47 poäng på 26 matcher) och med det är Leksand bäst i hela SHL på bortaplan medan 47 poäng hemma endast räcker till en sjundeplats i den tabellen. Att exempelvis jämföra med vår kvartsfinalmotståndare Örebro som har tagit nästan dubbelt så många poäng hemma i Behrn Arena (57 poäng vilket var andra bäst i serien efter Växjö) mot bortaplan (30 poäng = 8:e plats).
Att de så kallade ”special teams” är viktiga vet vi alla och med tanke på vår framgångsrika säsong är det därför väntat att vi ligger högt i statistiken både vad gäller power play (femte plats med en procent på 25,77 att jämföra med HV71 som var bäst med 28,48 och vår nästa motståndare Örebro som hamnade tia med procenten 20,92) och boxplay, eller penalty kill som Hellkvist vill att det kallas, där Leksand var fjärde bäst i serien med en procent på 80,14. Den procenten steg markant mot slutet på säsongen där Leksand inte släppt in ett mål med en man färre på de avslutande sex matcherna.
Vår närmaste motståndare från Närke var faktiskt näst sämst i serien i boxplay med sina 71,08 i procent så kan vi få Örebro att dra på sig många utvisningar är vi förhoppningsvis en bra bit på väg att kunna koppla grepp i matcherna.
Vi kan även konstatera att Leksand har varit ett väldigt offensivt lag den här säsongen eftersom vi skjutit klart flest skott på mål av alla lag, 1658 skott på mål på 52 matcher där exempelvis Örebro hamnade tia med sina 1416 skott, vilket innebär att Leksand sköt i genomsnitt ca fem skott fler på mål per match. Det går då givetvis att ha synpunkter på effektiviteten om man betänker att Örebro endast gjorde två mål färre än oss så låt oss hoppas att våra spelare har ställt in siktet under uppehållet…
Fredrik Forsberg bäst i statistiken
Att vår slovakiske storstjärna Marek Hrivik vann SHL:s poängliga är välkänt vid det här laget och därför är det föga överraskande att han också loggar mest istid av alla forwards i ligan i snitt, 21,53 minuter, men räknar man med även alla backar hamnar han faktiskt ”bara” på sjunde plats där Luleås Erik Gustafsson sticker ut med en snittid på 24,32 minuter per match.
Men ska vi prata istid måste vi ju även nämna vår supermålvakt Janne Juvonen som stått överlägset mest av alla i serien och av maximala 3120 minuter under säsongen har Janne stått i mål 2862 minuter och 50 sekunder (i princip alla matcher utom fyra) med en räddningsprocent på 91,56 procent. En rakt igenom strålande prestation!
Av övriga i Leksand hamnar kvartetten Matt Caito, Carter Camper, Johan Fransson och Peter Cehlarik också bland de 15 översta vad gäller snittid på isen per match.
En titt på den intressanta +/- statistiken ger tyvärr få leksingar i toppen. Klar etta i Leksand är vår snabbskrinnare Fredrik Forsberg med sina plus 14 vilket ger en delad tiondeplats totalt i ligan där Skellefteås Oskar Nilsson var bäst på plus 23.
Skönt med seger senast
Men nu ska vi blicka framåt där Örebro som bekant står för motståndet i en serie över bäst av sju matcher. Det blir onekligen väldigt tätt på given med hemmamatcher idag (söndag) och måndag, därefter bortamatcher onsdag och torsdag, för att sedan ev match 5 lördag 17/4 i Leksand, ev match 6 i Örebro måndag 19/4 och ev sjunde och avgörande fight i Leksand tisdagen 20 april. Skulle det gå så långt har lagen alltså spelat sju matcher på tio dagar…
Vi har som bekant haft svårt för Örebro en längre tid, därför var det otroligt skönt både för oss fans men givetvis framför allt för spelarna att de lyckades vinna i Örebro med 1-2 senast lagen möttes. Nu kan vi skippa snacket om Örebrospöke och bara fokusera på att besegra ett av ligans mest svårspelade lag. De är oerhört fysiska, lite småfula och har en vass spets i framför allt kroaten Borna Rendulic och Robin Kovacs. Dessutom har de givetvis en riktigt vass målvakt i Jhonas Enroth och bakom honom täcker Leksandsbekantingen Jonas Arntzen upp på ett bra sätt.
Att ”urleksingen” och otroligt sympatiske Niklas Eriksson står i båset kommer jag aldrig att vänja mig vid, dessutom tillsammans med för oss välbekante Christer Olsson, men några vänskapsband är det givetvis inte tal om nu och någon fördel av att ha varit i Leksand tidigare tror jag inte att de har eftersom i princip allt är nytt i Leksand sedan den tiden.
Oroligt med Camper
Vad gäller Leksands lag är det med stor glädje det rapporteras att Johan ”Frallan” Fransson är tillbaka i full träning och är högaktuell för spel. Frallans rutin av stora matcher ska inte underskattas. Carter Ashton är också tillbaka och kommer vara grymt nyttig med sitt uppoffrande spel framför motståndarens mål där han är svår att flytta på och har näsa för att vara på rätt plats vid rätt tillfälle.
Det som oroar är givetvis att Carter Camper ännu inte verkar vara tillbaka i träning och även om det verkligen är locket på från Leksand så säger tyvärr de få och absolut väldigt lösa rykten jag snappat upp att säsongen troligen är över. Förhoppningsvis stämmer givetvis inte detta men att han varit borta så pass länge innebär att skadan var värre än man först befarade då det var ”dag till dag”.
Utöver det saknades även Otto Paajanen på fredagsträningen och det bekymrar också eftersom Otto varit mycket bra, speciellt andra halvan av säsongen, där han bidrar både offensivt och defensivt med sitt enorma kämpande och där han äntligen även börjat få utdelning i poängprotokollet i slutet på säsongen. Förhoppningsvis är det inget allvarligt utan bara en försiktighetsåtgärd att han vilade i fredags.
Tongångarna runt laget är av förklarliga skäl i övrigt väldigt positiva där man hittat ett sätt att vinna matcher och på så sätt byggt upp ett starkt självförtroende. Efter lite påskledighet har laget nu kunnat fokusera fullt ut en vecka på att toppa formen inför slutspelet och är det något jag förstått att Björn Hellkvist varit bra på i sina tidigare lag är det att kunna toppa formen på sina spelare.
Att försöka tippa utgången i den här matchserien är förstås närmast omöjligt men vi får göra som Hellkvist predikar, att ta en match i taget, och förhoppningsvis kan Leksands självförtroende och spelare med rutin som Zackrisson, Fransson, Ahnelöv och inte att förringa kvalhjältar som Knuts, Karlsson och Lang som bär den här klubben i sitt DNA (precis som Ritola också såklart) och förhoppningsvis kan spela avslappnat när det nu handlar om ett ”ofarligt” slutspel där man bara har allt att vinna istället för ett kval som mer är på liv och död.
En sak står i alla fall helt klar: Ska vi gå långt i detta slutspel måste Janne Juvonen fortsätta att storspela på samma sätt som han gjort hela säsongen. Låt oss hoppas att han lyckats konservera toppformen – då kan det här bära riktigt långt!
Några avslutande kuriosa:
Podden med Hellkvist
Jag misstänker att många av er som läser detta redan har koll på att Leksands IF har en egen podd där Patric Skoglund på ett avslappnat sätt pratar med spelare eller ledare inom organisationen om både högt och lågt.
Senaste avsnittet var med vår huvudtränare Björn Hellkvist och jag rekommenderar alla leksingar att lyssna på detta. Det blir väldigt tydligt att Björn är en lite annorlunda och egen individ, och jag förstår att han inte går hem i alla läger för han är definitivt inte ute efter att vinna popularitetspoäng genom att stryka medhårs, men han har ändå en självinsikt kring detta vilket borde göra honom något enklare att jobba tillsammans med än förr om åren. Han är dessutom riktigt skärpt och har en vinnarinstinkt som går utanpå allt som vi har haft som tränare tidigare.
Därför blir det också väldigt roligt att höra att det fanns en särskild anledning till varför Leksand lockade denna skåning och den anledningen har han inte fått uppleva ännu tyvärr, men förhoppningsvis nästa säsong ska vi få visa vår nye favoritskåning hur det känns att bli framburen och känna sig oslagbar av ett kokande Tegera!
Marek Hrivik
En av anledningarna Hrivik använde som motivering för varför han valde ett år till i Leksand var att han kunde så mycket bättre än vad vi fick se förra säsongen och han ville visa oss fans det som så snabbt tagit honom till sitt hjärta, och då var han ändå vår bäste spelare redan då.
Med facit i hand kan vi väl konstatera att han ändå hade rätt. Slovaken är så fruktansvärt bra att han stundtals ser ut att spela i en egen liga. Han har liksom allt; ett bra skott, fantastiskt spelsinne som ger makalösa passningar, och han jobbar i princip hårdast i laget. Ett fantastiskt föredöme både på och utanför isen och vinsten i poängligan och utmärkelsen till ligans mest värdefulla spelare är såklart oerhört välförtjänt.
Att Hrivik gillar att spela i Leksand behöver vi inte ens fundera på längre och även om det såklart finns betydligt mer penningstarka klubbar som viftar med tjockare sedelbuntar är jag långt ifrån säker på att Hrivik vill lämna klubben nu när vi dessutom förhoppningsvis får komma tillbaka på läktarna till hösten. Men innan dess signalerar han i alla intervjuer att jobbet denna säsong långt ifrån är över!
Örebros läggmatch
Örebros avslutning av grundserien i Karlstad blev en snackis då det var uppenbart att laget inte gick för fullt och på det sättet ”valde” att hellre möta Leksand än Skellefteå.
Alla i Leksand avfärdar att det ger extra tändvätska men det är klart att en sån sak triggar och att som coach i Örebro låta det vara så uppenbart att man inte gick för kvittering sänder i min värld så knepiga signaler. Både vad gäller att inte vilja vinna varje match som att bjuda kommande kvartsfinalmotståndare på extra motivation. Att dessutom stjärnan Kovacs pratar om att Leksand bara består av en kedja borde rimligen inte heller minska lusten i Leksandslägret att bevisa hur fel han har…
Krossa Örebro!
Tack för att du läste ända hit!
Följ mig gärna på twitter: @HkanDanielssonW heter jag där.
Följer du mig följer jag dig så får du gärna skicka dm med dina synpunkter om mina texter. Ris, ros, funderingar eller rättelser. Jag lyssnar!
”Framåt, framåt, framåt Masar”
