Intressanta nyförvärv, upp till bevis och back med änglavakt
Så är den äntligen här. September. Månaden som för vissa mest är ett jobbigt steg mot mörkare tider med nedfallna löv och borttynande solbränna. Men för oss hockeyfrälsta är det ju nu det roliga börjar – och för oss leksingar är förväntningarna som vanligt höga inför säsongen. Med seriepremiären drygt två veckor bort och en ”spikad” trupp, känns det som att det är dags för en lägesuppdatering kring Leksands IF.
Vår General Manager har onekligen gjort skäl för lönen och rott hem (tillsammans med alla swishande fans förstås) några högintressanta nyförvärv. Det går även att se ett ganska tydligt mönster bland nyförvärven och nationaliteter. Vår finske målvakt Juvonen har fått en att prata finska med i Otto Paajanen. Vår slovakiske stjärna Hrivik har fått hit en landsman och kompis i Cehlarik, och det blev inte bara en jänkare i Caito utan han fick sällskap av Carter Camper som tillsammans förhoppningsvis hjälps åt att acklimatisera sig i lilla, natursköna, Leksand där mentaliteten på människorna onekligen skiljer sig en hel del från det stora landet i väst.
Nyförvärv med ledaregenskaper
Om vi försöker se till truppbygget som helhet står det klart att ”Tjomme” har fått behålla de han ville och det känns bra att vi har en stabil stomme kvar med Fransson, Ahnelöv, Zackrisson och givetvis den oerhört viktiga förlängningen med Hrivik som alla har gjort en säsong i Leksands IF nu. Jag gillar även vad jag sett och läst om killar som Camper och Paajanen som båda gör klart att de vill vara bärande spelare och verkar ha bra ledaregenskaper.
Tränartrion känns superintressant med högmotiverade ledare med lite olika personligheter som ska sätta sin prägel och införa ett nytt spelsätt. Jag noterade att vår ”gamle” trotjänare Oskar Lang bara behövde en träning för att konstatera att ”det var stor skillnad på träningen, högre fart och intensitet, och mycket tydligare vad vi ska göra”. Jag tror knappast att Oskar ens reflekterar över vad det säger om förra säsongens tränare men för mig säger det en hel del…
Målvaktssidan är intakt, och jag har givetvis gärna fel, men det här känns tyvärr som vår svagaste lagdel. Både Juvonen och Brage var för ojämna förra säsongen för att det ska kännas tryggt. Vad en formtoppad Brage kan i sina bästa stunder vet både vi och Mora IK sedan våren 2019 men dalarna måste bli mindre djupa.
Juvonen misstänker jag är tänkt som etta men även han måste höja sin lägstanivå så att vi verkligen får chansen att vinna alla jämna bataljer. Förhoppningsvis kan den blyge finländaren även lyftas av att ha fått in en landsman i truppen som kan ge ökat välbefinnande utanför isen.
Upp till bevis, Fransson
På backsidan har det inte hänt så mycket (förlåt Norén) utöver det högintressanta nyförvärvet Matt Caito. Det blev en lång väntan innan jänkaren blev klar för Leksand och jag betvivlar inte att han är välscoutad av Tjomme och Carnbro. Det råder ingen tvekan om att Caito kommer få mycket speltid då han är tänkt som back i första power play-uppställningen och amerikanen verkar inte vara blyg framför egen kasse, vilket bådar gott för det är något jag kan tycka saknas i truppen bortsett från Ahnelöv.
Fransson var väl förra säsongens största besvikelse, även om han spelade upp sig mot slutet, men har nu fått ett nyttigt år i SHL och framför allt kom det ju fram i efterhand att ”Frallan” hade haft en stökig sommar ifjol där träningen blev lite lidande. Nu har han sluppit stöka med någon flytt och vet vad som väntar i SHL och jag både tror och hoppas att Fransson visar varför Tjomme erbjöd ett så lukrativt långtidskontrakt. Men visst blir denna säsong mycket av upp till bevis!
Om Fransson var en besvikelse förra säsongen var Ahnelöv det stora utropstecknet på backsidan. Även han har fått en nyttig säsong i Leksands IF och håller han sig bara skadefri kommer han att göra mycket nytta både framåt och bakåt, och inte minst vid sidan av isen där hans ständigt glada humör lyfter stämningen i truppen.
Med nygamle Norén tillbaka (lovordar hans inställning men de onödiga utvisningarna måste bort) och Daniel Gunnarsson (hoppas han får chansen i power play som det antyds, han har ett riktigt rappt och bra skott) har vi två stabila SHL-backar och underifrån knackar Berg, Nordsäter, Själin och Lundqvist på och givetvis hoppas vi på att åtminstone någon av dessa tar rejäla kliv, även om jag tror att både Själin men framför allt Lundqvist kommer få klent med istid, och eventuellt lånas ut, om vi inte drabbas av för mycket skador.
Mattias Göransson har fått en nyttig säsong på stor rink efter flera år ”over there” och kan förhoppningsvis ta ytterligare kliv även om han knappast kommer vara någon bärande spelare.
Intressant forwardssida
Framåt måste jag säga att det ser riktigt spännande ut och frågan är när vi hade en så intressant forwardssida senast?! Hur man formerar kedjorna är givetvis en smaksak men en tänkbar förstakedja med Hrivik som center kamperad av inswishade Cehlarik och poängstarke Carter på kanterna ger mig rysningar av välbehag.
Hrivik var som bekant vår bäste spelare förra säsongen men var tydligen den som var minst nöjd med sin säsong. Han kan mycket bättre, säger han, och med denna omgivning bör han få chansen att visa det. Landsmannen Cehlarik har känt på NHL utan att riktigt få/ta (?) chansen men har gjort mycket poäng i AHL fyra säsonger i rad och kommer förhoppningsvis figurera ofta i poängprotokollet även här.
Amerikanske Carter Camper är en poängmaskin från AHL som är tänkt att vara Abbotts ersättare. En ganska liten snidare som är stark med pucken och framför allt skicklig på att sätta upp medspelare i lägen. Han gör dock sin första säsong på stor rink så vi måste ge Camper, precis som Cehlarik som dock har spelat på stor rink förut, lite tid att acklimatisera sig men här finns det mycket kvalitet.
Dags för Lang att ta nästa kliv
Ett annat högintressant nyförvärv är finske Otto Paajanen som lär bli center i andrakedjan, åtminstone inledningsvis. Han är inte bara farlig framåt och gillar att sticka in näsan i hettan framför mål utan fuskar inte i hemjobbet. Att han dessutom ”tog en för laget” redan i tredje träningsmatchen och boxades lite med Färjestads Pontus Widerström kan verka onödigt med tanke på avstängningen som följde men det handlar också om att sätta sig i respekt hos motståndarna och visa lagkamraterna att mig kan ni lita på, jag viker inte undan. Jag gillar det, på något barnsligt vis.
Vilka som ska flankera Otto kommer nog variera men en jag personligen tror är beredd att växla upp ytterligare, och därmed kommer tillhöra någon av toppkedjorna, är vårt lilla kvicksilver Oskar Lang. Det känns som att han varit med hur länge som helst men grabben är endast 23 år (fyller 24 senare i år) och borde ha en hel del utveckling kvar. Att han är snabb vet vi och han har även förbättrat sin fysik, storleken till trots. Med rätt omgivning (hade exempelvis fin kemi med Hrivik förra säsongen) och lite boost i självförtroendet tror jag att vi kan få se många poäng av vår publikfavorit ”Lange Lange Lange Lange Lang”.
Oh captain, my captain
Precis som för Fransson är det lite av upp till bevis denna säsong för Patrik Zackrisson som trots C:t på bröstet får höja sig om han ska spela center i någon av de två första kedjorna, eller om han möjligen får bli ytterforward istället. Valet av ”Zacke” som kapten gillar jag för han har rutin från internationell nivå, är vältalig och har respekt med sig, och inte minst har han en vinnarskalle som man många gånger har saknat i Leksands IF genom åren när förlusterna radat upp sig (fråga den berömda papperskorgen).
Spelare som Ritola, Olsson-Trkulja och Wännström har alla utgående kontrakt och måste verkligen visa vad man går för i den klart skarpare konkurrensen på forwardssidan, vilket förhoppningsvis bara innebär något positivt. Speciellt som ungtupparna Åman och Heineman imponerat mest i träningsmatcherna och verkligen visar att man vill vara med och kriga om istid.
Leksandsikonerna Karlsson och Knuts får fortsätta att gnugga i troligtvis fjärdelinan tillsammans med Forsberg eller om någon av dem rent av hamnar på läktaren om tränarna skulle råka ha alla tillgängliga någon gång. Andreé Hult bör få svårt att ta en plats om vi klarar oss från skador och jag skulle tro att han lånas ut i så fall.
Publikens vara eller inte vara - en ödesfråga
Den stora snackisen inför SHL-starten är givetvis publikens vara eller inte vara på läktarna. Det nya beslutet som gav en öppning för max 500 på läktarna från 1 oktober verkar långt ifrån givet att det ens blir av på grund av att polisen har kommit med synpunkter om att de ”varken har resurser, befogenheter eller kompetens för att kunna leva upp till de krav som ställs på myndigheten i det nya förslaget.”
Att publikfrågan är något av en ödesfråga för många klubbar är knappast någon överdrift. SHL-klubbarna får ändå en bra intäkt från TV-pengarna av CMore men tillåts ingen publik, och staten inte kommer till snabb undsättning, riskerar enligt uppgift minst en, kanske fler, SHL-klubbar att vara bankrutt innan årsskiftet (nej, det är inte Leksand) och betydligt fler Hockeyallsvenska klubbar riskerar att gå samma öde till mötes.
Att få ta in 500 på läktarna löser verkligen inte problemet, alla SHL-klubbar har väl sålt fler säsongskort (?) så det är inga nya pengar in, bortsett från lite mat och dryck samt merchandise, utan man måste hitta lösningar bland sina ”säsongare”.
Det blir heller ingen ståplats varför det lär bli svårt att få någon stämning värd namnet även om det givetvis kommer klappas lite händer och vrålas på domarna åtminstone. Någon euforisk stämning á la ett fullsatt Tegera kommer det givetvis inte att bli men med HV-matchen inför tomma läktare i sista omgången i färskt minne så är ju allt annat bättre än det (vad gäller stämning, spelet får gärna vara lika bra).
Utan publik blir det att kännas som en träningsmatch och det ställer helt andra krav på spelarna att kunna driva på sig själva och sina lagkamrater för att hålla intensiteten uppe när man inte får någon hjälp av publiken. Vilka klubbar som gynnas eller missgynnas av det går det bara att spekulera i men jag tror helt klart att killar som Camper, Paajanen, Ahnelöv och framför allt Zackrisson blir jätteviktiga för att driva på laget när det ekar tomt på läktarna.
Några avslutande kuriosa:
Träningsmatcher
I skrivande stund har Leksand spelat fyra träningsmatcher och förlorat samtliga med uddamålet, även om matchen mot Oskarshamn var oavgjord vid full tid. Ända sedan säsongen när Leksand vann ”allt” på försäsongen för ett antal år sedan, för att sedan inleda serien med typ tio raka torskar, så har jag slutat bry mig om resultaten i träningsmatcherna. Jag vill bara se att spelet går åt rätt håll och att laget åtminstone håller jämna steg med lagen i samma division, så är jag hyfsat lugn.
Snart börjar turneringen i Södertälje och enligt tränare Hellkvist ska det från och med nu bli mer tävling och bästa laget ska spela. Jag återkommer inför seriestarten med min syn på hur det har sett ut i träningsmatcherna men oavsett vill jag be alla er som hänger i olika Leksandsforum på sociala medier, främst Facebook, att ta resultaten i träningsmatcherna med en stor nypa salt.
Det kommer inte att delas ut en enda poäng av betydelse i dessa matcher. Så oavsett om vi vinner Skoda Trophy, torskar mot Vita Hästen eller vinner med 10-0 i genrepet mot Brynäs så är det den 19 september det börjar på riktigt!
Ahnelövs änglavakt
Säsongen kunde ha slutat innan den ens börjat för vår försvarsklippa Jonas Ahnelöv när han på en träning förra veckan råkade skära sig i halsen på en lagkamrats skridsko. Det är lätt att förstå paniken när blodet forsar och från början visste man inte ens visste exakt var såret var. Några millimeter till åt fel håll kunde det ha gått riktigt illa och förhoppningsvis sitter inte detta i huvudet på vår backrese framöver som hade ”änglavakt”, enligt läkaren.
Utan att vara alltför populistisk låter det ju rätt rimligt att skärpa kravet på halsskydd igen. Regeln kring halsskydd luckrades upp i svensk hockey inför förra säsongen men med Ahnelövs skada som påminnelse är jag även gammal nog att minnas tragedin med Bengt Åkerblom 1995 som avled efter att ha fått halsen uppskuren av en skridskoskena på liknande sätt. Det vill vi givetvis aldrig få en upprepning på.
”Kapten” Karlssons helvete
När vi ändå är inne på spelare som har haft det tufft måste jag orda lite om Martin Karlsson och det hans familj har gått igenom i sommar. Sonen Alve föddes i april 14 veckor för tidigt och familjen bor fortfarande på sjukhus. För träningsnarkomanen Martin måste detta ha varit en enorm omställning och det är givetvis helt riktigt att ”Kapten” Karlsson släpper bindeln med så mycket annat att fokusera på. Alve må vara liten men med såna ”krigargener” kommer det förhoppningsvis att ordna sig till slut. Vi kan bara hålla tumarna!
Swishkampanjen
Jag måste erkänna att jag blev förvånad när vår GM Johansson så öppet gick ut med att han var på jakt efter Peter Cehlarik i LIF-TV för några veckor sedan. Tjomme brukar ju aldrig kommentera spelare på det sättet innan de är klara och min tanke var direkt att Cehlarik är klar, men att det fanns någon baktanke med att göra på det sättet. Att det skulle dras igång en swishkampanj från Superstars i det läget var väl inget långskott och det blev som bekant ett rejält tillskott, och Cehlarik fick bevittna leksingars hängivenhet och kärlek till klubben innan han ens var presenterad.
Det går givetvis att ha synpunkter på om swishkampanjer är rätt sätt för att få hit spelare, speciellt som hela föreningen är permitterad för att spara pengar och man utökar sitt lån från kommunen men så är det heller inga normala tider med detta envisa virus som förstör så mycket på så många sätt. Därför tycker jag exempelvis det är helt rätt med auktionen av biljetter till genrepet mot Brynäs för att få in några extra tusenlappar. I normala fall hade jag inte alls gillat att ”rikast vinner” för att få se Leksands IF live men i nuläget är varje krona in extra värdefull.
Att Leksands IF får svarta rubriker i media har vi vant oss vid för att inte tala om motståndarfansens hat och eviga ”skämtande” om gatstenar och Lyxfällans IF, men i dessa speciella tider måste jag säga att jag är så nöjd och glad över vilka som sköter föreningen numera. Från mer eller mindre konstant kaos med sparkade tränare, trasslig ekonomi och märkliga beslut känns det tryggt med en erfaren företagsledare i Andreas Hedbom vid rodret, en styrelseordförande i Claes Bergström som förstår sin roll och en General Manager som sköter det sportsliga på ett proffsigt sätt. Keep up the good work!
Ta hand om er leksingar och fortsätt håll ut och håll avstånd, så att vi förhoppningsvis kan få ses i ett FULLSATT Tegera inom en inte alltför avlägsen framtid!
Tack för att du läste ända hit.
Följ mig gärna på twitter: @HkanDanielssonW heter jag där.
Följer du mig följer jag dig så får du gärna skicka dm med dina synpunkter om mina texter. Ris, ros, funderingar eller rättelser. Jag lyssnar!
”Krigare – krigare - krigare”
