Kan Gunnarsson bli näste Hersley?
Det är svårt att dra stora växlar av några få matcher. Men en sak känns säker: Daniel Gunnarsson är tillbaka. Inte bara i Leksand - utan också som en elitmässig back.
Karriären har varit brokig. Och om sanningen ska fram: brant på väg utför. I Luleå blev han hajpad landslagsman Som värvad till Färjestad gick han från Tre Kronor till bänknötare innan han begravdes i dödsdömda Karlskrona.
Men han är trots allt bara 26 år. Det finns därför tid för en andra peak och möjligheter att nå nya höjder fortfarande.
Mina tankar går osökt till en då 25-årig back med stukat självförtroende som lyckades vända karriären i Leksand. När Patrik Hersley kom till LIF i slutet av 2011 hade han petats i Modo och hans talang såg ut att stanna i allsvenskan. Resten är, som bekant, historia.
Gunnarsson är inte Hersley, men han är en kantstött diamant som kan poleras till en riktig dyrgrip. Så bra är han om allt stämmer.
Och han har varit en dominant hittills. Hans storlek i kombination med skridskoåkning är imponerande. Jag gillar hur han i uppspelsfasen med tre-fyra snabba skär sätter fart på spelet och hittar ett Leksandsblad med precisa passningar. Beslutsamt och effektivt. När dessutom den offensiva leveransen finns där går det inte att hitta många fläckar i hans spel. Något Leffe Carlsson också är inne på. Just nu matchas Gunnarsson frekvent i alla spelformer. Som sig bör. För fortsätter han på den tidigt inslagna vägen är han en hockeyallsvenskan allra bästa backar. Tveklöst.
Precis som Hersley för fem år sen. Det är mycket att leva upp till, för att inte säga galet. Men kanske har den galna Gunnar-succén bara börjat, vem vet.