Kan Ritola få Leksand över strecket?
Mattias Ritola är tillbaka i klubben han älskar. Och Per-Olof Ejendal pratar om slutspel. Men mitt i all eufori måste vi ändå konstatera: vi ligger fortfarande näst sist.
Torsdagen var en uppvisning. En galaföreställning och ett dygn av glädjerus. 5–1 mot det förra bogeylaget Linköping och Mattias Ritola signerad och presenterad. Jo, jag tackar jag.
Den retliga förlusten mot Djurgården till trots; det var längesen framtidsoptimismen i Leksands IF var så överväldigande. Och då ligger vi ändå näst sist. Det säger något. Eller ganska mycket till och med. Leksands IF är på väg att lämna sjukhuset och bli friskförklarad. Men för en patient som i så många år dragits med svåra sjukdomsbesvär krävs fortfarande rehabiliterande åtgärder. Ni vet sånt där tråkigt slit som kanske inte syns. Och en stor portion ödmjukhet. Att fortsätta i samma stil: med bibehållet tålamod och truppbyggar-blicken långt fram snarare än kortsiktiga Grošek-värvningar är Leksands framtida framgångssaga. Och till skillnad från tidigare värvningsansvariga som frikostiga Lundström, sportchefskalkon Kjellberg och konfliktälskande Salo leder dagens sportråd in oss på rätt väg. Stadigt. Tryggt. Men inte utan handlingskraft när tillfälle uppstår. Som nu, med Ritola.
En spelare med ett bultande Leksandshjärta. I rätt ålder. Och med bevisad spetskompetens. Den trippeln spelade Karlberg & Co på. Det är sannerligen ingen högrisk-oddsare. En säker vinnare däremot.
Ritola kommer att tillföra mycket. Inte minst i power-play där hans snidar-egenskaper som speluppläggare kommer bli ovärderlig. Inget ont om János Hári (visst fasen har han lyft sig några nivåer ändå?) men Ritola är högklassig SHL-klass på den punkten. Och visst finns det förbättringspotential. Just nu är vi sämst i PP-ligan. Tänk om Ritola kan förlösa Ytterells kanon. Då kan det bli pangsuccé.
I 5–5-spel då? Om jag var ”Perra” skulle jag placera Borlänges Maradona tillsammans med Éric Castonguay och Johan Olofsson. Olofsson har fått fart på målskyttet och driver mycket spel mot motståndakassen. Han vill göra mål. Och med en playmaker som Ritola vid sin sida kan det bli ytterligare fart på målproduktionen.
Men vi ska inte förvänta oss någon Messias-Mattias. En spelare kan göra skillnad. Men inte förändra allt. Men en liten knuff i rätt riktning är ju allt som behövs för att kravla sig förbi ett dysfunktionellt Örebro. Och gör vi det ska vi vara väldigt nöjda. Då känns också utsikterna för nästa säsong riktig hoppfulla.
Då kan nog Ejendal få sin slutspelsönskan att bli verklighet. För nu har Vision 2019 blivit mer än ord på ett floskelfyllt papper.
Trots att vi ligger näst sist.
