Kapten Karlsson leder med exempel
En kapten kan vara på olika sätt. Det finns den verbale. Det finns den som låter spelet tala. Och det finns den som går i går i bräschen, och leder med gott exempel. Som Martin Karlsson.
Jag höjde åtminstone lite halvt på ögonbrynen när beskedet kom om att kaptensskapet getts till Smedjebackens kämpe. Men efter att det sjunkit in en smula känns det som ett logiskt - och mycket bra val av Leffe och Co.
För det första: Karlsson har varit i klubben länge och visat prov på lojalitet. Bara för något år sen låg ett frestande SHL-bud på bordet från Linköping. Ett karriärsteg som hade kunnat få vilket kärleksfullt LIF-hjärta som helst att brista. Men Karlsson sa nej.
För det andra: Han har nu rutinen som krävs. Spelare har kommit och gått och laget har varit sopigt och ibland soligt. Sånt som ger karaktär och, inbillar jag mig, mental styrka. Som en bra kapten så väl behöver.
För det tredje: Nummer 11 går alltid främst i ledet. Han viker aldrig undan i en forecheck utan tar alltid ett skridskoskär till. För mig är just det - att leda laget med exempel - den allra mest betydande egenskapen som kapten. Och på den punkten är Karlsson tveklöst en perfekt matchning. Han kommer att köra no matter what. Precis sånt som smittar och skapar goda vanor.
Jesper Ollas då? Hur ska det nu bli? Vad finns egentligen kvar med “C-et” bortrivet? På förhand är den sportsliga prestationen lika mycket av en gissningslek som en väderprognos med fingret i luften. Det kan bli både hällregn och i bästa fall uppehåll. Det är nog nämligen där vi ska lägga Ollas maxprestationstak. Men kanske, kanske, kan axlarna bli lite lättare, klubban lite mer följsam och rörelsemönstret något med obehindrat med en friare roll. Med mindre betungande ansvar. Då kan Ollas överraska - och också få det där värdiga slutet hans långa karriär så väl förtjänar.