Krigare Knuts en sann Leksandshjälte
Vår nya superkedja ger oss leksingar mycket glädje och hopp om en ljus framtid men det är onekligen något speciellt när en ur-leksing, mas och själva definitionen av en krigare får avgöra en tuff batalj efter ett riktigt monsterbyte. Jon Knuts – en sann hjälte för oss leksingar!
Leksand är inne i ett mycket intensivt matchande där vi har betat av fyra matcher de senaste två veckorna och ännu har sex matcher kvar i oktober på endast tolv dagar.
Efter en energifattig match mot Växjö 8 oktober (förlust 0-2) hade Leksand tre förluster i rad och bortamatchen mot Linköping två dagar senare kändes som en oerhört viktig match. Därmed blev det såklart desto mer glädjande att se Leksands krigare göra en så gedigen och bra match över hela linjen som ledde till en stabil och rättvis seger med 1-4.
Detta innebar även att förväntningarna från min sida var rätt höga inför bortamatchen mot Oskarshamn som, åtminstone jag, har svårt att ”köpa” som något annat än ett bottenlag även om de onekligen ser starkare ut denna säsong.
Det är knappast någon överdrift att påstå att marginalerna inte var på Leksands sida denna gång och som en kollega, och lika hängiven Leksandssupporter, sa: ”Det var länge sen jag var så nära att kasta ut TV:n genom fönstret.”
Orsaken till irritationen var givetvis det bortdömda målet som skulle (borde) ha inneburit 3-3 men som dömdes bort på mycket märkliga grunder. Domaren bakom målet pekar klart och tydligt på mål, han gör ingen wash-out med armarna, och som jag förstår det gav inte videobilderna någon klar bild om det var hög klubba från Otto Paajanen eller inte, och då ska det vara mål.
SHL:s domarbas Tomas Torsbrinks förklaring på dt.se https://www.dt.se/artikel/domarbasen-erkanner-darfor-gjorde-domarna-fel-vid-lif-s-bortdomda-mal-ett-procedurfel låter bara som en dålig bortförklaring, domarna gjorde ju aldrig någon wash out och därmed borde huvudbeslutet inför videogranskningen vara att det är mål. Med facit i hand blev domslutet väldigt avgörande eftersom Oskarshamn kort senare gör 4-2 och luften går ur våra vit-blåa.
Stark öppning men tappat momentum
Annars öppnade Leksand matchen bra men skulle ha behövt mer än ett mål att gå på inför period två där Oskarshamn var klart bättre. Precis när Leksand klarat av spel tre mot fem i nästan en minut kvitterar Oskarshamn och får därefter momentum i matchen. Ledningen med 2-1 några minuter senare låg i luften och även om Camper kvitterade med sitt andra mål för kvällen i slutet på perioden fick laget inte glädjas speciellt länge utan Oskarshamn gör 3-2 kort därefter i power play efter att Hrivik haft oturen att få upp klubben i ansiktet på en hemmaspelare när han själv blev neddragen. Visst, man är ansvarig för sin egen klubba, men lite speluppfattning från domarna hade ju inte skadat i den här situationen. Snubben som drar ner Hrivik klarar sig helt från bestraffning och vi får spela fyra minuters boxplay.
När tredje perioden sedan inleds med det tveksamma bortdömda målet och vi en stund senare får 4-2 i baken är det förståeligt att luften går ur laget. Visst försökte spelarna men det där riktiga trycket saknades och att 5-2 skulle komma när Leksand tog ut Juvonen (ingen skugga över honom den här kvällen) med fyra minuter kvar kändes liksom redan förutbestämt. Det här var helt enkelt inte vår kväll.
Heinemans första SHL-mål
Mindre än två dygn senare var det dags för ny drabbning, denna gång hemma i Tegera mot ett Rögle som inlett säsongen starkt. Det brukar bli fartfyllda och hårda men ärliga tag när Leksand och Rögle möts och så var det även denna gång. Vi fick bland annat se några rejäla tacklingar, både av Rögles Höglander (Cehlarik fick sig en riktig körare) men även på nämnde Höglander som åkte på en rejäl tryckare av Knuts i den tredje perioden. Men det var liksom aldrig speciellt fult utan båda lagen var mer intresserade av att spela hockey, än om man jämför med exempelvis Oskarshamn och Malmö som mer verkar intresserade av att få motståndarlagen ur balans än att fokusera på sitt eget spel.
Första perioden var jämn och 1-1 speglade den ganska väl även om det finns en del att anmärka på Leksands försvarsspel vid Rögles kvittering i slutet på första akten. Men å andra sidan hade bortalaget ett par vassa chanser ytterligare där Juvonen fick visa sig på styva linan och även hade hjälp av stolparna någon gång.
Även andra perioden var jämn där spelövertaget pendlade även om leksingarna var betydligt mer skottglada. Denna gång var det Leksands tur att kvittera sent, detta genom nyligen draftade Emil Heineman som lyckades valla in 2-2 med hjälp av Rögle-keepern efter att August Bergs skott studsat i planket bakom mål fram till Heieman som stod vid sidan av målet. Förhoppningsvis kan detta få det att släppa ytterligare för denna talang som har ett riktigt vasst skott och där självförtroendet bör växa rejält nu när första målet har kommit.
Jon Knuts – vilken hjälte
Tredje perioden var lika jämn som de två tidigare med chanser för båda lagen men närmast var nog Rögles Höglander som blev fri framför målet efter Leksandsslarv i egen zon och där Norén tog en av sina bästa utvisningar i karriären när han lyckades förhindra Röglespelaren att lägga in pucken trots att han trädde pucken runt Juvonen men ändå lyckades få den utanför.
Detta var med bara några få minuter kvar och ett Röglemål hade troligen avgjort matchen men efter ett uppoffrande boxplay-spel lyckades Leksand klara sig från baklängesmål och det var oavgjort efter full tid.
När sedan Oskar Lang drog på sig en utvisning i tre mot tre-spelet kändes det som att Rögle skulle avgöra i fyra mot tre och man hade rena skottkavalkaden mot Juvonen men vår finske keeper, med god hjälp av utespelarna och framför allt Malungs stolthet, kunde freda målet och när Lang efter två lååånga minuter i utvisningsbåset kom in på isen igen lyckades han omgående sno åt sig pucken i egen zon och satte full fart på vänsterkanten.
Jag minns att jag hann tänka, ”men Knuts, vad gör du?”, när han trots ett långt byte och flera täckta skott inte åkte och bytte utan istället satte full fart i mitten och efter en delikat passning från ”Lange Lange Lange Lange Lang” urtjusigt styrde upp pucken i plockhandskrysset bakom en chanslös Gustafsson i Röglemålet.
Jag hade redan hunnit förflytta mig från TV-soffan och stod och gjorde jämfota-hopp, vrålandes så att fyraåringen, och kanske framför allt hennes kompis, fick något att skratta åt för en överskådlig tid framöver men det var det givetvis värt. Jon Knuts – vilken hjälte!
Jag blir givetvis glad oavsett vem som gör mål i Leksands-tröjan men när en sådan ur-leksing, tillika mas, tillika urtypen av en krigare, som spelat så många säsonger i laget jag följer 24/7 år ut och år in, får avgöra en så viktig match (detta var exempelvis säsongens första seger hemma i Tegera) känns det extra mycket inombords. Ja, jag fick en glädjetår i ögat.
Sen, efter att man landat lite, är det klart att det inte går att låta bli att vara lite bitter över att man inte får vara på plats tillsammans med över 7 000 andra leksingar. Vad f-n, tänk er Knuts avgörande eller Cehlariks kvittering i premiären mot Skellefteå för den delen, inför ett fullsatt Tegera istället för en närmast ödslig arena. Taket hade ju lyft!
Sex spelare borta i Djurgården
Med nuvarande täta matchande kan vi, och framför allt inte spelarna, inte glädjas för länge. Redan idag, tisdag, är det match igen och nu blir det match i princip varannan dag månaden ut innan det blir ett uppehåll för något meningslöst landslagsmatchande.
Först ut är Djurgården på tisdag kväll och även om Leksand brukar ha svårt för huvudstadslaget (minns bara hur svårt vi hade att göra mål på dom förra säsongen) så är detta ett ypperligt tillfälle att möta dom. Dels har Djurgården inlett säsongen svagt, även om vändningen senast hemma mot HV71 troligen gav en boost för självförtroendet, men man har inte mindre än sex spelare borta mot Leksand ikväll.
På Djurgårdens sida här på svenska fans går att läsa att Anton Hedman, Mattias Guter, Tom Nilsson, Michael Haga, Tobias Björnfot och Marcus Högström alla saknas av olika anledningar, och man måste lyfta upp några juniorer för att få ihop fullt lag. Nu återstår ”bara” att få Dick Axelsson att tappa huvudet så har de inte så många hot kvar och sällan har man väl saknat Tobias Forsberg så mycket som i en sådan här match där det gäller att få motståndarlagets storstjärna ur balans.
Djurgården har endast hunnit med två matcher på bortaplan ännu och hittills kammat noll mot Rögle (5-3) och Linköping (5-4). De har dessutom förlorat hemma mot Oskarshamn men även slagit Luleå och stod som sagt för en imponerande vändning mot HV senast där 2-3 inför slutperioden blev 6-3, bland annat efter dubbla mål av nämnde Axelsson men även två mål i matchen av duktige centern Jacob Josefson.
Målvakten Svedberg spikade ju igen mot Leksand förra säsongen så visst finns det saker att dyrka upp men förhoppningsvis kan Leksand rida vidare på den positiva vågen som segern mot Rögle gav och ta andra hemmasegern i rad, helst efter ordinarie speltid så att vi hakar av stockholmarna lite i tabellen (skiljer en poäng i dagsläget och Djurgården har en match mindre spelad).
Tuff bortamatch på torsdag
Efter tisdagen bär det av upp till Norrbotten och bortamatch mot (i skrivande stund) serieledarna Luleå. Seriens kanske jämnaste lag, åtminstone med den högsta lägstanivån, på bortais blir givetvis en svår nöt att knäcka och vi kan inte räkna med en massa poäng hem till Dalarna även om givetvis chansen finns.
Ifjol hade vi förtvivlat svårt bara att göra mål på antingen Lassinantti eller Rautio i Luleås mål. Numera är endast Rautio kvar i kassen av de två, men då har han sällskap av Jesper Wallstedt som på tre matcher endast släppt in fyra mål, så målvaktssidan är inget problem hos serieledarna.
Luleå har ett jämnt och starkt lag över hela linjen där en sån lirare som Linus Klasen ännu väntar på att komma igång ordentligt och varje eventuell poäng här får ses som en bonus.
Då har jag större förhoppning om chansen till poäng på lördag då Färjestad gästar Tegera. Karlstad-laget har ryckt upp sig efter en dålig start på säsongen och kommer från en imponerande 3-0 seger mot Frölunda. De hinner möta Örebro hemma i Löfbergs lila på torsdag innan matchen mot Leksand men oavsett det har Färjestad ännu inte vunnit efter ordinarie matchtid på bortaplan, däremot har det blivit två tvåpoängare. Efter flera målrika matcher i början på säsongen har man de två senaste matcherna varit betydligt tajtare i de två senaste (förlust 0-1 borta mot Skellefteå och så vinst 3-0 senast hemma mot Frölunda) och det gäller att vi får hål på Arvid Holm i Färjestads mål som storspelat på slutet.
Några avslutande kuriosa:
Juvonens storspel
Du som eventuellt återkommande läser mina rader vet att jag varit minst sagt skeptisk till om Leksands målvaktsduo kommer att hålla över en hel säsong i SHL. Det finns såklart ännu inget facit men även om resultaten inte alla gånger varit till belåtenhet kan inget av detta läggas på vår keeper Janne Juvonen.
Vår försynte finne längst bak har gjort stormatch efter stormatch och bortsett från något enstaka mål har han varit hur stabil som helst och också svarat för några makalösa ”omöjliga” räddningar. Han har bland annat rättmätigt fått utmärkelsen ”veckans räddning” två veckor i rad och håller han den här formen har vi här den stabile förstekeeper vi alla längtat efter. Jag är inte sämre än att jag kan erkänna att jag har fel och jag hoppas verkligen att Juvonen håller i detta så att jag får generalfel angående min profetia inför säsongen!
Vinnarkultur
Det talas mycket inom föreningen om det här med vinnarkultur. I och med tränare Hellkvists intåg har det pratats mycket om detta och vad det innebär. Nu börjar det även märkas hos spelarna där jag senaste veckan hört såväl Knuts som Heineman lägga in det här ordet ”vinnarkultur” i intervjuer om att inte vara nöjda med bra prestationer om de inte leder till vinst utan det handlar om att vinna.
Detta är såklart enkelt att prata om och en helt annan sak att införliva i en organisation, kanske speciellt där de kraven inte alltid suttit i väggarna, men helt klart är det på väg att hända saker inom Leksands IF och att skapa en vinnarkultur, och att det inte är något fult att prata om och jobba för varje dag, varje träning, är något jag verkligen tror på leder till framgång och här går onekligen tränare Hellkvist i bräschen genom allt han kommunicerar och signalerar, speciellt vid förluster.
Superkedjan fortsätter leverera
Det vi som följer Leksand förstod tidigt har alla övriga som följer SHL förstått nu. Vår förstakedja är otroligt vassa. På åtta matcher har de tre tillsammans gjort 37 poäng, drygt 4,5 poäng i snitt per match, anförda av vår gigant Marek Hrivik.
Vår favoritslovak leder för närvarande poängligan med 15 gjorda poäng och om man då betänker att vi hittills gjort 23 mål på dessa åtta matcher så kan Hriviks betydelse för laget i nuläget inte överskattas.
Tack för att du läste ända hit!
Följ mig gärna på twitter: @HkanDanielssonW heter jag där.
Följer du mig följer jag dig så får du gärna skicka dm med dina synpunkter om mina texter. Ris, ros, funderingar eller rättelser. Jag lyssnar!
”Dalarna är vårat landskap – Siljan det är våran sjö”
