Leksand kvar i SHL – ingen glädje bara lättnad
Ett ofrånkomligt tränarbyte. Spel inför tomma läktare. En nervfylld kvalplats. Avbruten säsong. Kvar i SHL men utan någon som helst glädje, bara en sorts lättnad. Det blev onekligen ett oförglömligt slut på säsongen 2019/2020 också.
Säsongen är som bekant över och jag har fortfarande så svårt för att ta in vad det är som verkligen pågår runt om i världen. Att ett virus har lamslagit i princip allt och vänt det mesta upp och ner. Vissa, speciellt hjältarna inom vården, håller på att arbeta ihjäl sig medan många andra helt plötsligt inte har någonting att göra. Människor dör utan att de närmast anhöriga ens får ta ett sista farväl på grund av smittorisken. Det är så tragiskt att jag inte klarar av att tänka på det. Tusentals jobb försvinner. Börserna kraschar. Vi ska ha social distansering, speciellt mot de äldre som kanske uppskattar de fysiska mötena mest av alla. Alla är vi påverkade på ett eller annat sätt. Och ingen vet hur länge det här kommer att pågå.
Att då ge sig på att skriva om hockey i allmänhet och Leksands IF i synnerhet känns på ett sätt fjuttigt och ointressant men samtidigt kanske det är det bästa jag kan göra. För oavsett hur bisarr och stundtals förbannat trist den här tiden känns just nu måste vi ha något som håller oss uppe. En dröm, ett hopp om att någon gång ska allt återgå till det normala igen. Och jäklar vad vi ska njuta då för hockeyabstinensen är redan brutal. Den kommande säsongen tror jag att vi alla kommer njuta lite extra av att få sjunga, hoppa och jubla i Tegera. Åh, jag längtar redan!
Fakta och sunt förnuft räcker inte
Min senaste text har hunnit bli så gammal (publicerades 22 januari) att det är helt ogörligt att gå igenom allt som hänt inom Leksands IF sedan dess. Matcherna som har spelats känns ointressanta så jag nöjer mig med att konstatera att tränarbytet, med facit i hand, kom för sent för att hinna förbättra tabellplaceringen men känslan inför kvalet som aldrig blev av var riktigt positiv. Vi hade fått igång vårt power play och flera av de bärande spelarna hade en uppåtgående form, inte minst Brage, Fransson, Abbott och Hrivik.
Vår General Manager Tomas ”Tjomme” Johansson var tidigt ute och ansåg att det inte fanns något annat val än att ställa in säsongen. Osäkerheten för den sportsliga rättvisan tillsammans med sportens samhällsansvar skulle bli omöjlig att få ihop. Givetvis vaknade Leksandshatarna till liv direkt och ville ha det till att Tjomme bara talade i egen sak. Fakta och sunt förnuft räcker inte långt när möjligheten att få hata lite extra på ”Lyxfällans IF” dyker upp. Några veckor senare stod vi där, inte bara med inställd hockey utan i princip all sport inställd världen över. Hur många av de som ”hängde” Tjomme har gått ut och bett om ursäkt? Noll. Patetiska människor.
När beslutet kom att säsongen var inställd och att Leksand och Oskarshamn blir kvar i SHL utan att få spela om det förstår jag verkligen att fans till framför allt Björklöven och Modo blev arga men de som påstår att Leksand klarade sig kvar ENBART tack vare detta är nog lika enögd som asaguden Oden. Leksand hade som sagt fått ihop laget riktigt bra under ”Tuffe Uffe” och med Per-Erik Eklunds klurande i power play. Det blir givetvis mycket nerver i den typen av matcher men att ett så ojämnt lag som Modo skulle rubba Leksand i en serie över bäst av sju matcher tror jag helt ärligt inte på. Men facit kommer vi givetvis aldrig att få.
Bästa alternativet under rådande omständigheter
Jag har läst mycket om hur alla leksingar kände när det blev klart att vi är ett SHL-lag även nästa säsong och jag har inte sett en enda använda uttrycket glad. Den som summerat det bäst är @marthenbergman på twitter. Har du twitter så läs gärna Mårthens rant från 15 mars där han beskriver hur det är känslorna till laget som är själva grejen, inte den sportsliga lyckan. Så kommentaren de flesta av oss leksingar säkert fått från någon icke blå och vit i stil med ”Nu är du väl glad, va?” blir svaret helt ärligt: Nej. Lättad, ja, absolut, men glad? Nej.
Det är inte på det här sättet det ska avgöras och jag hade verkligen velat spela om det men under rådande förutsättningar var det tveklöst det bästa (enda?) alternativet. Sedan har jag den djupaste respekt för att Lövens och Modos både lag och fans blir rasande när de kommit så långt och gjort så mycket bra under säsongen, för att sedan se sitt lags spelare försvinna som en avlöning till höger och vänster, det hade jag också blivit. Men vad ska Leksand och Oskarshamn göra? Ge upp sina platser? Finns det någon som tror att Löven eller Modo gjort det om situationen varit den omvända?
Infekterad tränarfråga
Det är fortfarande väldigt mycket som är oklart inför den kommande säsongen. Alla klubbar har en stor utmaning ekonomiskt, inte minst nu när slutspelet och kvalspelet uteblev.
Kan säsongen starta när det är tänkt? Kan alla sponsorer betala vad de lovat? Ger TV-avtalet med C More så mycket som planerat? Och kommer verkligen staten (Tillväxtverket) godkänna alla klubbars korttidspermitteringar och betala tillbaka pengarna som klubbarna hoppas ha sparat när de gått ner i arbetstid? Det finns många osäkerhetsfaktorer att ta hänsyn till när Tjomme ska försöka få in några ”topp-topp”-spelare samtidigt som han jagar en tränare.
Otto Paajanen verkar i alla fall vara ett riktigt bra tillskott och gissningsvis en målvakt (Brage kommer att få lämna), minst en (spelförande förste)back och ytterligare 2-3 forwards räknar jag med ska trilla in innan seriestart.
Just tränarbiten har dock blivit infekterad där först någon (samstämmiga källor säger alla Olle Öst) sett till att skapa oreda kring Ulf Samuelssons eventuella fortsättning som huvudtränare. Min bestämda uppfattning är att om Tjomme velat att Uffe skulle fortsätta hade det varit klart för länge sedan. Nu, efter det som hänt, vore det en enorm prestigeförlust för Tjomme, inte minst gentemot nämnde Öst, om det skulle bli ”Tuffe Uffe” så det kan vi nog avskriva. Åtminstone så länge Tjomme bestämmer…
Björn Hellkvist dök upp som ett hett namn för en dryg vecka sedan och det tror jag vore en perfekt lösning för Leksands IF men stöket kring Ulf Samuelsson är ju bara en västanvind mot vad Hellkvist har fört med sig. Mycket på grund av att Hellkvist varit så öppen med att han vill bort från Modo trots ett nyskrivet kontrakt, något som bara går att tolka som att han försöker göra sig omöjlig så att Modo inte har något annat val än att släppa honom.
Finns anledning att vara orolig
Det kan betraktas som smutsigt, vilket det givetvis är, men det vore varken första eller sista gången en tränare, eller spelare, gör sig omöjlig trots gällande kontrakt. Lojalitetsplikten är inte lika stark i de leden som hos oss fans om man säger så. Modo har dock tydligt deklarerat att de inte släpper Hellkvist, vilket de förstås måste säga och om inte annat är det ett förhandlingstrick för att få så bra betalt som möjligt, men med tanke på hur uppretade Modofansen har blivit ser jag det som närmast ogörligt att Björn Hellkvist tränar Modo kommande säsong. Och skulle Hellkvist hamna i Leksand, vilket mycket talar för, stämmer nog min tweet från 8 april rätt så bra:
”Känns som att topplistan över "Vi som hatar Leksand" har svängt. Tidigare var listan:
1. Moringar
2. Gnagare
3. Modoiter
Nu ser listan ut:
1. Modoiter
2. Modoiter
3. Modoiter”
Det som oroar mig med hela den här soppan är att Tjomme inte har sytt ihop tränarfrågan ännu. Jag har stort förtroende för vår GM men här är det uppenbart att det inte gått hans väg. Jörgen Jönsson var uppenbarligen huvudspåret men när han valde fortsättning i Örebro istället verkar det inte ha funnits någon tydlig plan B. Nu tror hela hockeysverige att Tjomme är desperat och det, oavsett om det är sant eller inte, ger inget bra förhandlingsläge (att uppvakta en tränare med nyskrivet kontrakt tyder tyvärr på just det).
Jag hoppas verkligen att det löser sig med huvudtränare snart, både Björn Hellkvist och Tommy Samuelsson som figurerat i pressen är fullgoda alternativ för mig, och min högsta önskan är att Mikael ”Challe” Karlberg är en av de som står bredvid i båset för att sedan vara inlotsad och klar om två, tre år och med honom ta det sista klivet som behövs för att vi ska få fira ett SM-guld om, låt säga, 4-5 år!
Några avslutande kuriosa:
Spel inför tomma läktare
Var det något som den sista omgången med spel inför tomma läktare visade var det att det inte är något alternativ för framtiden. Det blev så uppenbart hur mycket publiken med den ljudkuliss och känsloyttringar den medför bidrar till upplevelsen att se på elitidrott. Så trots att Leksand gjorde en av sina spelmässigt bästa matcher på hela säsongen vid vinsten mot HV71 i sista omgången så säger jag, precis som i princip alla andra, nej tack till spel inför tomma läktare!
Rinkside
Ni har väl inte missat serien ”Rinkside” på SVT Play? Här får vi följa killarna, och ett tjejkompisgäng som bland annat jobbar i supportershopen, i vårt fantastiska J20-lag under deras framgångsrika säsong som även den givetvis fick ett abrupt slut. Ett sätt att åtminstone delvis stilla sin hockeyabstinens i dessa tider.
Livet utan idrott
Efter att under några veckor nu tvingats till en idrottslig detox börjar min abstinens efter liveidrott av betydelse bli närmast olidlig. Det här är ju normalt den bästa tiden på året för en idrottstok som jag. Slutspel (och nervfyllt kvalspel) i hockeyn, Allsvenskan rullar igång, avgörande i alla stora fotbollsligor och alla vinteridrotter.
Nu: Nada. Noll. Ingenting. Man har ofrivilligt hamnat i samma land som de som inte är idrottsintresserade befinner sig i och jag har bara en sak att säga: JAG HATAR DET!
Så snälla du som bemödat dig med att läsa ända hit. Låt oss tillsammans hjälpas åt att få bukt med det här viruset. Vi följer myndigheternas rekommendationer så att vi som inte kan tänka oss ett liv utan elitidrott kan få livsgnistan tillbaka och kunna se fram emot en ny hockeysäsong med proppfulla läktare fyllda av förväntan och adrenalin!
Tack för att du läste ända hit och ta hand om er alla blå-vita själar!
Följ mig gärna på twitter: @HkanDanielssonW heter jag där.
Följer du mig följer jag dig så får du gärna skicka dm med dina synpunkter om mina texter. Ris, ros, funderingar eller rättelser. Jag lyssnar!
”Leksing tills jag dör”
