Leksand - Mora
0 - 2

Mental härdsmälta deluxe

Utskåpade. Förnedrade. Ett Leksand – med en mental styrka bräcklig som den tunnaste av vårisar – var inte ens nära Mora i den första ronden av rivalmötet.

Det började bra. Första tio minuterna kom Leksand ut med frenesi och taktfull forecheck. Publiken eldade på. Och Mora såg små ut. Men ett billigt baklängesmål senare från självaste Matias Lassen (ja, den ska du ha, Atte) var det spelet fullständigt bortblåst. Och grubblerier bland spelarna spred sig ända upp på Norra Stå.

Resten då? Först alibispel (”passa inte mig”!), sen rädsla (”tänk om vi förlorar?”) och till sist panikångest (”shit, vi förlorar VERKLIGEN”). Med ett sånt mentalt tillstånd är det svårt att vända och vinna hockeymatcher. Allsvenska Mora såg plötsligt ut som Pittsburgh Penguins och Pierre Engvall förvandlades till Sidney Crosby.

Så glimrande framstod Mora på ett ungefär. Mora var bra, absolut. Men man tilläts att glänsa tack vare Leksandsspelarnas horribla insats. Så här bra är inte Mora – och så här dåliga är inte Leksand.

Atte Engren fick, som förväntat, vakta kassen. Efter den första målfadäsen var han vår tveklöst bäste spelare. Sanningen var att han höll nere siffrorna. För Leksands försvarsspel höll inte ihop. Stillastående lät man de flyfotade Moraspelarna husera fritt stundtals. Och på Leksands blålinje tog det inte stopp. Det var närmast paradgata fram.

Offensivt fick vi sällan fäste. Mora kunde ganska enkelt spela sig ur egen zon och hittade framgångsrikt forwards som rev sår genom Leksands passiva försvar.

Powerplayspelet var i samklang med resten av liret. Det vill säga uselt. De flesta avsluten togs långt ner på vänstersidan där Porsberger frestade. Men från de vinklarna blir det sällan mål. Särskilt inte när sidledningsförflyttningen på målvakten är obefintlig.

Är det redan kört? Trots att underläget ”bara” var 0–2 kändes (det som skulle likna) jakten på en reducering mot slutet av matchen mest håglös. Det uppträdandet måste låsas in djupt in i Tegeras mörkaste katakomber genast. Annars blir det en ny torsk i Smidjegrav. Garanterat.

Viktigast av allt är att våga spela. Här har ledarteamet med den uppenbara gläjdespridaren ”Perra” i spetsen en grannlaga uppgift. Men det är en nyckelfaktor för att Leksand ens ska bli en utmanare i den här serien.

Matchens tre stjärnor:
***
Ingen.

**
Atte Engren
Bortsett från misstaget vid 0–1 fullständigt fläckfri. Ställdes inför många svåra lägen och oräkneliga frilägen.

*
Jesper Ollas
Var en av få som tog initiativ offensivt. Var den som ledde styrkorna med framgång inledningsvis. Mattades tyvärr av – och pucktappet vid offensiva blå just före 0-2-målet blev kostsamt.

Matchens stjärnfall:
Mattias Ritola
Seg och sölig. Tyvärr är det så Mattias prestationer i Leksandströjan sett ut hittills. Och onsdagens insats gick i samma tröga tecken. Om Ritola, som fortsätter att sluka istid, inte presterar något så när som sig själv blir han en belastning. Han måste upp. Och det redan på fredag.