Nu lyfter vi taket i Tegera

Det gick trögt i början och vi hann till och med ligga sist i SHL ett tag men efter flera bortasegrar känns Leksands IF riktigt på gång, och nu står vi inför en härlig vecka med våra första hemmamatcher sedan restriktionerna lättades så ny fyller vi hallen – Tegera ska koka på torsdag!

Senaste texten skrev jag inför SHL-premiären och då var det uppåt värre med fyra segrar i rad i CHL, säkrad plats i åttondelen och ett självförtroende på topp. Men sen började SHL och vi fick snabbt och bryskt lära oss att segrar mot slovaker och tjecker inte ger några gratispoäng när SHL drar igång med matcher där intensiteten och kvaliteten är på en helt annan nivå.

Inför premiären hemma mot Malmö hade jag en riktigt bra känsla men efter en typisk premiärmatch med mycket kamp och mindre skönspel där Malmö var hetare, speciellt framför målen, blev det förlust med 3-4 i en match som verkligen kunde ha slutat hur som helst och det roligaste med Leksandsögon var väl att Isak Rosén fick göra sitt första SHL-mål.

Oerhört skön och välbehövlig seger i Scandinavium

I säsongens andra SHL-match kom Rögle på besök i Tegera och i den första perioden syntes det att spelarna var revanschsugna och med lite flax hade Leksand gjort första målet och det hade mest troligt blivit en annan match än det nu blev. För andra perioden var ett sådant mörker och uppvisning i svagt försvarsspel som gav Rögle en fyramålsledning och det var givetvis god natt. Det slutade 1-5 till slut efter att vår nye back Ben Thomas fått göra sitt första mål i andra matchen men då var loppet kört för länge sedan.

Två dagar senare kom förlust nummer tre efter en 3-0-förlust i Skellefteå och vid det här laget låg Leksand sist i tabellen och både media och de mest negativa supportrarna hade redan börjat döma ut årets upplaga av Leksands IF. Spelmässigt var Leksand dock väl så bra som Skellefteå och tongångarna i laget efter matchen var nästan förvånansvärt uppåt för även om Leksand vann skotten stort kändes vi aldrig riktigt farliga medan Skellefteå var effektiva när chansen dök upp.

Med dessa förluster i ryggen, och därmed ett stukat självförtroende, var det onekligen både skönt och välbehövligt med en seger i Scandinavium i omgång fyra. Efter en mållös första period tog Leksand ledningen i en match för första gången denna SHL-säsong och hade (för en gångs skull) lite flyt med såväl videogranskningar som domaren då 0-1 var en spark av Åman som dock inte bedömdes som avsiktlig, och det var nog helt riktigt men hade kunnat bedömas annorlunda, och bara sekunder före 0-2 av Zackrisson träffade Veronneau en Frölundaspelare i ansiktet med klubban som mycket väl hade kunnat leda till en tvåminutare istället.

Utöver den härliga segern, som till slut skrevs till 2-4, var kedjan med Veronneau, Åman och kapten Zackrisson matchens utropstecken. ”Zacke” är majestätisk på isen just nu och Veronneau fick det här äntligen att lossna poängmässigt med tre assists där uppåkningen och framspelningen till Åmans 0-4 var en delikatess. En annan skön detalj från den här matchen var att vår finske målis Kaskisuo steppade upp och gjorde sin klart bästa match sedan han blev mas.

Seger trots spel med endast fem backar

Med segern mot Frölunda i ryggen var vi säkert många leksingar som var förhoppningsfulla inför nästa match mot Linköping hemma i Tegera. Och kanske gick det lite för enkelt i början för efter att ha gått upp till 3-0 tidigt i andra perioden via två power play-mål och en snabb kontring till 1-0 kändes matchen avgjord, och det är sällan bra. Linköping, som precis som Leksand inte hade gjort mål i powerplay denna säsong innan den här matchen, fick chansen två gånger om med en man mer, och när 3-2 kom tidigt i tredje perioden var det såklart match igen.

Kvitteringen kom inte helt ologiskt efter att vår målis ”Kaz” flaxat omkring väl mycket runt buren och inte hann tillbaka på en retur, och att Linköping skulle ta hem straffarna var väl knappt spelbart då laget som kommit tillbaka från ett stort underläge har ett gigantiskt mentalt övertag när det går till straffar känns det som. 3-4 och bara en poäng på kontot som givetvis borde ha varit tre med tanke på en tremåls-ledning, men där vi nog ärligt talat inte förtjänade mer än den poäng som det blev.

Matchen mot Djurgården kommer knappast bli ihågkommen för de tre sköna poängen Leksand krigade till sig med endast fem backar stora delar av matchen, utan för att:
1.Publiken var ÄNTLIGEN tillbaka – och vilken stämning det var på Hovet!
2. Sörensens tilltag när han dunkade bakhuvudet i isen på en försvarslös Heineman. Mer om det under punkten kuriosa längre ner.

Själva matchen då? Leksand inledde bäst och tog ledningen lite turligt efter att Calle Själins slagskott vallats in via målvakten och en motståndare. Ungefär halvvägs in i första perioden tog hemmalaget över men det dröjde till inledningen på andra perioden innan hemmapubliken fick jubla efter en lika tursam kvittering som Leksands ledningsmål.

Det målet blev dock en väckarklocka för Leksandsspelarna som helt plötsligt tog tag i matchen igen och andra perioden var riktigt bra spelmässigt men där målen uteblev. De kom istället i den tredje perioden där ”Il capitano” med #9 på ryggen svarade för två härliga framspelningar till Veronneau där framför allt passningen till 1-2 är sådant ögongodis att man kan bli tårögd för mindre.

Sammantaget en stabil seger med 1-3 i första matchen med fullt drag på läktarna sedan mars ifjol och efter att Ahnelöv utgått tidigt i andra perioden efter en kollision med sargen som påminde otäckt mycket med vad som hände på annandag jul i Tegera för några år sedan tvingades vi klara oss med fem backar och då ska man ha i åtanke att varken Lundqvist eller Bichsel (loggade dock endast drygt sex minuters istid) kan räknas som speciellt rutinerade pjäser, vilket gör detta till en imponerande insats och som säkert stärker moralen rejält i truppen.

Grym förstaperiod i Karlstad

Till bortamatchen i Löfbergs Lila på lördagskvällen var tack och lov såväl Ahnelöv som Thomas tillbaka och även om kanadensaren var uppsatt som sjundeback i laguppställningen petade han Bichsel i princip direkt i matchen och bildade tredje backpar med Norén.

Och vilken match vi fick se! Full fart på isen och knökat på läktarna där den väl tilltagna bortaklacken ofta hördes trots ett gigantiskt numerärt underläge, men Färjestads supportrar visade klara tendenser till att vara medgångssupportrar för stundtals märktes det inte som det borde att det var fullsatt.

Första perioden är en av de bättre jag har sett Leksand göra på mycket, mycket länge. Speciellt om man betänker att det var seriefavoriten ”Real Färjestad” som stod på andra sidan fullpumpade med adrenalin i sin första hemmamatch inför fulla läktare. Den delen bekom dock inte våra krigare alls utan Leksand dominerade första akten fullständigt (låt vara att FBK hade två skott i ramen) och efter sen utdelning stod det 0-2 på tavlan efter att först Heineman avslutat ett riktigt krigarbyte av fjärdekedjan med ett snärtigt skott och därefter Ruohomaa visat att även han kan skjuta trots att han ständigt söker passningsalternativ annars.

Andra perioden blev tuffare och Färjestad kunde både reducera och kvittera (på straff) efter att Caito svarat för några mindre bra ingripanden. Här var matchen onekligen på väg att tippa över till hemmalagets fördel men i slutminuten hade vi tur där linjedomaren omedvetet stoppade en Färjestadskontring på blålinjen varpå Zackrisson kunde peta in ett turligt och lika välbehövligt ledningsmål.

Att Färjestad skulle gå hårt för en kvittering i slutperioden var givet och när Leksand åkte på två utvisningar i rad var dessutom oturen framme när Ahnelöv fick fel på skridskon vid en spelvändning och Färjestads överlägset bäste för kvällen, vindsnabbe Joakim Nygård, kunde omarkerad styra in 3-3 fint framspelad av Marcus Nilsson var det onekligen rättvist sett till spelet. Båda lagen gick sedan för seger i en mycket underhållande match och bland annat hade Färjestad ett jätteläge att avgöra i slutsekunderna men matchen gick till förlängning.

Som vanligt i spel tre mot tre böljade spelet och båda lagen hade några chanser innan Carter Camper visade att formen är på gång när han ryckte förbi sin försvarare efter en fin passning av Lang och fri med Haukeland fick han in pucken mellan arm och benskydd till 3-4 och firandet efter målet visade tydligt hur otroligt skönt och viktigt det målet var för vår favoritjänkare i Hälla. När vi summerar den här säsongen kan detta mycket väl vara ögonblicket där hela säsongen vände för Carter efter en trög inledning.

Nu ska taket lyfta i Tegera

Med dessa segrar i ryggen laddar vi nu för en högintressant vecka där bland annat säsongens två första hemmamatcher efter att restriktionerna slopades ska spelas. Först ut blir CHL-matchen mot Fribourg och drygt 3000 sålda biljetter i dagsläget är nog klenare än klubben hoppats på men ändå förståeligt då CHL givetvis inte är lika hett som SHL och med åttondelsplatsen säkrad saknar matchen den där riktiga nerven, även om laget givetvis gärna vinner serien. Observera den annorlunda starttiden på matchen, kl 18.05…

Inför torsdagens hemmamatch mot Oskarshamn är dock ca 6000 biljetter sålda och här ska även undertecknad äntligen få se hockey live för första gången på över ett och ett halvt år – som jag har längtat! Jag räknar med att alla vi som är på plats har längtat nåt så fruktansvärt efter detta och jag kan knappt bärga mig från att få visa upp våra nyförvärv det som de har lockats hit med men bara kunnat se på youtube och längtat lika mycket som vi efter. Klockan 18.58 på torsdag när Martin står på stången och vrålar ut över hela Tegera om att vi ska ge honom ett L, ett I och ett F ska taket baske mig lyfta i hallen, så är det bara!

Innan veckan är slut ska laget även åka till Timrå på lördag och risken för baksmälla i den matchen känns redan given men förhoppningsvis hinner killarna ladda om efter en förmodad urladdning på torsdagskvällen.

Några avslutande kuriosa:

Veckans clown heter Tomas Thorsbrink

Domarna ska ju helst verka utan att synas men förra veckan gick det sådär. Leksand fick exempelvis god hjälp av en linjedomare innan 2-3-målet mot Färjestad men den stora snackisen var utan tvekan efter att Djurgårdens fixstjärna Marcus Sörensen knuffat in Emil Heineman i Djurgårdens målvakt och därefter fyllde på med att dunka en försvarslös Heinemans bakhuvud i isen. Resultat: Två minuters utvisning på Heineman – här snackar vi logik!

Att domarna insåg att man gjorde fel bevisades några sekunder effektiv speltid senare då man plockade ut en Djurgårdare två minuter för att ha snuddat Leksandsmålvakten och den kompensations-utvisningen är bland det mest skrattretande jag har sett.

Det alla pratade om efteråt var dock det helt osannolika och bisarra att detta tilltag som Sörensen gjorde inte ens anmäldes till Disciplinnämnden. Det är ju en sak att domarna kan missa vad som händer när det går fort och man ska ha ögonen på vad som sker lite överallt på isen men när personer som jobbar med detta kan se reprisen om och om igen, och ändå kommer fram till att inte ens anmäla, notera; inte fatta beslut om det ska bestraffas i efterhand utan anmälas för vidare granskning, alltså, jag blir mållös.

När domarbasen Thorsbrink därefter står i TV två dagar senare och slår sig för bröstet över att antalet anmälningar har minskat och hävdar att detta beror på att spelarna visar en större respekt för varandra vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Det kan ju inte vara svårt att leda något i bevis om man själv sitter på makten om något ska anmälas eller inte. Och allt snack om spelarnas säkerhet som varit på tapeten i flera säsonger ekar väldigt tomt när man ser vad Sörensen kom undan med denna gång.

Nej, domarbasen Thorsbrink och hela hans referensgrupp utser jag härmed enhälligt till förra veckans största clowner och det går inte att låta bli att fundera om alla spelare verkligen är lika inför ”hockeylagen”. Låt säga att det varit en erkänd så kallad ”tuffing” som Shinnimin, Per Ledin eller någon av bröderna Bibic för att ta en Leksandsreferens. Hade de spelarna klarat sig undan en anmälan vid en liknande incident? Tillåt mig tvivla… Men nu var det en av hela SHL:s största stjärnor som var förövare och offret en inte alltför namnkunnig (ännu) spelare, och då gick det tydligen att se genom fingrarna. Nej, usch, detta stinker SHL!

Oh captain, my captain

Vår kapten med nummer 9 på ryggen Patrik Zackrisson gör sin tredje säsong i den vackraste tröjan och även om han inte alltid synts så mycket har jag alltid gillat honom för hans slit i det tysta och raka, ärliga svar i alla intervjuer.

Men den här säsongen undrar jag vad som har hänt med karl’n? Han är överallt på isen, jobbar lika hårt såväl framåt som bakåt och är fullständigt majestätisk. Tillsammans med kedjekompisarna Åman och Veronneau är de vår klart bästa kedja så här långt och det är tveklöst ”Zacke” som är loket från sin centerposition. Han jobbar stenhårt varje byte och svarar för såväl smörpass som viktiga mål. Håller han denna formen måste Zacke åter vara aktuell för landslaget om han är sugen när det är dags för han är verkligen en gigant just nu.

Blivande landslagsbackar

När jag ändå är inne på Tre Kronor har Leksand två backar som definitivt bör hamna där så småningom, en kanske redan denna säsong och en inom några år.

Calle Själin är så ohyggligt bra just nu att han måste vara högaktuell för landslaget redan denna säsong. Han är så placeringssäker att han i princip aldrig drar på sig en utvisning. Han är trygg med pucken och vågar hålla i den i trängda situationer och i takt med ökat självförtroende har han även börjat ta för sig mer och mer i offensiven vilket hittills lett till tre mål på sju matcher.

Jag tror att ännu fler mål skulle komma om han fick chansen i första power play-uppställningen där Caito inte har rosat marknaden hittills. Nej Hellkvist och Challe, låt en stekhet Själin få chansen att panga in Ruohomaas mackor istället!

En annan back som har en sagolik utvecklingskurva är 20-årige Alexander Lundqvist som har tagit sig in i truppen för att stanna. Han spelar med ett så härligt lugn och det är tydligt att förra säsongens utlåning till fel sida mashavet gav önskad effekt. Tillsammans med Ahnelöv som säkrar upp bakåt vågar Lundqvist allt mer framåt och här finns det mer att ta av för han har ett riktigt bra spelsinne och blick för spelet.

Vi vinner skotten men förlorar tekningarna

Jag är lite av en statistiknörd och efter sju matcher börjar det bli relevant att kika på lite olika statistik. Exempelvis har vi varit riktigt bleka i boxplay, eller penalty kill som Hellkvist vill att man säger, hittills där vi är näst sämst i serien och det har ringt bakåt vid nästan varannan utvisning. Power play är heller inte så mycket roligare där vi är tia hittills i serien med mål på ungefär var sjätte utvisning (17,65 i procent).

Något vi gör mycket är att skjuta och precis som förra säsongen vinner vi skottstatistiken i princip varje match. Effektiviteten där kan dock bli betydligt bättre men det är tydligt att lagets intention med att föra matcherna och ha mycket puck stämmer.

En viktig sak för att kunna ha pucken mycket är att vinna tekningar och här finns det enorm förbättringspotential. Vi är klart sämst i SHL med 43,30 procent vunna tekningar och vår bästa tekare, Ruohomaa, kommer först på 29:e plats i tekningsligan och det här är en detalj laget borde satsa omgående på att försöka förbättra.

En avslutande statistisk vinkel är den så kallade Corsi som alltså handlar om antal skottförsök för och emot laget och över tid ses detta som ett bra riktmärke på förväntat resultat. I den statistiken ligger Luleå, Örebro och Leksand i topp medan Färjestad, Timrå och Malmö ligger i botten och ska man tro dessa siffror bör alltså både Luleå och Örebro kunna klättra från sina bottenplaceringar medan exempelvis Malmö och (förhoppningsvis) Färjestad kan få det tuffare på sikt. Men med Furch in mellan stolparna och alla kvalitetsspelare framåt får väl det senare mest betraktas som ett önsketänkande.

Tack för att du läste ända hit!

Följ mig gärna på twitter: @HkanDanielssonW heter jag där.
Följer du mig följer jag dig så får du gärna skicka dm med dina synpunkter om mina texter. Ris, ros, funderingar eller rättelser. Jag lyssnar!

”Ge mig ett L – ge mig ett I – ge mig ett F”