Ont, det gör ont, det gör ont
Varje gång jag kommer att tänka på Leksands IF, och det är osunt många per dag kan jag försäkra, så dyker Orups schlagerdänga, framförd av Lena PH, upp i huvudet: Ont, det gör ont, det gör ont…
Förra veckan kan summeras väldigt enkelt egentligen: Ett totalt mörker!
Bortamatchen mot Frölunda för en vecka sedan är ju gammal skåpmat vid det här laget och det finns inte så mycket (i alla fall inget positivt) att skriva om den. Frölunda var bättre i precis allt. Leksand hade en bra period några minuter i slutet på första perioden vid ställningen 1-0 till hemmalaget där bland annat Frölundas målvakt Rubin gör en smått osannolik räddning på Zackrissons friläge, snyggt framspelad av Ahnelöv, och 1-1 där hade kanske inneburit en annan matchbild men med tanke på hur överlägsna Frölunda ändå var i resten av matchen hade det troligen inte spelat så stor roll.
En del mål Frölunda gjorde var riktigt snygga, andra var mer frukten av ett för dåligt försvarsspel av Leksand. Siffrorna rann iväg till 7-1 och det enda positiva som hände på slutet var Langs frejdighet när han väl fick komma in på isen (började som extraforward) och han svarade för en stark uppåkning som ledde till Valkväs reducering på volley. Men det har ändå mest akademisk betydelse. Leksand mötte ett för bra lag som är i mycket bättre form och nivån på självförtroende går knappast att mäta på samma skala.
Kan vi hoppa över andraperioderna?
Från lördagens match mot Luleå finns det möjligen lite mer positivt att hämta från själva spelet men efter förlust med 0-5 går det liksom inte att vara speciellt positiv ändå såklart.
Det vi, och kanske framför allt spelarna, får ta med sig är givetvis den första perioden där Leksand spelade väldigt bra, stundtals var det faktiskt riktigt klapp-klapp-lir, men puckuschlingen ville verkligen inte in. Mycket av det måste vi tillstå Luleås målvakt David Rautio som var säkerheten själv och efter 16-2 i skott, men 0-1 i mål (vi blir straffade direkt när vi tappar puck i uppspelsfasen och inte hinner komma rätt i positionerna), efter första akten var det lätt att förstå Luleåspelarnas kommentarer om att det var Rautio som höll dem kvar i matchen. Tänk att ha en sån som andrekeeper…
Period två har visat sig vara Leksands stora akilleshäl den här säsongen. Vad just det beror på är helt omöjligt att förklara, mer än att det är extra långt till båset och man blir rejält straffade om man får långa anfall emot sig, men att efter 20 matcher inte ha lyckats vinna en enda mellanakt måste till stor del bero på att det har satt sig i huvudet på spelarna. Var skickar man förslaget om att slopa andraperioderna?
Billig utvisning ledde till 0-2
Denna gång berodde mycket av vår svaga andraperiod på att det var ett helt annat Luleå som kom ut på isen efter paus. Bortalaget var mycket mer aggressiva och lämnade inte Leksandsspelarna i fred en sekund. 0-2-målet kom på så sätt logiskt men det kändes ändå så typiskt för det missflyt vi är inne i nu eftersom jag anser att den utvisning Knuts åker på som leder till baklängesmålet är oerhört billig. Sedan får vi erkänna att målet i sig är riktigt snyggt efter att Niklas Olausson med en passning bakom ryggen gett Nils Lundqvist öppet mål.
Och som inte det var tungt nog så blev ju inte vägen tillbaka enklare när Spencer Abbott bjuder på en delikat framspelning, fast åt fel håll, till en Luleåspelare bakom vårt mål som kan spela in till en fristående Niklas Olausson som enkelt lyfter in 0-3. Matchen avgjord.
Den sista perioden var rätt sömnig, Luleå bevakade mest sin nolla bakåt, och när tillfället gavs i slutet på perioden kunde de peta in två mål till mot uppgivna hemmaspelare.
Något måste snart ske – men vad?
Med några dagars betänketid efter senaste matchen och nya oerhört viktiga matcher för dörren känner jag att den kommande tvåveckorsperiodens fyra matcher blir ödesmatcher för tränare Melin. För oavsett allt snack om tålamod, kontinuitet, process o.s.v. som även jag så gärna vill att vi står för så går det inte att komma ifrån att de sportsliga resultaten just nu inte är acceptabla, och Melin vet givetvis om det. Tyvärr tycker jag också att hans kroppsspråk under matcherna allt mer tyder på en uppgivenhet mer än ett jävlar anamma. De två närmaste veckorna väntar fyra matcher innan det blir ett kort uppehåll. Fortsätter förlustraden ser jag ingen annan utväg än att vi måste få in en annan röst i båset under det uppehållet.
Men nu ska vi inte gå händelserna i förväg. Det som talar för oss den närmaste tiden är att vi inte möter lika bra och formstarka lag så förhoppningsvis ska vi kunna bryta denna bedrövliga trend vi är inne i.
Det trendbrottet får givetvis ske redan ikväll (torsdag) när Leksand kommer till Hovet mot ett rätt så formsvagt Djurgården, som ändå lyckades besegra Växjö senast med 3-2, mycket tack vare comebackande Dick Axelsson. Det var faktiskt Djurgårdens första vinst sedan mitten på oktober. Låt oss hoppas att de inte fått för mycket självförtroende av det.
Det kommer att bli fullsatt på läktarna och jag räknar med att det finns gott om blåvita på plats som ger våra krigare ett välbehövligt stöd. Det bor som bekant många masar och kullor i Stockholmstrakten och de får endast två chanser per säsong att se vårt kära hockeylag, om de inte pallrar sig till det vackraste landskapet för hemmamatch förstås.
Djurgården har inte alls rosat marknaden på slutet men tyvärr verkar de ha fått en vitamininjektion av Axelssons ankomst och tillsammans med Patrik Berglund bildar de en minst sagt namnkunnig formation. I laget finns som bekant även flera Leksandsbekantingar som Olle Alsing, Linus Hultström och Mattias Guter.
Vi har mött Stockholmarna en gång tidigare under säsongen och blev då nollade hemma (0-4) efter en tam insats. Vi kan utgå från att hemmalaget kommer att komma ut stenhårt med hög forechecking för att få det viktiga ledningsmålet och kunna koppla ett tidigt grepp om matchen. Förhoppningsvis kan Leksandsspelarna hitta vägar fram ur den pressen och skulle vi kunna få en ledning att spela på finns givetvis chansen att vi tar med oss poäng hem till Dalarna, men det går inte att säga annat än att Djurgården är klara favoriter ikväll.
Har Rögle dansat klart?
På lördag väntar en ny viktig match, denna gång mot ett Rögle som inte alls är samma självspelande piano som i början på säsongen. Vi minns matchen mot Ängelholmslaget i början på säsongen där Rögle vann med 5-3 efter en riktigt bra hockeymatch där både Rögle och Leksand just då huserade i toppen av tabellen. Rögle höll sig kvar där uppe betydligt längre än vi gjorde efter nio förluster i rad men numera är Skåningarna nere på sjätte plats och de har två förluster i rad inför torsdagens match (2-5 senast borta mot Skellefteå och 3-4 hemma mot Färjestad).
När våra blåvita krigare stångas mot Stockholmare ikväll ska Rögles spelare spela ett tufft prestigefyllt derby mot Malmö. Förhoppningsvis pumpar ett tungt Malmö musten rejält ur Rögle så att de är lite möra till på lördag och med ett, förhoppningsvis, lite sviktande självförtroende har jag en känsla av att det här mycket väl kan vara matchen där vi äntligen får jubla igen.
Innan SHL tar ett litet uppehåll igen har Leksand kvar att möta Oskarshamn hemma nästa torsdag och därefter Skellefteå borta nästa lördag.
Några avslutande kuriosa:
Självförtroende efterlyses.
När ett lag går så tungt som Leksand gör just nu blir det tydligt hur mycket psykologi spelar in i hockey. I match efter match inleder Leksand bra spelmässigt men vi har så förtvivlat svårt för att göra mål. Det känns som att vi får slita något kopiöst för varje puck som trillar in och i princip alltid gör det andra laget första målet, och vi får jaga.
Och det är just när andra laget gör mål som det syns på spelarna hur allt självförtroende är som bortblåst. Ett lag i flyt klarar av att skaka av sig ett mål i baken på en gång medan våra spelare rasar ihop som ett korthus, ser så små ut och åker med hängande huvuden. Det är till 100 procent en självförtroendefråga och frågan är vad man ska hitta på för att gjuta nytt mod i spelarna?
Jag är verkligen inget fan av att sparka tränare och Roger Melins signum är ju att få spelare att våga slappna av även i pressade situationer men faktum är att i dagsläget ser Melin lika slagen ut i båset som övriga laget vid underläge med två, tre mål och något driv att pusha på laget finns inte. Tjomme predikar om tålamod, och jag håller egentligen med, men till slut når man en gräns där det måste till en förändring och då är det nästan alltid tränaren som får gå.
Zackrissons utbrott veckans snackis.
Efter lördagens förlust mot Luleå kablades bilder ut från Leksands omklädningsrum som blev veckans snackis i hockeysverige. Patrik Zackrisson gick loss först på en kundvagn med alla matchtröjor och därefter var det en papperskorg som fick sig en åktur.
Åsikterna har gått isär i hockeysverige men jag har uppfattat det som att i princip alla leksingar varit positiva. ”Zackes” utbrott gav uttryck för precis den ilska och frustration som vi alla känner och personligen älskar jag att se spelare som verkligen visar hur mycket de brinner för detta, och inte bara snackar. Nu är det ”bara” dags att visa samma vilja på isen, ”Zacke”!
Målvaktsfrågan.
Som jag skrivit i tidigare texter här på svenskafans är jag helt inne på att är det någonstans vår General Manager måste göra något så är det målvaktsfrågan. Varken Brage eller Juvonen vinner några matcher åt oss i dagsläget och även om förlusterna lååångt ifrån enbart är deras fel så är min bestämda uppfattning att laget skulle vara betjänta av att få in en riktig ”superkeeper” för att på så sätt få något av en nystart och att få laget att lite börja om från noll igen.
Jag är fullt medveten om att utespelarna gör oerhört många enkla misstag i egen zon och lämnar våra målvakter i hopplösa lägen många gånger men det har också varit flera baklängesmål som inte sett otagbara ut och sånt sprider en osäkerhet i försvaret. Däremot har jag inget namn att bjuda på, jag har noll koll på vad som finns tillgängligt på marknaden och ska det plockas in en målvakt ska det vara en ”topp topp”-keeper som är en given förstemålvakt.
Tack för att du läste ända hit!
Följ mig gärna på twitter: @HkanDanielssonW heter jag där.
Följer du mig följer jag dig så får du gärna skicka dm med dina synpunkter om mina texter. Ris, ros, funderingar eller rättelser. Jag lyssnar!
”Så kom igen! Så kom igen! Så kom igen vårt Leksandsgäng!”
