Recap: 5 år sedan Leksands IF:s eget "Miracle on ice"
Idag för prick fem år sedan skedde det största och bästa aprilskämtet i Leksands IF:s historia - men med den skillnaden att det var en sann saga som fick ett lyckligt slut i och med Brock Montpetits klassiska fallskott i sudden death i Game 7 mot Modo. Dagen efter summerade jag mina tankar om denna helt osannolika säsong genom en dialog mellan två personer där en har fått en filmidé. Hoppas den kan skänka lite glädje och få oss en påminnelse om var vi befann oss som klubb för fem år sidan.
Filmidé om miraklet säsongen 2015/2016
- Hej, jag har en filmidé ”based on a true story”.
- Okej, låt höra.
- Vi har ett lag från vischan. Ett folkkärt lag som alla antingen älskar eller hatar.
- Go on.
- De får vara med om en sju helvetes resa under en och samma säsong.
- Jaja, cut the crap. Detaljer!
- Okej, så här. Vi börjar med att de ramlar ur högsta serien. Mot nåt färglöst storstadslag som ingen utom de från samma stad bryr sig om. Detta innebär givetvis ekonomiska bekymmer, avsky mot ledningen, ny tränare, ett hopplock av en massa okända spelare ingen runt klubben vet nånting om. De får tidigt börja prata om sin fina sammanhållning i laget men givetvis går allt åt skogen i början. Efter halva säsongen ligger de, ja ska vi dra till med sist. En av de mest tongivande spelarna tweetar om att alla ni som hånar oss, ni kommer att få se. Detta leder givetvis bara till mer hån. Tränaren måste givetvis få gå. Äh, vi sparkar ledningen också. I båset tar vi in en sån där mysfarbror med lustig dialekt, en typisk citatmaskin, en prilla under läppen och så där, du vet. Bredvid honom får någon juniortränare chansen vi kan lyfta som ett geni längre fram och så har vi givetvis en legend i klubben. En sån där som vunnit allt, typ OS-guld och sånt, och som dessutom har ett helvete vid sidan om med sjuk fru. Och honom kan vi dessutom låta få besked mot slutet att han inte får fortsätta. Alla har givetvis ett gigantiskt medlidande med honom.
- Låter redan otroligt men jag börjar gilla detta. Fortsätt!
- Ja det behövs lite nya spelare förstås. Men det finns inga pengar så man får låna in några spelare som blivit över från SHL-klubbar och så har jag en lustig variant. En kille med hockeyfrilla från längst upp i landet som får sparken från ett bottenlag för att han är morgontrött. Han gör givetvis succé! Men den allra bästa plockar SHL-laget tillbaka mitt under hetaste kvalet för att låta honom sitta på bänken en match innan deras säsong är slut.
- Haha, den var bra. Den har jag aldrig hört faktiskt. Bra, mera.
- Ja och nu vänder allt såklart. Laget lyfter, de kommer, låt säga, fyra i serien. De får spela en helt obegriplig serie med lagen som kom 3-8 som alla vet är en alibi-serie eftersom ingen därifrån egentligen har en chans att gå upp. Där torskar de två av de tre första matcherna så läget ser helt kört ut och verkligen ingen tror på dem. Sen låter vi lite resultat gå deras väg och så har de chansen att vinna serien och gå vidare i sista matchen. Där möter de ärkerivalen men för att spetsa till det behöver de inte bara vinna, de måste vinna med, ska vi säga, fyra mål. Efter en helt magisk afton vinner de med 6-0 och alla fans får känna att nu spelar det ingen roll, säsongen är redan räddad.
- Det börjar låta lite väl osannolikt men för all del, fortsätt.
- Ja nu får de möta ett annat bonnlag i denna obegripliga väg och det fixar de via knappa segrar. Sen inleder de en bäst av sju-serie mot ett annat anrikt lag där hockeylaget är lika med hela bygdens lag, eget hockeygymnasium och allt det där. Precis som vårt lag. SHL-laget är fullständigt överlägsna och vinner de två första matcherna busenkelt. Vårt lag gör inte ens något mål. Nu finns det, ännu en gång, såklart ingen vettig människa som tror på laget längre. Men då skickar vi in en vändning igen. En krigarseger på bortaplan och så tar vi en seger till inför euforiska fans på hemmaplan. En utskåpning igen och alla sågar lagets chanser, igen. SHL-laget känner att japp, nu är det klart. Fansen hånas och sånt som hör till.
- Jag börjar förstå vart detta lutar.
- Ja men du förstår nog ändå inte. Alltså vårt lag är fullständigt utspelade. I varje match. De förlorar skottstatistiken stort varje gång. Motståndarna har puckar i stolpen, puckar på mållinjen, de har liksom all otur i världen. Och vår målis står på huvudet varje gång de vinner och i förlustmatcherna kastar han in puckarna. I sjätte matchen fortsätter de vara närmast utspelade men med hjälp av publiken får de till exempel en utvisning som inte var en utvisning där de gör mål, så att alla haters får vatten på sin kvarn. I gengäld knockas en av våra fältherrar, dessutom stora målskytt, av en ful jävel i det andra laget och den fule jäveln blir inte ens utvisad.
- Haha, ja du har i alla fall livlig fantasi. Riktigt underhållande detta faktiskt.
- Det är inte slut än. Vårt krigarlag lyckas på något osannolikt sätt ta hem den sjätte matchen och vi har en game 7. Vårt lags störste fältherre, givetvis lagkapten, har gått ut med att han ska göra sin sista match. SHL-laget är givetvis skitnödiga och släpper få biljetter till vårt lags fans. Hellre tyst än fullt så att säga. Våra fans hittar alternativa vägar för att ändå ta sig dit så att de är ca 300-400 på plats. Såna riktiga dårar, tillika hjältar, du vet. Match 7 ser lika ut som alla de andra. SHL-laget är fullständigt överlägsna. Trots att vårt lag tar ledningen trummar motståndarna på och går upp i 3-1 ledning efter två perioder. Precis ingen tror på vårt lag. I tredje perioden fortsätter motståndarna trumma på. Vårt lag drar på sig några fullständigt onödiga utvisningar så att de får bara kriga för att inte släppa in något mer mål. De har inget anfallsspel värt namnet.
- Detta känns onekligen udda. Men ska det inte bli ett lyckligt slut?
- Vänta du bara! Vårt lag lyckas freda sig mot alla utvisningar och får in 2-3 med en bit kvar på matchen genom att hjälten som blev knockad i matchen innan får ett skott i magen som går in. Det var typ lagets första anfall i den perioden. Men motståndarna fortsätter föra spelet och vårt lag har liksom ingen chans att kvittera. De är liksom aldrig ens i motståndarnas zon. Men, då händer det. Vårt lag tar ut målvakten, lyckas få låna pucken, och hittar en skarpskytt som ställt in siktet under slutspelet som pangar in kvitteringen i sista minuten. Men innan vi går till sudden får motståndarna givetvis ett friläge och ytterligare en puck som dansar på mållinjen utan att gå in. Bara för att vi ska ha andan i halsen hela vägen, liksom. Nu har vi sudden death.
- Detta är ju värre än en Hollywoodrulle.
- Jo du. Och så i sudden kommer vårt lag ut med ny energi. Är faktiskt väl så vassa i spelet, jag tänkte mest som en mönsterbrytare. Och så, helt plötsligt, bryter en av våra legoknektar pucken på blålinjen. Alla av våra spelare har inte ens hunnit ut i båset för att byta så alla haters kan vråla på offside för all tid och evighet också. Smart va?! Och han som bryter pucken och kommer fri har missat 10 000 frilägen under säsongen så alla fans hinner tänka "Åh, nej inte han". Men han gör det omöjliga och trycker in pucken.
RIDÅ!
I eftertexterna kan vi sedan visa bilder på euforiska fans både som tagit sig till arenan och de som firar på hemorten, sjungande spelare, en gråtande kapten, galna fans som tar emot på flygplatsen och i byn mitt i natten, o.s.v. Till och med firande på torget dagen efter där typ hela byn gått man ur huse för att hylla sina hjältar!
- Du, det är inte 1 april va?
- Öh, jo. Hur så?
- Det var en bra story. Men ingen går på det aprilskämtet...
Vill du få en 20 minuters recap om den mest osannolika säsongen i vår drygt 100-åriga historia har du en bra film här:
Leksands Miracle on ice säsongen 2015/2016