Sämre start kan man ju få
Som ny skribent här på Leksands sida kan man ju onekligen få sämre inledningar än att skriva sin första text dagen efter en 5-1 viktoria mot Brynäs...
Ni som hänger här på Leksands svenska fans-sida har kanske sett att man söker skribenter och när jag såg det kände jag mig manad. Till skillnad från många andra skribenter på svenska fans är jag inte längre ung och lovande med drömmar om att ha detta som en språngbräda till vidare skriväventyr, utan mer en rutinerad medelålders man som hoppar på detta för två saker; jag gillar att skriva och jag älskar Leksands IF. Något jag hoppas ska märkas i mina texter här på svenska fans Leksandssida.
Att då få göra sin första text som serieledare (ja, jag vet, vi har en match mer spelad men känslan att få skriva serieledare och Leksand i samma mening är så vansinnigt skön att jag inte kan låta bli) känns ju givetvis inte helt fel. Jag hade faktiskt redan bestämt mig för att knåpa ihop mitt första alster efter tisdagskvällens match oavsett utgång eftersom jag ser så mycket positiva saker kring Leksands IF nu att inte ens en förlust mot Brynäs skulle få mig på så värst dåligt humör för dagen. Och så blev det så här!
Liten presentation
Eftersom min ambition är att jag ska vara en återkommande punkt här tar jag mig friheten att presentera mig lite kort. Född på 1970-talet. Uppväxt i Borlänge. Närmast osunt idrottsintresserad och har följt Leksands IF sedan barnsben. Bodde 16 år i Sveriges huvudstad tillsammans med min fru men när äldsta dottern började närma sig skolåldern blev längtan hem till Dalarna för stark för oss båda.
Bor numera i Leksand med fru och tre döttrar där jag jobbar hårt på indoktrineringen av Leksands IF till flickorna. Det går riktigt bra! De två äldsta brukar följa med på några lämpliga matcher per säsong och efter att ha varit med i Tegera på premiären mot Malmö frågar de dagligen om när de ska få följa med nästa gång. Bara en sån sak gör ju att man älskar SHL och lördagsmatcher så oändligt mycket mer än en fredagskväll mot Vita Hästen…
Jag följer allt som går att läsa om Leksands IF och går på så många matcher livet i övrigt tillåter. Helst tillsammans med mina barn, och då blir det sittplats, men går jag själv eller tillsammans med svärfar är det klacken som gäller. Jag blir oerhört engagerad när det är match och är en klackmänniska med allt vad det innebär av euforisk glädje, tillfällig depression, kramar till och av okända människor och borttappad röst dagen efter match.
Det blir inte alltid som man tänkt sig - men ibland gör det inget
Jag hade egentligen inte tänkt att den här texten skulle handla så mycket om matchen mot Brynäs men efter en kväll som igår är det svårt att låta bli. Jag återkommer inom kort med en krönika med ett mer övergripande grepp om var, enligt mig, Leksands IF befinner sig idag.
Jag kände innan att Brynäsmatchen var lite av en vattendelare. Är vi verkligen så bra som det har sett ut i inledningen? Eller är vi en pigg nykomling som går på rus och lycka, som jag tyvärr är övertygad om att Oskarshamn är, där det sakta men säkert kommer att visa sig att steget upp till SHL är för tufft. Det är givetvis för tidigt att säga något säkert men efter denna överkörning i första perioden, samt hur kontrollerat och smart Leksand spelar i framför allt tredje perioden, känns det onekligen väldigt bra.
Rundqvist inledande slalomåk där skådespelare (visade det sig senare i matchen) Ingman fick köpa korv satte liksom tonen direkt. Rundqvist ser för övrigt ut att trivas ordentligt tillsammans med krigarduon ”Kapten Karlsson” och Malungs stolthet Knutzerov. Fy satan vad jobbiga den duon måste vara att möta. Krigarbytet som ledde fram till 5-1 och stängde matchen är ett skolboksexempel på hur man inte måste vara största liraren för att hjälpa laget utan man kommer långt på fysik, ett par rejäla lungor och krigarhjärta. Love it!
Det är alltid lätt att vara efterklok men hade jag fått gissa på en målskytt för Leksand denna match hade jag satt min peng på Zackrisson. Inte bara för att han blev pikad av frugan (kolla in hennes blogg så förstår ni) efter senaste segern mot Skellefteå utan för att han börjar se allt rappare ut. Och det var så skönt att se att trots en trög inledning på säsongen för hans del så fanns det ingen tvekan när chansen dök upp ur tomma intet. Pang bara, rätt upp i krysset. Och efter det tyckte jag att Zacke var bra. Han hade flera riktigt fina framspelningar som mycket väl skulle ha kunnat resultera och han fuskar inte i hemjobbet, trots stjärnstatusen i truppen (ping: Greg Scott). Från Zacke kommer det mera, det törs jag lova.
Marek Hrivik - passa på att njut!
Utan att gå igenom och lovorda hela laget, vilket jag i och för sig gärna gör efter en kväll som igår, måste jag nämna två forwards till som utmärker sig. André Hult och Marek Hrivik. Två nyförvärv som jag ska vara ärlig och säga att jag inte hade hört talas om innan de kom till oss men wow vilka fynd ”Tjomme” har gjort här.
Hult är en doldis som inte lär få speciellt många rubriker men karln gör ju allt rätt. Han spelar säkert när det behövs (okej, en rejäl indianare i egen zon igår men låt det vara undantaget som bekräftar regeln). Vågar hålla i pucken när det är läge. Drar sin gubbe när han får chansen. Han ger helt enkelt ett väldigt klokt intryck och kombinerar det med ett stenhårt arbete. Och att han får stort förtroende i bland annat boxplay visar ju att även tränarna har insett storheten här. Jag saknar liksom inte ens Anton Karlsson i boxplay och det är en av de finaste komplimanger jag kan ge.
Marek Hrivik lär få mer rubriker än nämnde Hult under säsongen men det är fullt förståeligt. Inte bara för att han är en bjässe som syns så fort han skrinnar ut på isen utan för att den här slovaken har precis allt. Han är stark, har redan tappat räkningen hur många gånger han bara håller undan motståndare som försöker ta pucken ifrån honom, ibland till och med två åt gången, han har spelsinne och ett vasst skott. Det senare visade han inte minst vid 4-0 igår då han själv med två svartklädda statister bara skrinnade lite åt sidan för att få en förflyttning på Eriksson och sedan med ett rappt dragskott (!) pricksköt rätt upp i klubbhandskrysset. Hela denna individ bara lyser klass och hur ”Tjomme” hittade en sådan diamant har jag ingen aning om men jag ställer mig på sidan med mössan i hand och passar på att njuta av denna ”topp-topp”-gubbe för nästa säsong spelar han på andra sidan Atlanten.
Backsidan imponerar
Backsidan skulle jag vilja skriva en novell om men jag inser att texten börjar bli väl lång redan nu. Men med skavanker i början på de som ska bära laget har istället killar som August Berg och Lucas Nordsäter klivit fram och spelar med sådan pondus och självförtroende att man skulle kunna tro att de har spelat SHL-matcher hela karriären, men så är som bekant inte fallet. Och att våra tränare vågar matcha dessa unga killar mot motståndarnas topplina ger en sån härlig signal tycker jag. Vi bryr oss inte om ålder, det är kvalitet och dagsform som ger platsen i hierarkin liksom. Och notera gärna deras resoluta ingripanden framför eget mål. Inget dumt som riskerar utvisning men rejäla markeringar att vi står upp för vår målvakt. Härligt!
Fransson var tillbaka och hans betydelse för laget på sikt kan nog inte överskattas. Igår matchades han ganska sparsamt, med hans mått, och visst såg han lite trög ut emellanåt men hans lugn, pondus och passningar på bladet på medspelare i fart skickar så härliga signaler och håller bara kroppen lär ”Frallan” växa ut till den backjätte han är värvad som.
Vår andra värvade backstjärna Ahnelöv har inlett säsongen riktigt bra. Även här går det lite långsamt ibland men han står hela tiden rätt, håller rent framför kassen och kvitteringen mot HV kändes som en välförtjänt betalning för allt bra han gjort hittills.
Frågan är väl var ”Kolan” och numera även skadade Gunnarsson ska in nånstans? Backsidan såg innan säsongen ut som vår svagaste lagdel men är den som hittills har imponerat mest på mig.
Juvonen lugnet själv
På målvaktssidan är jag full av beundran av båda. Jag vill minnas att jag läste innan säsongen startade att de skulle få stå två matcher i taget för att båda ska hållas varma, och det känns helt rätt. Efter försäsongen kändes Juvonen som ganska given etta men Brages insatser mot både Skellefteå och HV71 visade att fjolårets magiska insatser i slutspelet inte var någon dagslända.
Juvonen ger ett väldigt lugnt och stabilt intryck. Från igår minns jag främst räddningen med klubbhandsken, utan klubba, vid ställningen 4-1 i andra perioden. Brynäs var lite på gång då och 4-2 där hade gett dem mer luft under vingarna men vår finske cooling visade att alla sätt att rädda är bra, bara pucken hålls borta från nätet.
Vi fans kan kosta på oss att njuta rejält av denna härliga seger och fram till ca kl 21 på torsdagskvällen kan vi knappa in sid 358 på Text TV:n och bara njuta av att vara i topp. Spelarna och ledarna får nöja sig med att njuta av både seger och löning idag, onsdag, men sedan får de blicka framåt mot lördagens bortamatch mot Rögle. Om laget kan rida vidare på den härliga vågen som har skapats kan det förhoppningsvis bli säsongens första trepoängare på bortaplan.
Hoppas bara Siiken har bokat flyg med rätt bolag. Verkar ju vara lite turbulent i den där branschen. Å andra sidan ska våra killar inte på någon charterresa och Rödhökarna kan säkert tipsa om vilka flygbolag man kan lita på, och inte…
Power play måste förbättras
Men inget är så bra att det inte kan bli bättre och något som måste bli bättre, helst redan till på lördag, är spelet i power play. För lika tryggt som det känns när Lang, Knuts, Hult och Hrivik jagar livet ur motståndarlagens spelförande backar när vi har boxplay, lika uddlöst känns det tyvärr när vi är en man mer. Men jag är faktiskt inte alltför orolig. Med Fransson tillbaka, Abbot på väg in och sparkapital i både Zackrisson, Ritola och Gunarssons bössa ska det nog bli bra till slut även där.
Jag avslutar med tre iakttagelser som jag lägger i facket meningslös kuriosa:
Det rejäla firandet vid varje mål. Jag älskar det! Jag är inget fan alls av det där att man ska se cool ut och bara fistbumpa lite. Gör man mål ska man bli glad och på så sätt elda igång publiken lite extra. Fortsätt så!
Kemin mellan tränarna. Jag ska villigt erkänna att jag hade mina tvivel när Gunnar Persson presenterades som assisterande. Åh nej, räcker det inte med en gamling i båset liksom. Men efter att ha lyssnat på radiosporten innan säsongen drog igång där de besökte stugan på Leksands Strand där Melin och Persson bor insåg jag att det här blir nog bra. Melin klinkade vackert på pianot. Båda pratade vackert om varandra. De har varit med förr. Harmoni.
Man ska inte underskatta värdet av att människor ska trivas med varandra när man umgås så tätt som ett hockeylag gör under säsong. Det gäller såväl spelare som ledare. Och efter fem matcher och den utveckling som backarna har haft (som Persson ansvarar för) är jag övertygad. Det blir riktigt bra det här!
Juvonens blyghet. Vår finske jätte i målet ser lika liten ut vid sidan av. Stackarn fick hatten efter gårdagens seger av Göransson och såg mest ut att vilja sjunka genom jorden när han skulle prata inför laget. Blyg verkar bara vara förnamnet. Men så länge han dominerar på isen får han givetvis vara hur tillbakadragen han vill på sidan av. Men snälla spelare, skona Juvonen från att prata inför laget nästa gång. Han kan ju bli traumatiserad.
Tack för att du läste ända hit.
Följ mig gärna på twitter: @HkanDanielssonW heter jag där.
Följer du mig följer jag dig så får du gärna skicka dm med dina synpunkter om mina texter. Ris, ros, funderingar eller rättelser. Kör bara.
På återhörande!