Skönaste vändningen på länge
Hockeylivet som leksing är verkligen inte enkelt att förutspå. Så fort det börjar bli lite medvind spelar vi bra men kan inte göra mål, denna gång mot Örebro. Och när det sedan ser som mörkast ut, och tåget mot säker mark börjat rulla, svarar våra krigare för säsongens vändning mot Oskarshamn och livet leker igen!
Torsdagens match mot oväntade topplaget Örebro var en märklig historia. I spel fem mot fem var Leksand allt som oftast det spelförande och bättre laget men precis som i flera matcher tidigare under säsongen har vi förtvivlat svårt att göra mål.
Med facit i hand kan man säga att Ritolas skott i utkanten av kryssribban på sitt gratisfriläge efter en och en halv minut blev symtomatiskt för hela matchen. Leksand gjorde så mycket rätt men hade inte marginalerna med sig, men det handlar givetvis inte bara om otur när pucken inte vill in.
Som jag ser det finns det två större orsaker till varför vi inte kunde göra mål på Örebros storspelande målvakt Furch. Leksand kom aldrig riktigt in i boxen och framför mål utan skotten kom allt som oftast utifrån där Furch dessutom hade fri sikt.
Och sen har vi detta med power play. Vad ska vi hitta på i spelet fem mot fyra? De fyra försök vi hade i denna match var dessvärre under all kritik. Mot Oskarshamn senast fick vi endast ett försök och då testade tränarna ett nytt grepp med tre backar på isen. Resultatet: Vi kom inte ens in i offensiv zon på 40 sekunder innan vi fick byta manskap…
Mitt förslag på lösning är att testa den back i truppen som har bäst skott, Gunnarsson, i backposition i förstauppställningen tillsammans med Abbott, Ritola, Zacke och Kapten Karlsson framför mål. I andra uppställningen ställer vi Fransson på blålinjen med Hrivik, Lang, Trkulja eller Wännström (den som känns hetast, utan tvekan #17 just nu) och Ahnelöv framför mål. Någon som känner Melin eller Jensa och kan tipsa?
Stort behov av en målskytt
Örebro var inte speciellt bra men lyckades ändå vinna med matchens enda mål som givetvis var ett skott på väg utanför men som tar på Forsbergs skridsko och går in. Juvonen var chanslös på den och gör i övrigt ännu en fantommatch. Örebro hade flera bra lägen men vår finske keeper är i ruskigt slag just nu.
Efter en sådan här match är man så frustrerad (kan bara tänka mig hur de i laget känner) men det går liksom inte att begära mer av spelarna när man ser hur de kämpar och sliter. Ett tag när förlusterna radade upp sig var känslan stundtals att alla inte gav allt men av det syns ingenting nu. Alla ger verkligen allt. Men det går som bekant ut på att göra mål och gör man inte det på 39 skott på mål, och 17 utanför, vinner man såklart inte. Hade det bara handlat om en match kan man snacka om otur men det var som bekant inte första gången denna säsong och utan tvekan är behovet av minst en målskytt skriande stort.
Sanslös räddning av Juvonen
Inför lördagens otroligt viktiga bortamatch mot bottenkollegan Oskarshamn visste jag inte riktigt vad jag hade att vänta mig. Oskarshamn har bevisligen varit bra hemma på slutet med segrar mot både Frölunda och Luleå i närtid. Bortsett Röglematchen senast har vår poängskörd borta varit minst sagt skral och med tanke på att vi vid händelse av förlust skulle vara fem poäng efter Smålänningarna hade jag ingen bra känsla.
Allt detta besannades i två perioder där framför allt Leksands andraperiod är under all kritik. Det var så uselt och att det ”bara” stod 2-0 kan vi princip enbart tacka vår finske burväktare och dennes superform för. Du milde vad bra han är just nu! Och fy f-n vad usla vi var i denna match, i två perioder. Men, som vi alla vet, en match varar i tre perioder…
Enligt vad jag kunnat läsa mig till efter matchen om hur snacket gick i omklädningsrummet inför tredje perioden så var det typ, ”skit samma, nu går vi ut och bara kör”, och ibland kanske det är det bästa. Inte fundera så mycket utan bara gå ut och köra.
Det tog i alla fall bara två minuter innan Göransson krutade in reduceringen på en fin passning av Wännström och helt plötsligt var det som att alla blåvita axlar sjönk en decimeter. Men innan kvitteringen skulle komma hann vår nye favorit i målet svara för en fullständigt sanslös räddning (utsedd till veckans räddning på shl.se) på ett slagskott från tre meter där Juvonen hinner dit med plocken efter en sidledsförflyttning. Hade Janne limmat den i plocken hade den nog blivit utsedd till hela säsongens räddning i SHL men nu får vi nog nöja oss med att det är en av kandidaterna.
Säsongens vändning
Kort därefter etablerar Leksand tryck i Oskarshamns zon och efter fint passningsspel vid blålinjen hittar Nordsäter över till Fransson som får en bra träff och pucken hittar in bakom Tex Williamsson. Och ”Frallans” reaktion fick vi härligt nog se i närbild, och alla leksingar höll garanterat med, när han vrålar ”FAN VAD SKÖNT!”
Efter kvitteringen hoppades jag att Leksand skulle fortsätta köra på eftersom man verkligen fått momentum, men man blev istället tillbakadraget. Nämnde Fransson drog bland annat på sig en utvisning han inte alls var nöjd med men tack och lov skapade hemmalaget ingenting. Och med drygt fem minuter kvar kom Leksand i en kontring där Martin Karlsson hittade ut till Fredrik Forsberg på högerkanten som helt plötsligt såg ut att ha hur mycket självförtroende som helst när han skrinnade förbi sin back, rundade Tex och lirkade in pucken nere vid stolproten hur snyggt som helst. Galet jubel både bland leksingarna på isen och den stora, härliga tillresta klacken på bortasektionen för dagen påhejade av vår ”klackledarikon” Emil Nilsén. Så underbart att se!
Bara några minuter senare var Forsberg loss på kanten igen, fast på andra sidan, hamnade bakom målet där han snyggt lade upp den för Knuts mitt framför kassen men om Forsberg har självförtroende och gör viktiga mål är det tyvärr något som saknas hos vår #13 hittills denna säsong. Vi har även grymma chanser att stänga matchen helt när Abbott kommer fri och när samme Abbott och Zackrisson kommer i ett två mot ett-läge men spänningen skulle fortsätta matchen ut.
De sista minuterna är givetvis ett enda nagelbitande men även om Oskarshamn hade en del spel i vår zon med uttagen målvakt var det faktiskt aldrig direkt farligt på slutet. Leksand kan ganska enkelt reda ut det och ta med sig tre fantastiskt sköna pinnar i bussen hem till Dalarna efter säsongens skönaste vändning. Statistikoraklet på twitter @DomarnaPunktSe meddelade exempelvis att detta var första gången sedan 1998 Leksands IF vände ett tvåmålsunderläge inför sista perioden i högsta serien. Bara en sån sak.
Bara att ladda om – nu fyller vi Tegera på torsdag
Med denna härliga seger i ryggen ska det bli intressant att se hur Leksand ska ta sig an Djurgården på torsdag. Efter årsskiftet har Stockholmarna tagit 13 av 15 möjliga poäng på fem matcher så formen är minst sagt bra. Lägg därtill att vi på två försök hittills denna säsong ännu inte gjort mål på Niklas Svedberg (0-4 hemma och 0-2 borta) där den minnesgode kommer ihåg matchen i slutet på november på Hovet där Leksand närmast spelade ut Djurgården och gjorde allt utom mål på Svedberg, och spelmässigt var det lite där det vände i vår förlustsvit där vi sedan vann matchen efter mot Rögle.
Det ska dock sägas att Djurgården är klart bättre hemma på Hovet (36 av 54 poäng är tagna hemma) än på bortaplan. Men, som sagt, vi måste få hål på Svedberg och hålla ögonen på Dick Axelsson och Patrik Berglund som är den typen av matchvinnare vi har saknat denna säsong.
Jag stod i klacken i torsdags mot Örebro och tycker att vi som vanligt höll igång riktigt bra trots att vi aldrig fick något att jubla åt ute på isen. Djurgården bör dra lite mer folk och trots att det är en torsdagsmatch precis innan lön tycker jag inte att vi ska behöva försämra vårt publiksnitt som i nuläget ligger på 6 170 personer (i skrivande stund har Leksands IF kommunicerat att det är över 5 000 biljetter sålda), utan min uppmaning är att har du chansen att komma till arenan – gör det!
Oavsett om du är en klackmänniska som jag eller trivs bäst med komforten på sittplats är det när vi TILLSAMMANS bidrar till det härliga trycket ett välfyllt (helst fullsatt såklart) Tegera kan skapa där vi verkligen bär fram laget i vårt hjärta. Det kan ingen upplevelse i TV-soffan någonsin rå på!
Knappast samma hjälp denna gång
Om Djurgården inte är något motstånd vi minns med välbehag hittills denna säsong är bortamatch mot Växjö något annat (vi förtränger den hemska hemmaförlusten tidigt på säsongen med 1-3). Det var vid seger med 2-4 borta mot Växjö vi bröt den nio förluster långa förlustsviten i oktober. Det var i ärlighetens namn ingen av våra bättre matcher men där Axel Brage räddade oss långa stunder och Fredrik Forsberg blev matchvinnare genom två mål, varav det sista var en rejäl bjudning av Växjökeepern med bara halvminuten kvar.
Vi kan knappast förvänta oss samma hjälp igen och sedan vi möttes senast har Växjö både varit aktiva på spelarmarknaden och dragit ifrån oss i tabellen. Leksand kommer inte att vara favoriter i den här matchen men Växjö är inte samma självspelande piano som när de var som bäst för några säsonger sedan. De är fortfarande rätt ojämna och har faktiskt förlorat sina två senaste hemmamatcher (1-2 mot Skellefteå och 0-1 mot Malmö). Deras senaste match jublade vi leksingar åt då Växjö vände underläge 2-0 mot Linköping till suddenseger med 2-3 och innan lördagen hinner de möta Färjestad på bortaplan. Jag tror på en jämn och tight match med få mål och så får vi bara hoppas att det väger över till Leksands fördel.
En sak som gör dessa två matcher lite extra spännande för Leksands del är dessutom om vi kikar ytterligare en vecka framåt. Då möter vi nämligen Färjestad borta och Frölunda hemma innan det är dags för ännu ett meningslöst landslagsuppehåll. Risken finns ju onekligen att vi kammar noll där och därmed blir denna veckas matcher väldigt viktiga för att vi ska fortsätta vara på rätt sida det hemska strecket som går mellan plats tolv och 13 (dessvärre har vi precis halkat ner ett snäpp efter att Linköping brutit sin förlustsvit genom 1-4 borta mot HV71 på tisdagskvällen men Östgötarna har därmed en match mer spelad).
Några avslutande kuriosa:
Thomas ”Tjomme” Johansson har koll
Vår General Manager har verkligen suttit lugn i båten trots att det till och från blåst ordentligt vid uteblivna sportsliga framgångar under säsongen. Jag har nyligen gjort en lång intervju med ”Tjomme” som kommer i nästa nummer av Superstars medlemstidning inom kort (kostar 365 kr/år att bli medlem, du stödjer de som arbetar aktivt för en positiv supporterkultur kring vårt lag, får en tidning några gånger per år och en mängd olika rabatter på köpet, bara fixa det nu om du inte redan är medlem) och det jag kan säga är att ”Tjomme” ger ett väldigt stabilt och bra intryck, och som vill jobba långsiktigt med Leksands IF.
Bland annat förklarade han tydligt varför han absolut inte vill sparka Melin eftersom han då tvingas ta in en tränare för ytterligare minst en säsong som han kanske innerst inne inte vill ha. Tjomme sa det inte rakt ut men känslan är att Melin har gett besked att han slutar efter denna säsong och då vill Tjomme ha in en tränare som ska få sätta sin prägel på laget från början på den nya säsongen. Jag köper resonemanget rakt av och håller vi oss ”bara” kvar ska det bli oerhört intressant att se vad Tjomme får till för lag till nästa säsong. Tror inte att det blir tal om så många breddspelare då utan det är ”topp topp”-gubbar som ska in.
Vad som kan vara på gång redan till denna säsong var det inte lätt att få fram något matnyttigt kring men kommer det något lär det vara en forward med näsa för var målet är. Möjligen är den nu pågående resan till Finland en fingervisning om var det möjligen finns någon spets att hämta men mest troligt är det tänkbara nyförvärv till nästa säsong som scoutas.
Janne Juvonens mentala lyft
Jag har redan skrivit mycket om vår finske målvakt som just nu ger oss chansen att vinna varje gång med sitt storspel. I Dalarnas Tidningar berättade Janne i veckan om att han under säsongen tagit kontakt med idrottspsykologen Reijo Kangas, samtal som uppenbarligen fått önskvärd effekt.
Det visar ännu en gång hur viktigt det mentala är inom idrotten, både när det kommer till självförtroende som att tänka rätt tankar. Min högst subjektiva uppfattning är att det fortfarande lever kvar en machokultur inom hockeyn där det många gånger gäller att inte visa sig ”svag” och att det här med mental träning därför ses som något onödigt och ibland kanske rent av fånigt. Betydelsen av att ha det mentala på plats kan inte överskattas inom elitidrotten och förhoppningsvis kan Juvonens öppenhet kring vad som hjälpt honom bidra till att underlätta att skaffa hjälp om det finns fler i laget som behöver mentalt stöd.
Tack för att du läste ända hit!
Följ mig gärna på twitter: @HkanDanielssonW heter jag där.
Följer du mig följer jag dig så får du gärna skicka dm med dina synpunkter om mina texter. Ris, ros, funderingar eller rättelser. Jag lyssnar!
”Ni på sittplats - är ni klara?”
