Upp som en sol och ner som en pannkaka
Efter seger mot Oskarshamn och klara 4-0 mot topplaget Frölunda blev det närmast hybris bland oss Leksandsfans och just därför låg det kanske i luften att Linköpingsmatchen skulle bli lite av ett anti-klimax. När vi skulle rida vidare på segervågen och på allvar börja tro att kvalstrecket kommer vara på behörigt avstånd den här säsongen blev det istället en påminnelse om att kvaliteten på prestationerna kan svänga snabbt.
Fyra spelade och två uppskjutna matcher (HV71 och Rögle två lördagar i rad) har hunnits med sedan min senast text och under onsdagen kom det väntade beskedet att torsdagens match mot Örebro skjuts upp efter att Närkingarna bekräftat fall av corona.
Efter landslagsuppehållet mötte Leksand Färjestad på bortais och även om en poäng i Karlstad normalt sett är godkänt kändes det onödigt att släppa några poäng efter att Leksand haft ledningen två gånger om, speciellt efter att Gunnarsson bombat in 1-2 från snäv vinkel med mindre än sju minuter kvar.
Kvitteringen till 2-2 blev videogranskad och omdiskuterad men att de ska döma bort ett Färjestadsmål i det läget av matchen, dessutom i Karlstad, har vi lärt oss att det händer ju inte så även om en Färjestadsspelare kört in i Juvonens huvud strax innan så bedömdes det inte ha stört målvakten. Till skillnad då mot exempelvis när Hrivik gjorde mål mot samma lag fast i Leksand för några veckor sedan då Caito hade klubban på Färjestadsmålvaktens plockhandske några tiondelar.
Jag säger inte att bedömningen i Karlstad var fel, det jag säger är att bedömningen är olika varje gång videodomarna blandas in och det är så frustrerande. Ena matchen får man inte peta på målvakten alls och nästa gång bedöms det inte ha hindrat målvakten när man kör in i huvudet på honom när han ligger på isen.
Att Leksand dessutom inte fått en enda videogranskning med sig (vad jag kan komma på) men flera tveksamma emot sig denna säsong har ju gjort att man inte ens orkar hoppas på ett domslut i vår favör längre.
Detta var dock inte de enda märkliga domsluten i denna match. Flera tvåminutare, åt båda hållen, var väldigt petiga för att inte tala om Michael Lindqvists matchstraff som är väldigt hårt dömt och straffen Färjestad får, och sedan missar, är ju rena skämtet. Och när vi sedan läser tidningarna efteråt får vi se att Camper fått två minuter för att inte hålla ”corona-avstånd” i samband med ett gruff vid ena målet. Alltså, kom igen, ska man skratta eller gråta?!
Färjestads avgörande i förlängningen var enda målet Juvonen kan lastas lite för men det var definitivt ingen tavla och i övrigt storspelade (ännu en gång) vår finske burväktare. Speciellt i andra perioden ägde Färjestad spelet långa stunder och hade flera mycket kvalificerade chanser där Juvonen höll rent.
Rivstart avgjorde mot Oskarshamn
Två dagar efter matchen i Karlstad var det dags för hemmamatch mot Oskarshamn och här gick Leksand på knock direkt. Efter att ha gått poänglösa från Färjestadsmatchen var det dags för förstalinan att leverera igen där Cehlarik gör mål efter 31 sekunder, läckert framspelad av Hrivik, och efter prick åtta minuter bjuder Camper på ett snyggt solonummer fram till 3-0. Dessförinnan hade Calle Själin äntligen fått stänka ditt sitt första SHL-mål direkt på en klockren tekning av Knuts.
Oskarshamn kom dock tillbaka och när Leksand inte avgjorde matchen vid långt spel i fem mot tre i slutet på andra perioden vid ställningen 3-1 låg det i luften att detta ändå skulle bli en nagelbitare, trots drömstarten. Och givetvis stänker ett power play-skickligt Oskarshamn dit 3-2 i mitten på slutperioden och när Berg kort därefter får en två plus två-utvisning för en olycklig klubba upp i ansiktet var jag knappast ensam leksing att känna att det är då själva f-n att vi inte kan stänga en sån här match.
Men mitt i en lång Oskarshamns-press i power play lyckas Olsson Trkulja och Zackrisson komma loss i ett två mot ett-läge där chansen först verkar försvinna när ”Zackes” passning ser ut att brytas men Trkulja hinner påpassligt fram och med säsongens skönaste backhand lyfter han upp matchavgörande 4-2 i krysset.
En rättvis seger för våra blå-vita krigare som blev onödigt dramatisk men säsongens första trepoängare på hemmaplan satt onekligen väldigt skönt.
Överkörning av serieledarna
Nästa match var för ovanlighetens skull på en måndag men med tanke på utfallet kanske Leksands IF ska be om att få fortsätta spela sina matcher då. Serieledande Frölunda var på besök men fick åka hem tomhänta efter att Leksand svarat för en riktigt stark insats.
Första perioden var rena propaganda-spelet och 2-0, båda snygga power play-mål av först Cehlarik och sedan Camper, var faktiskt i underkant. I andra perioden kom Frölunda tillbaka och hade inte Juvonen varit i den härliga form han är i hade det kunnat bli jämnt men efter att Lang inlett tredje perioden med att skrinna loss på vänsterkanten och snyggt prickat bortre krysset kändes matchen avgjord, och när Ahnelöv några minuter senare bombade ett slagskott stolpe in till 4-0 var det pricken över i:et för en perfekt genomförd match.
Efter matchen var hybrisen bland många av oss leksingar påtaglig och det märktes att den här typen av framgång födde en känsla av att vi har ett lag som i sina bästa stunder verkligen kan slå alla lag i SHL. Och vi kan göra det genom ett eget spel där vi för matcherna och inte kör igelkottsförsvar och satsar på kontringar eller har en osannolik tur.
Tillbaka till verkligheten
Med de senaste matchernas rivstart i första perioden i färskt minne hoppades vi givetvis på något liknande när Linköping gästade på torsdagen men första perioden blev verkligen något helt annat. Linköping tog initiativet direkt och när 0-1 kom i mitten på perioden låg det onekligen i luften även om det var resultatet av ett svagt försvarsspel i egen zon. Sammantaget var det nog en av de sämre perioder Leksand gjort denna säsong.
Andra perioden fick dock ett helt annat ansikte där Leksand äntligen fick fart på skridskorna. Hrivik kvitterade lite turligt när han försökte passa Cehlarik i en spelvändning men fick tillbaka pucken och tryckte in 1-1. Därefter hade Leksand bud på fler mål där Hrivik bland annat missade ett friläge.
I tredje perioden var känslan att Leksand gick för segern hårdare än bortalaget utan att spelet var något att yvas över. Halvvägs in slet sig dock Åman fram till ett friläge men slashades och Leksand fick straff. Jag gillar verkligen Björn Hellkvist på många sätt, allt från vad han betyder för Leksands IF och den resa klubben nu är inne på till hans sätt att coacha laget under matcher, men att låta en ännu mållös Zackrisson slå en straff i ett så viktigt läge av matchen anser jag vara ett generalfel. Självförtroende är en färskvara och tyvärr har vår kapten inte självförtroendet i avslutningarna just nu och det är alltid lätt att vara efterklok men att ”Zacke” skulle missa straffen låg tyvärr i luften.
Var är Mårtensson när man behöver honom?
Kort därefter händer matchens ”snackis” och det är så trist att behöva prata om domarna och granskningsnämnden och deras bedömningar hela tiden men jag kan inte begripa nivån som råder i svensk hockey just nu. Mitt i ett Leksandsanfall slashar Linköpings William Kreü Leksands Carter Camper hårt i knävecket långt ifrån spelet. Det är inget alexanderhugg men Kreü vet precis vad han gör (ett av få ställen en hockeyspelare är oskyddad) och på vem han gör det (Camper är som vi vet en av våra toppspelare). Camper vrider sig i plågor och får ledas av isen.
Det är så utstuderat och så fult och att en sån grej bara ger två minuters utvisning när varje liten petning på motståndarens klubblad, eller att Camper inte håller coronaavstånd vid ett litet gurgel, ger lika lång tid på botbänken känns obegripligt. Kreü sitter sedan och flinar i utvisningsbåset, till synes nöjd med utfört dagsverke.
Jag har nog aldrig saknat Viktor Mårtensson så mycket som efter detta och hade nästan önskat att man tog in honom på korttidskontrakt nästa gång Linköping står på andra sidan. Jag utgår från att någon i laget markerar rejält mot Kreü nästa gång för ett sånt tilltag kan inte få passera ostraffat. Att sedan granskningsnämnden inte ens väljer att kolla på situationen igen, ja, vad ska man säga? Grattis, ni har just legitimerat att en slashing enbart avsedd för att skada är värt två minuter i utvisningsbåset. Som sagt, skratta eller gråta, det är frågan?
Från Leksands sida var det, som vanligt, locket på om hur illa skadan var fram till måndagen då ”Tjomme” intervjuades på flera håll och vittnade om att skadan inte var allvarlig. Camper har förvisso stått över några träningar men ska vara aktuell för spel redan denna vecka. Puh!
Inte blev det nån karma på utvisningen heller utan oavgjort efter full tid och där Linköping sedan kunde kontra in 1-2 på övertid efter att Hrivik olyckligt tappat balansen och Linköping fick ett två mot ett-läge.
En riktigt sur förlust där en bedrövlig förstaperiod följdes upp av två okej perioder mot ett Linköping som verkligen är ett brunkarlag den här säsongen, bortsett från toppkedjan med Little, Lund och Ljungh. Jag önskar det laget absolut noll lycka.
Spännande matcher väntar
Efter att torsdagens match mot Örebro blivit uppskjuten ställs våra blåvita krigare närmast mot Rödhökarna från Skåne. Malmö gick tungt länge och såg ut att vara ett givet bottenlag men har nu sprattlat till med två segrar i rad varav bortasegern mot Skellefteå med 3-4 senast lär ha stärkt lagets självförtroende rejält. Malmö hinner med en bortamatch mot Växjö innan lördag så vi får väl se om de kommer med tre segrar i rad eller om Sam Hallams lag hinner ta ner Malmö på jorden, annars får väl Hrivik och company se till att göra det.
Nästa vecka kan vi förhoppningsvis se fram emot tre matcher och på tisdag väntar bortamatch mot Djurgården som i nuläget jagar precis bakom oss i tabellen. Djurgården har inte haft ekonomi att satsa på samma sätt den här säsongen och även haft en del tunga skador på nyckespelare. Nu ser Dick Axelsson ut att vara på väg tillbaka efter en knäskada men viktige kaptenen Jacob Josefsson är borta några veckor på grund av en axelskada. Leksand brukar ha svårt för Djurgården som dessutom är väldigt hemmastarka (19 av 20 poäng hittills är tagna hemma på Hovet) men styrkeförhållandena lagen emellan känns jämna och det lär bli en jämn och tät match.
Två hemmamatcher i slutet på nästa vecka
Därefter väntar två hemmamatcher mot först Brynäs (torsdag) och sedan Luleå (lördag). Brynäs har öppnat säsongen knackigt men trodde nog själva att de var på väg åt rätt håll efter förkrossande 7-1 hemma mot Frölunda för att därefter snabbt komma ner på jorden igen efter förlust med 4-1 mot Djurgården. Faktum är att i skrivande stund har Brynäs gjort minst antal mål framåt och släppt in flest bakåt hittills i SHL och framför allt på bortaplan har målen trillat in i strid ström. Laget verkar vara väldigt beroende av sin kapten Anton Rödin och nyförvärvet inför säsongen Patrik Berglund så kan Leksand få stopp på dessa tror jag på bra chans till en Leksandsseger i säsongens första Gävledala-derby i SHL.
Nästa lördag väntar sedan Luleå hemma i Tegera och här har vi ett lag Leksand har förtvivlat svårt att vinna mot. Vid bortamatchen i oktober gjorde vi en rätt bra match spelmässigt men kunde aldrig hota riktigt efter att ha hamnat i 3-0 underläge tidigt i matchen. Låt oss hoppas på en bättre öppning och tätare match denna gång mot ett Luleå som blandat sina prestationer ovanligt mycket hittills denna säsong och även om man är ett topplag har Norrbottningarna förlorat mot såväl Växjö som HV71 på bortaplan hittills och så mycket sämre än dom är i alla fall inte Leksand denna säsong.
Några avslutande kuriosa:
Marek Hrivik – leader of the pack
Mycket har redan sagts och skrivits om Leksands ledare av skytteligan som bara fortsätter att producera som en maskin, men han är närmast osannolikt bra. Mest påtagligt hur viktig Hrivik är för dagens Leksand blev det i de två matcher han inte spelat, Luleå borta (förlust 5-2) och HV71 hemma (förlust 1-3) där framför allt i HV-matchen Camper och Cehlarik blev i det närmaste osynliga utan sin ledare i kedjan.
23 poäng på 14 matcher, mest speltid av alla, näst bäst +/- statistik i laget efter Camper och ett i övrigt stort spel där han med sin styrka och balans klarar av att hålla undan både en och två motståndare samtidigt som han serverar medspelarna läckra framspelningar. SHL:s bästa spelare just nu – och han lirar i vårt Leksand!
Janne Juvonen – tryggheten själv där bak
Jag fortsätter att göra avbön för min skepsis inför säsongen att Juvonen skulle ha jämnheten att hålla hög SHL-klass över en hel säsong. Nu är det förvisso mycket kvar av säsongen men i match efter match storspelar vår lugne, trygge finske keeper där bak som har spelat klart mest av alla målvakter i SHL och har imponerande 91,65 i räddningsprocent.
Frågan är om han orkar spela i princip varje match även när matchandet blir ännu tätare men hittills verkar det inte bekomma honom att han får stå hela tiden. För att det ska kännas ännu bättre skulle vi dock behöva matcha in Brage på något sätt för att avlasta Juvonen men så länge Janne håller den här klassen i match efter match får Brage finna sig i att vakta båsdörren.
Domarnivå kontra respekt från spelarna
Som har framgått tidigare i denna text är jag inte speciellt imponerad över domarna och deras nivå där inte bara bedömningarna live är tombola-artade utan även videogranskningar och granskningsnämndens beslut känns som att det kan gå precis hur som helst.
Senaste exemplet var Örebros Emil Larssons brutala tackling på Oscar Sundh där Larsson kommer från ”blind-side” och träffar Sundh på hakspetsen och släcker honom helt. Att domarna, inte ens efter att ha sett reprisen, får det till en utvisning medan man letar utvisningar för minsta petande med klubban är ofattbart. Det är väl exakt den typen av tacklingar vi måste få bort från hockeyn och här har även spelarna ett stort ansvar att visa varandra respekt på isen.
Tacklingar är en del av sporten och något som absolut ska finnas, annars kan vi lika gärna lägga ner, och är man spelförare får man räkna med att få en tackling men den här typen av överfall kan ingen vilja se på en hockeyrink. När Larssons fem matchers avstängning dessutom ser ut att förvandlas till en, eller möjligen ingen, match på grund av att avstängningen gäller antal dagar och inte matcher där Örebro nu får flera matcher uppskjutna blir ju ett hån mot Sundh där han ser ut att bli borta länge med sin hjärnskakning. Usch!
Tack för att du läste ända hit!
Följ mig gärna på twitter: @HkanDanielssonW heter jag där.
Följer du mig följer jag dig så får du gärna skicka dm med dina synpunkter om mina texter. Ris, ros, funderingar eller rättelser. Jag lyssnar!
”Framåt - framåt - framåt Masar!”